Blogge Bloggelito (Den mindre kända sjätte medlemmen i Latin Kings)
0
F har ett kontor som han går till ibland. På det kontoret finns det tusen miljarder pärmar, men också en telefon.
Ibland ringer det i telefonen, men oftast gör det inte det. Tur är nog det när allt kommer omkring, annars hade man sannolikt blivit galen. Galen kan man dock bli ändå.
Oftast när telefonen ringer så är det dags för glasspaus, eller också är det chefen som vill puffa F i diverse riktningar.
Plötsligt en dag ringer telefonen utan att det varken är dags för glass eller puff.
F svarar med sitt namn och sin arbetsplats.
En kvinna i andra änden presenterar sig och säger att hon vill ha tag i sin man... eller sin dotter. Mmm... det må ju vara hänt, tänker F, att vederbörandes man eller dotter jobbar på samma arbetsplats som F. Det har hänt vid ett antal tillfällen att tjejerna i receptionen kopplar de allra märkligaste samtalen till just F - "för att du verkar så duktig på att lösa problem och handskas med folk... och så är du ju trevlig hela tiden också". F har bevisligen lyckats lura i de stackars receptionisterna att han är trevlig och kan handskas med folk. Ironiskt eftersom F hatar folk, och skulle tycka att hans jobb var det bästa i världen om han bara slapp alla kunder hela tiden.
Aaaaanyway... samtalet:
F: Eeh, jaha, jobbar de här på byrån?
Kvinnan: Nej, det tror jag inte. Men jag har massa nummer skrivna på en lapp här. TÄNK att det ska behöva bli såhär. jag är 85 år och det hade jag aldrig kunnat tänka mig att det skulle bli SÅHÄR virrigt *kvinnan suckar*.
F: Eeeh, ja... det kan inte vara lätt.
Kvinnan: Nää, det trodde man inte. Jag vet inte vad jag ska göra alls. vad ska jag ta mig till?
F: Ja, det vet jag inte. Kan jag göra något för dig.
Kvinnan: Nää, jag ska inte störa dig, unga människa, hur gammal är du förresten?
F: 27
Kvinnan: UNGA MÄNNISKA, tänk när du blir 85 och glömmer bort nummer, så kan det bli!
F mumlar att hon ju inte har glömt bort nummer, bara skrivit upp helt fel nummer.
Kvinnan: Nä, jag ska inte störa dig mer, men hur kan det bli såhär?
F: Mmm... jag är ledsen att jag inte kan hjälpa dig.
Kvinnan: Näää, jag ska inte störa mer... jag måste bara få säga att det har varit fantastiskt att få prata med dig. Du har en så fantastisk röst.
F: Eeeh, jaha?
Kvinnan: Jaa, man får liksom energi av den! Man blir glad, pigg liksom. Dig skulle jag kunna ringa igen. Men nu ska jag inte störa mer. Jag har några nummer till här att testa.
F: Ingen fara, lycka till med numrena.
Båda lägger på.
Fem minuter senare ringer det igen - ingen glass den här gången heller.
Kvinnan: Hej, jag söker min man.
F: Ja, hej igen, vi talades vid nyss.
Kvinnan: Jag har massa nummer här på en lapp, och nu försöker jag få tag på min man, eller min dotter.
F: Jo, jag vet, vi talades vid för ett litet tag sedan.
Kvinnan: Hur kan det bli såhär? Hur kan man glömma allting? Det är ju helt otroligt.
F: Ja, det verkar ju lite jobbigt. Kan du säga vad din dotter heter igen.
Kvinnan säger namnet igen.
F googlar
F: Så, nu har jag ett nummer här, har du en penna?
Kvinnan: Ja, vänta lite!
Kvinnan försvinner iväg, man hör hur hon letar runt en stund och mumlar att det ska vara så svårt att hitta en penna, sedan tystnar det, varpå hon kommer tillbaka.
Kvinnan: Hallå?
F: Ja, hur gick det? Hittade du någon penna?
Kvinnan: Penna ja... nä, det finns inte en enda penna här!
F: Ska du inte leta lite till då?
Kvinnan: Det ligger en blyertspenna här, går det bra?
F: Det går säkert jättebra, skriv det här nu
F läser upp numret.
Kvinnan: Aaah, du är en ängel, så himla trevlig! Kan inte du komma hit på kaffe nån dag, det vore trevligt!
F: Eeeh, kanske det.
Kontentan som F väljer att ta med sig (eftersom han ogärna vill se på denna lilla eskapad som att han blev uppraggad av en 85-åring) är att han har en FANTASTISK röst som ger energi etc, samt att han är en trevlig ängel.
Tänk på det!
Tänk också på att man plötsligt blir gammal och inte minns saker.
/F
F gillar skor, det gör han verkligen. F har till exempel länge haft ett par svarta spetsiga lågskor i läder som han använt då han velat se lite extra snofsig ut. Då skorna är av hög kvalitet har de av naturliga skäl varit med ett tag i Fs skokollektion, men allmänt slitage är ju ofrånkomligt. Man får därför räkna med att en omklackning är nödvändig lite nu och då. Eftersom F inte klackat om skor i staden vid havet innan så frågar han sin vän S var denne brukar klacka sina skor. Det här var naturligtvis ett misstag, men mer om det senare.
F lämnar in sina skor samtidigt som L lämnar in skor åt sin flickvän, de senare ska vara klara pronto pasta då L med flickvän ska resa bort och behöver skorna fort som attan! F behöver dock inte sina skor fort som attan alls utan försäkrar om att det är okej om klackningen tar en månad. Skomakaren blir bekymrad över den tidspress som L orsakar, rynkar pannan, suckar högt, men säger att det går om han skyndar sig (underförstått, det kostar lite extra). Någon dag senare skickar skomakaren sms till F där han konstaterar att sulan behöver bytas på Fs skor också. Kör i vind tycker F. Ytterligare någon dag senare skickar Skomakaren ett till sms till F; "Skorna är klara nu =o) ".
Snabba puckar tycker F och undrar om L också ska hämta sina skor. L har dock inte fått något sms och skorna som det skulle stressas med hade således lägre prioritet än de som kunde ta en månad. Kanon!
Efter någon dag åker dock F och L och hämtar sina skor, F tittar på klacken och noterar att den är bytt - toppen! (M. Montazami påverkar onekligen folk i större utsträckning än man kan tro... eller hoppas). På väg hem tittar F närmare på sina skor. Ser de inte lite grövre ut... och lite bredare? Jodå för tusan! De förut så smäckra lågskorna har nu fått en rejält tilltagen svart gummisula som inte bara gör skorna en halv centimeter högre, utan också drygt en halv centimeter BREDARE! Det sticker alltså ut två-tre millimeter sula på varje sida om skon. Fuck!
Jaja, tycker ändå F, jag har ju flera par svarta lågskor, kanske kan behöva ett par kängor också. Skorna kom sedan att kallas för snöskorna då likheten är slående (nåja). De har den negativa sommaregenskapen hos en grov sula, i symbios med den negativa vinteregenskapen hos tunn och kall skinnsko. Kort sagt är det de idealiska skorna att ha hemma på skohyllan året runt!
Sulan har ändå gjort att F haft dem i vinterns snö och slask och trivts ganska bra med det (så när som på den oerhörda kylan). Häromdagen hände det man inte trodde kunde hända - den grova traktorsulan sprack rakt över på BÅDA skorna! Vatten, slask och snö sipprade in till strumporna och det hela blev mycket olustigt.
För att inte behöva förstöra sina handgjorda italienska favoritskinnboots i färgen bordeaux har F nu inhandlat nya skor för slask och snö. Det är här dagens historia börjar.
Framför F i kön står en kvinna av utomnordisk härkomst. Jag säger inte att det spelar någon roll, men man kan ändå ana att det som följer aldrig skulle bli aktuellt om det varit en kvinna med den svenska nästintill naiva ödmjukheten och försiktigheten. Ordväxling följer enligt nedan:
Kassatjej: Det fanns visst ingen kartong till just det här paret, går det bra att ta dem såhär (löst i en påse).
Kvinnan: Ja, det går bra.
- kvinnan betalar och får kassen -
Kvinnan tittar in bakom disken: Jag ska (inte vill, inte inlindat på något sätt, SKA!) ha kartong!
Kassatjej: Jaa, men nu finns det ju tyvärr ingen kartong.
Kvinnan: Men jag ska ha kartong.
Kassatjej: Ja, just nu finns det som du ser inga tomma kartonger här.
Kvinnans man kommer fram: Vad är problem?
Kvinnan: Jag får inte kartong. Jag ska ha kartong. Jag har kartong till mina skor, så de inte förstörs.
(Skorna kostade 299kr på DinSko... bra att ha i åtanke)
Kvinnans man: Varför hon inte får kartong?
Kassatjej, lite trött: Nej, det finns ju tyvärr ingen tom kartong här som du ser.
Kvinnans man: Vi ska ha kartong!
Kvinnan: Jag ska ha kartong.
(hade F jobbat på DinSko så hade han ringt vakten ungefär här...)
Kvinnans man: Ge henne kartong! Varför du inte ger henne kartong?
Annan person i personalen: Ni behöver inte skrika, som ni ser finns det ingen tom kartong här just nu. Om ni väntar så kanske vi kan ordna det.
Kvinnan till en annan kund som bara försöker betala och komma därifrån: Hallå, jag var faktiskt före dig! Jag ska ha kartong till skorna!
Kund: Eeh, ja, du kan väl lugna dig. Jag ska bara betala.
(Här går F men kan ge sig fan på att personalen fick beställa upp en TOM KARTONG från lagret... om det fanns, annars kan kvinnan stå kvar än och skrika om sin kartong)
I ljuset av denna lilla vardagskonflikt har F bestämt sig för att köpa en elpistol och zappa folk han inte klarar av. Tänk bara så smidigt *zapp* *zapp* sen hade man kunnat släpa ut dem i benen och lägga utanför systembolaget. Tänk bara på allt folk som alltid är i vägen: *zapp* sen kliver man förbi/över. Ungdomar som talar grammatiskt inkorrekt: *zapp* HONOM heter det!! Då lär de sig ska ni se!
Men Fs syn på sina medmänniskor skulle han såklart behöva världens förmånligaste avtal med en batterileverantör, men det är nog inte så svårt.
/F
F bor i en liten men naggande god lya någonstans nära ett stort köpcentrum i världens bästa stad. Karaktäristiskt för lyan är en omisskänlig doft av kartong samt garderober med automatiskt strykfunktion. Wow, tänker ni, en sån måste jag skaffa! Nej, det måste ni inte! Hela systemet bygger nämligen på att garderoberna är så oerhört smala att kläderna (skjortorna) pressas hårt hårt mot varandra när man hänger in dem och därför kan få ett visst pressat utseende. Icke önskvärt hursomhelst!
Under hela sin tid i lyan har F haft en extra byrå för att råda bot på bristen på garderober. Nyttan med byrån har dock varit tämligen begränsad då den legat omonterad under F:s säng. Igår bestämde sig F för att det var dags att montera ihop byrån och rädda de nya skjortor som på ett eller annat sätt kommit i F:s ägo på senare tid.
Eftersom F är en man tycker han att man kan strunta ganska rejält i den pedagogiska monteringsanvisningen som medföljer byrån. Hade han läst den så hade han sett att han saknade minst tre av de fyra nödvändiga verktygen för monteringen. En bit in i projektet blir det dock uppenbart att en skruvmejsel inte hade varit fel. F tittar sig omkring i det veritabla kaoset och kommer att tänka på att han äger en schweizisk armékniv! Om MacGyver kan bygga fungerande flygplan, bilar, skotrar, kärnkraftverk och rikshospital med hjälp av en likadan kniv så borde ju F i alla fall kunna bygga en byrå!
Något man ska tänka på dock, är arméknivens sinnrika dualism. Något som onekligen gör armékniven så oerhört användbar är just att varje verktyg som fälls ut har minst två potentiella användningsområden. Skruvmejseln F använde var således också en konservöppnare - smart som tusan!
Så när fyra av de 26 skruvarna var iskruvade böjde sig skruvmejseln uppåt och konservöppnade F:s tumme.
Det gjorde jätteont!
Det har också resulterat i att F inte kan skicka några sms längre och F känner hur han förlorar pengar för varje sekund han inte utnyttjar sina 5000 gratis sms i månaden.
Livet är indeed en festlig fest!
/F
PS har man ingen hammare kan man använda en tung matkniv DS
Under hela sin tid i lyan har F haft en extra byrå för att råda bot på bristen på garderober. Nyttan med byrån har dock varit tämligen begränsad då den legat omonterad under F:s säng. Igår bestämde sig F för att det var dags att montera ihop byrån och rädda de nya skjortor som på ett eller annat sätt kommit i F:s ägo på senare tid.
Eftersom F är en man tycker han att man kan strunta ganska rejält i den pedagogiska monteringsanvisningen som medföljer byrån. Hade han läst den så hade han sett att han saknade minst tre av de fyra nödvändiga verktygen för monteringen. En bit in i projektet blir det dock uppenbart att en skruvmejsel inte hade varit fel. F tittar sig omkring i det veritabla kaoset och kommer att tänka på att han äger en schweizisk armékniv! Om MacGyver kan bygga fungerande flygplan, bilar, skotrar, kärnkraftverk och rikshospital med hjälp av en likadan kniv så borde ju F i alla fall kunna bygga en byrå!
Något man ska tänka på dock, är arméknivens sinnrika dualism. Något som onekligen gör armékniven så oerhört användbar är just att varje verktyg som fälls ut har minst två potentiella användningsområden. Skruvmejseln F använde var således också en konservöppnare - smart som tusan!
Så när fyra av de 26 skruvarna var iskruvade böjde sig skruvmejseln uppåt och konservöppnade F:s tumme.
Det gjorde jätteont!
Det har också resulterat i att F inte kan skicka några sms längre och F känner hur han förlorar pengar för varje sekund han inte utnyttjar sina 5000 gratis sms i månaden.
Livet är indeed en festlig fest!
/F
PS har man ingen hammare kan man använda en tung matkniv DS
Nordens största arbetsmarknadsdagar för jurister, ekonomer, logistiker och samhälls- och miljövetare!
(www.gadden.com)
Som tidigare avhandlats här på pianolack så är MJÖLK livets dryck. F har i början på veckan totalt negligerat att inventera sin kyl med undanflykten att "jag är ju inte hemma så mycket ändå och huvudsaken är att kiwidepån är på en jämnt hög nivå*". Denna lite återhållsamma inställning till att gå till affären resulterar också i att mjölken - livets dryck - varit slut under en längre tid. Som tur är har Fs mor säkrat Fs äppelmosförbrukning för, vad hon trodde, en ansenlig tidsrymd framöver. Om man äter bara gröt och äppelmos med proportionerna 70/30, fördel gröt, så behövs ingen mjölk. Frukosten tar i genomsnitt 10 minuter längre att inmundiga men det går. Efter ett tag blev det lite enahanda dock och F lyckades köpa mjölk. På två dagar försvann 1,5 liter av livets dryck och man kan ana att det fanns ett visst uppdämt behov. I morse var således mjölken slut igen... och äppelmoset! Mmm, gröt!!
MJÖLK!
* KIWI [ki`vvi`] - den magiska frukten med ludd på. Man kan ju fråga sig vem i hela friden som fick för sig att smaka på den bruna luddfrukten in the first place, den ser ju riktigt äcklig ut, men icke desto mindre är den MAGISK!! Vid inte mindre än tre tillfällen har denna grönsköna tokgoda och piggiga (nej, det är inget ord men påminner om en reklam från min barndom - Sana Sol är så gott och piggigt - sjuk reklam) frukt motat bort en i Fs kropp annalkande förkylning. När man känner tidiga symptom så kan man helt enkelt trycka i sig två MAGISKA KIWISAR och ånga vidare ut i livet utan att behöva oroa sig för vare sig svininfluensa eller blåmärken. KIWI!
(www.gadden.com)
Som tidigare avhandlats här på pianolack så är MJÖLK livets dryck. F har i början på veckan totalt negligerat att inventera sin kyl med undanflykten att "jag är ju inte hemma så mycket ändå och huvudsaken är att kiwidepån är på en jämnt hög nivå*". Denna lite återhållsamma inställning till att gå till affären resulterar också i att mjölken - livets dryck - varit slut under en längre tid. Som tur är har Fs mor säkrat Fs äppelmosförbrukning för, vad hon trodde, en ansenlig tidsrymd framöver. Om man äter bara gröt och äppelmos med proportionerna 70/30, fördel gröt, så behövs ingen mjölk. Frukosten tar i genomsnitt 10 minuter längre att inmundiga men det går. Efter ett tag blev det lite enahanda dock och F lyckades köpa mjölk. På två dagar försvann 1,5 liter av livets dryck och man kan ana att det fanns ett visst uppdämt behov. I morse var således mjölken slut igen... och äppelmoset! Mmm, gröt!!
MJÖLK!
* KIWI [ki`vvi`] - den magiska frukten med ludd på. Man kan ju fråga sig vem i hela friden som fick för sig att smaka på den bruna luddfrukten in the first place, den ser ju riktigt äcklig ut, men icke desto mindre är den MAGISK!! Vid inte mindre än tre tillfällen har denna grönsköna tokgoda och piggiga (nej, det är inget ord men påminner om en reklam från min barndom - Sana Sol är så gott och piggigt - sjuk reklam) frukt motat bort en i Fs kropp annalkande förkylning. När man känner tidiga symptom så kan man helt enkelt trycka i sig två MAGISKA KIWISAR och ånga vidare ut i livet utan att behöva oroa sig för vare sig svininfluensa eller blåmärken. KIWI!
Tror ni att öl kan bli starkare om den får ligga i kylen riktigt länge? Jag misstänker att det är så!
I övrigt vill jag bara dela med mig av dagens vintips.
Det bästa och mest prisvärda vinet på systemet - Umbala - verkar ha utgått. Kanske beror det på att systemet upplevde kraftiga försäljningsminskningar på det övriga sortimentet när folk väl upptäckt Umbalas förträfflighet och beslutade sig för att ta bort det. När man väl druckit Umbala så blir alla andra viner helt obsoleta och känns onödigt dyra.
Idag finns istället ett annat vin på systemet som kniper förstaplatsen på listan för göttigaste och mest prisvärda viner. CANDIDATO!! Det står saker på spanska på boxen och då jag inte är så haj på just spanska intalar jag mig själv att det helt enkelt beskriver den raffinerade framställningsprocessen och de långa anorna av vinmakeriet bakom CANDIDATO! Det finns en engelsk liten text där det framgår att CANDIDATO är ett vin "to be taken very seriously" - den uppmaningen är god nog för mig!
Alltså - CANDIDATO - ett vin att ta på stort allvar och att dricka rikligt av utan att behöva belåna allt man äger och har!
Lapa i er av min oändliga visdom små barn =o) ...jag fakturerar sen!
F - over and out!
I övrigt vill jag bara dela med mig av dagens vintips.
Det bästa och mest prisvärda vinet på systemet - Umbala - verkar ha utgått. Kanske beror det på att systemet upplevde kraftiga försäljningsminskningar på det övriga sortimentet när folk väl upptäckt Umbalas förträfflighet och beslutade sig för att ta bort det. När man väl druckit Umbala så blir alla andra viner helt obsoleta och känns onödigt dyra.
Idag finns istället ett annat vin på systemet som kniper förstaplatsen på listan för göttigaste och mest prisvärda viner. CANDIDATO!! Det står saker på spanska på boxen och då jag inte är så haj på just spanska intalar jag mig själv att det helt enkelt beskriver den raffinerade framställningsprocessen och de långa anorna av vinmakeriet bakom CANDIDATO! Det finns en engelsk liten text där det framgår att CANDIDATO är ett vin "to be taken very seriously" - den uppmaningen är god nog för mig!
Alltså - CANDIDATO - ett vin att ta på stort allvar och att dricka rikligt av utan att behöva belåna allt man äger och har!
Lapa i er av min oändliga visdom små barn =o) ...jag fakturerar sen!
F - over and out!
Har Ni tänkt på att folk är fåntrattar? Folk saknar förmåga att se bortom sin egen ofta mycket begränsade lilla värld. Folk vill att annat folk ska tycka att det första folkets lilla värld är lika viktig som det första folket tycker. Oftast är folks små världar inte viktiga alls men om det finns någon form av hierarkisk mismatch så kan man ge sig fan på att någon utnyttjar den lilla makt de har genom att göra livet surt för folk som står i beroendeställning till denna någon. Oftast finns det ingen makt trost att folk tror det. Då kan man köra över folk eller ignorera dem. Det är bra! Cynism och översitterier är att föredra i de situationerna. Fast då måste man själv ha makt eller vara likgiltig... alternativt oerhört arrogant. Folk är fåntrattar!
Ibland önskar man att pianolack hade lite större inflytande... sist jag kollade så hade vi två unika besökare per dag. Det är ändå starkt för en blogg som inte uppdateras! Hursomhelst tänker jag nu försöka skapa ett litet uppror så gott det går, alltmedan jag äter fil och russin.
Det var en gång en lagom liten stad vid sjön Vätterns fot. I den lagom lilla staden, som vi kan kalla för Jönköping, fanns onekligen en hel del saker att värdesätta. Det fanns små fina trähus utmed en av stadens gågator i "shoppingstråket", det fanns kyrkor på behändigt avstånd oavsett var man befann sig, det fann en närhet till vattnet som friskade upp och gav en alldeles speciell känsla av sommar på sommaren och vinter på vintern. Tyvärr fanns det också ett ställe som hette Twin City. Twin City är en turkosgrön byggnad, fint belägen i en park vid kanalen, där man kan köpa mat på dagen och alkohol på kvällen. Allt väl så långt kan man tycka... men icke!
F spatserade, glad i hågen och med trevligt sällskap, in på Twin med siktet inställt på tre white russian. Strategiskt placerar han sig smidigt vid öltapparna, trots att det är gryyyymt mycket folk runt baren - damn I'm good, tänker F. Sedan väntan... desperata försök att skapa ögonkontakt med de självupptagna killarna bakom baren. Humöret växlar från superglad till småtjurig på tio minuter. Fanstyget bakom bardisken tar till slut Fs beställning men verkar tycka att den inte var så kul så han struntade i den. Okej, en söt tjej försöker istället... samma sak! Kvällen går och F gör en ny räd i baren, de ska få en chans till. Slug som F är så visar han inte sitt kort förrän själva betalningen skall göras, barkillarna verkar absolut föredra cash... eller en omvänd lobotomi för att återställa dem till verkligheten.
F beställer en Long island, en white russian och en öl... barkillen skakar lite på huvudet och blandar motvilligt ihop det han tror är en long island och en white russian. När F sedan tar fram sitt kort suckar barkillen, skakar lite på huvudet och stönar "neee, kort". MEN SKIT I ATT TA MINA PENGAR OM DU INTE VILL HA DEM DÅ!!! Long island smakade kloak, white russian smakade fan, ölen var blaskig.
På Twin City i Jönköping finns inga bartenders, där finns bara ölupphällare och flasköppnare.
På Twin City jobbar man inte för att man tycker det är kul eller för att man har arbetsmoral, man jobbar för att lura av folk dricks, dricks man bara får om folk betalar kontant.
På Twin City är man inte trevlig, man behöver tydligen inte vara det för folk handlar där ändå.
Nästa gång ska jag fråga om fanstyget bakom bardisken kan blanda ihop en vatten åt mig och sen ska jag betala honom med boskap. Utvecklingen går bakåt.
I en lite större stad, låt oss kalla den för Göteborg, där tycker bartenders det är kul att blanda drinkar... det gör att de får visa vad de kan, och de kan!! I Göteborg har civilisationen brett ut sig och man kan använda kreditkort. Göteborg är fint!
GÅ ALDRIG TILL TWIN CITY I JÖNKÖPING!!
Nu ska jag hälla bensin på Twin och sedan lite vårdslöst kasta en glödande cigg på etablissemanget.
/F - feelings for fire
Det var en gång en lagom liten stad vid sjön Vätterns fot. I den lagom lilla staden, som vi kan kalla för Jönköping, fanns onekligen en hel del saker att värdesätta. Det fanns små fina trähus utmed en av stadens gågator i "shoppingstråket", det fanns kyrkor på behändigt avstånd oavsett var man befann sig, det fann en närhet till vattnet som friskade upp och gav en alldeles speciell känsla av sommar på sommaren och vinter på vintern. Tyvärr fanns det också ett ställe som hette Twin City. Twin City är en turkosgrön byggnad, fint belägen i en park vid kanalen, där man kan köpa mat på dagen och alkohol på kvällen. Allt väl så långt kan man tycka... men icke!
F spatserade, glad i hågen och med trevligt sällskap, in på Twin med siktet inställt på tre white russian. Strategiskt placerar han sig smidigt vid öltapparna, trots att det är gryyyymt mycket folk runt baren - damn I'm good, tänker F. Sedan väntan... desperata försök att skapa ögonkontakt med de självupptagna killarna bakom baren. Humöret växlar från superglad till småtjurig på tio minuter. Fanstyget bakom bardisken tar till slut Fs beställning men verkar tycka att den inte var så kul så han struntade i den. Okej, en söt tjej försöker istället... samma sak! Kvällen går och F gör en ny räd i baren, de ska få en chans till. Slug som F är så visar han inte sitt kort förrän själva betalningen skall göras, barkillarna verkar absolut föredra cash... eller en omvänd lobotomi för att återställa dem till verkligheten.
F beställer en Long island, en white russian och en öl... barkillen skakar lite på huvudet och blandar motvilligt ihop det han tror är en long island och en white russian. När F sedan tar fram sitt kort suckar barkillen, skakar lite på huvudet och stönar "neee, kort". MEN SKIT I ATT TA MINA PENGAR OM DU INTE VILL HA DEM DÅ!!! Long island smakade kloak, white russian smakade fan, ölen var blaskig.
På Twin City i Jönköping finns inga bartenders, där finns bara ölupphällare och flasköppnare.
På Twin City jobbar man inte för att man tycker det är kul eller för att man har arbetsmoral, man jobbar för att lura av folk dricks, dricks man bara får om folk betalar kontant.
På Twin City är man inte trevlig, man behöver tydligen inte vara det för folk handlar där ändå.
Nästa gång ska jag fråga om fanstyget bakom bardisken kan blanda ihop en vatten åt mig och sen ska jag betala honom med boskap. Utvecklingen går bakåt.
I en lite större stad, låt oss kalla den för Göteborg, där tycker bartenders det är kul att blanda drinkar... det gör att de får visa vad de kan, och de kan!! I Göteborg har civilisationen brett ut sig och man kan använda kreditkort. Göteborg är fint!
GÅ ALDRIG TILL TWIN CITY I JÖNKÖPING!!
Nu ska jag hälla bensin på Twin och sedan lite vårdslöst kasta en glödande cigg på etablissemanget.
/F - feelings for fire
Först tänkte jag skriva historien om duvan... men den har ju alla hört redan. Jag har själv berättat den ett flertal gånger, vissa gånger på engelska!
Istället tänker jag skriva om vanliga människor. Just på sommaren kryper de nämligen fram, de vanliga människorna. Ingen vet exakt var de gömmer sig resten av året och anledningen till det är förmodligen att ingen har tagit reda på det eftersom ingen vill veta, man är bara glad att de håller sig undan.
En teori är att de är fullt synliga även under övriga årstider men att de kamouflerar sig på ett så övertygande sätt att man misstar dem för intelligent folk... ojdå, där sipprade visst min cynism igenom redan. Vanliga människor röstar på socialdemokraterna, och det kan man absolut göra! Socialdemokraternas åsikter kan stundtals kännas mycket sunda och det finns ett stort (nåja) antal upplysta (nåja) människor som röstar på socialdemokraterna på grund av att de sympatiserar med partiprogrammet. Vanliga människor däremot, de röstar på socialdemokraterna för "det har de ju alltid gjort".
Vanliga människor har dåligt sittande shorts med massa fickor på, för det är ju behändigt om man vill bära med sig saker (och det gör de... tusen olika saker putar ut genom de skrynkliga shortsen... and not in a good way). Till shortsen har de sandaler som de köpt på skokanonen för 49.90 och som är tillverkade i skumplast och har syntetiska tygremmar med kardborre. Under tofflorna har de ofta vita tubsockor, även om vissa tappert försöker bli lite flådigare genom att ha svarta tunnare strumpor ...detta får mig att minnas min körskolelärare som på intet vis klädde sig så men som under en lektion skulle lära ut positionering inför sväng. Kör man på enkelriktad väg ska man placera sig oerhört nära trottoarkanten åt det håll man ska svänga. Detta gjorde F, duktig som han är, varpå körskoleläraren lugnt och metodiskt säger "jaa, nu tänkte du rätt, men ändå blev det lite fel för det här är ingen enkelriktad väg". Himla fin var han min körskolelärare. Han sa även, med samma lugn, att jag skulle få tio poäng och jag körde på snorungen med skateboard. Himla fin var han!
Vanliga människor har tonade rutor på sin volvokombi, men inte sådär smakfullt tonade som man gärna har på tyska lyxbilar, utan med hjälp av sån där lila film som man klistrar på rutorna... och det bildas lite luftbubblor under på ett mycket osexigt sätt. Dessutom fikar vanliga människor i tid och otid! Oavsett var man är, vart man är på väg eller var man har varit... så nog fan ska det grävas fram plastmuggar och termosar, knöliga smörgåsar med svettig ost samt ljummet kaffe ur en läckande termos.
Foppatofflor...
SMSa låna...
Lyxfällan...
Vardagslyxen är en starköl... varje dag!
Jag skriver detta för att jag i helgen kom på mig själv med att uppskatta träskons kvalitéer i form av enkelhet, slitstyrka och omedelbara förmedling av "fixar-mentalitet". Man ska undvika frestarens garn. Man måste då och då påminnas om vilka man föraktar. Cynism är fint, precis som foppatofflor inte är det.
/F - Föraktar Fika... fast främst Foppatofflor
Istället tänker jag skriva om vanliga människor. Just på sommaren kryper de nämligen fram, de vanliga människorna. Ingen vet exakt var de gömmer sig resten av året och anledningen till det är förmodligen att ingen har tagit reda på det eftersom ingen vill veta, man är bara glad att de håller sig undan.
En teori är att de är fullt synliga även under övriga årstider men att de kamouflerar sig på ett så övertygande sätt att man misstar dem för intelligent folk... ojdå, där sipprade visst min cynism igenom redan. Vanliga människor röstar på socialdemokraterna, och det kan man absolut göra! Socialdemokraternas åsikter kan stundtals kännas mycket sunda och det finns ett stort (nåja) antal upplysta (nåja) människor som röstar på socialdemokraterna på grund av att de sympatiserar med partiprogrammet. Vanliga människor däremot, de röstar på socialdemokraterna för "det har de ju alltid gjort".
Vanliga människor har dåligt sittande shorts med massa fickor på, för det är ju behändigt om man vill bära med sig saker (och det gör de... tusen olika saker putar ut genom de skrynkliga shortsen... and not in a good way). Till shortsen har de sandaler som de köpt på skokanonen för 49.90 och som är tillverkade i skumplast och har syntetiska tygremmar med kardborre. Under tofflorna har de ofta vita tubsockor, även om vissa tappert försöker bli lite flådigare genom att ha svarta tunnare strumpor ...detta får mig att minnas min körskolelärare som på intet vis klädde sig så men som under en lektion skulle lära ut positionering inför sväng. Kör man på enkelriktad väg ska man placera sig oerhört nära trottoarkanten åt det håll man ska svänga. Detta gjorde F, duktig som han är, varpå körskoleläraren lugnt och metodiskt säger "jaa, nu tänkte du rätt, men ändå blev det lite fel för det här är ingen enkelriktad väg". Himla fin var han min körskolelärare. Han sa även, med samma lugn, att jag skulle få tio poäng och jag körde på snorungen med skateboard. Himla fin var han!
Vanliga människor har tonade rutor på sin volvokombi, men inte sådär smakfullt tonade som man gärna har på tyska lyxbilar, utan med hjälp av sån där lila film som man klistrar på rutorna... och det bildas lite luftbubblor under på ett mycket osexigt sätt. Dessutom fikar vanliga människor i tid och otid! Oavsett var man är, vart man är på väg eller var man har varit... så nog fan ska det grävas fram plastmuggar och termosar, knöliga smörgåsar med svettig ost samt ljummet kaffe ur en läckande termos.
Foppatofflor...
SMSa låna...
Lyxfällan...
Vardagslyxen är en starköl... varje dag!
Jag skriver detta för att jag i helgen kom på mig själv med att uppskatta träskons kvalitéer i form av enkelhet, slitstyrka och omedelbara förmedling av "fixar-mentalitet". Man ska undvika frestarens garn. Man måste då och då påminnas om vilka man föraktar. Cynism är fint, precis som foppatofflor inte är det.
/F - Föraktar Fika... fast främst Foppatofflor
Som en del av er vet är jag en stolt ägare av en majonnäsfärgad Volvo 244 GL – 88. Detta är något som väcker en del nöje hos min omgivning. Jag förstår såklart varför. Volvo 240 är ju en ”gubbil”, eller i värsta fall något som bonnraggare smyckar med playboykaniner och kör skiten ur vid den lokala grillen.
För folk med bilintresse brukar en 240 väcka starka känslor. Antingen hatar man skiten eller så älskar man den.
Det som många älskar är det faktum att man förmodligen måste slå ihjäl den om man inte vill ha kvar den. Bilfanskapet går aldrig sönder. Detta är också anledningen till att många hatar den. Vem vill ha en fruktansvärt omodern bil som man egentligen aldrig behöver byta ut, förmodligen blir den äldre än dess ägare innan den går in i den stora depån i himlen.
Själv sällar jag mig egentligen inte till någon av de båda grupperna. Jag älskar min Volvo 240 eftersom den egentligen är världens modernaste veteranbil.
Under en längre tid nu har jag inte kört bilen alls. Istället har jag flitigt använt min andra bil, en Alfa Romeo 156 från 2001. Detta är såklart en helt annan typ av bil. Sportig italiensk design, beige läderklädsel, klimatanläggning, Alfa 2,0-liters T-spark motor, instrumentpanel med karbondetaljer, aluminiumfälgar och metalliclack. Bilen är grymt tyst och fin, väghållningen är underbar tack vare sportigt hård fjädring och breda däck och motorn är otroligt varvvillig. Problemet är dock att det inte finns ett uns av körglädje i bilen.
I förrgår tog jag ut min 240 på en sväng och hade nästan glömt hur otroligt charmig den bilen är. För det första trodde jag inte den skulle starta då den stått still så länge. Dum tanke. Knappt hade jag hunnit sätta nyckeln i tändningen förrän bilen gjorde en Jesus på påsk och återuppstod. Motorn hackar, spottar och fräser i takt med att hela bilen guppar och skuttar med varje cylindervarv. Lite som att sitta i en lastbil. Växelspaken studsar omkring och är man lite slö är det lätt att missa den eller att den slinter ur handen. Min kärlek till bilen väcktes direkt, och det var då jag kom på idén att göra ett slags ”test” av bilen. Lite som de gör i biltidningar. Självklart blir detta test otroligt subjektivt och dumt. Dessutom helt ointressant för de flesta läsare, men roligt för mig att skriva.
Efter en del tungt kroppsarbete fick jag i en växel och rullade ut på en sommarvarm asfaltsväg. Solen var på väg ner och de miljontals små stenskott som pryder vindrutan lös upp som en stjärnhimmel. Livsfarligt såklart, men otroligt fräckt. Tog det lite lugnt till en början eftersom man ALRIG ska varva en motor innan den nått rätt arbetstemperatur. Skitsnack såklart! Detta är ju en Volvo med anor från 1960-talet, byggd i samma anda som Volvos lastbilar. Så fort jag fick se en raksträcka tryckte jag gasen i botten och slängde i treans växel. Kopplingen bet och växellådan smällde så jag trodde att bilen gått av på mitten. Motorn öppnar upp och tar en djupare ton, sportluftsfiltret hjälper 2,3-liters 4:an att andas och huven reser sig som ett kvitto på att jag just sålt min själ till djävulen. Eftersom bilen är utrustad med bakhjulsdrift och motorvärldens stelaste bakaxel är den fantastiskt sladdbenägen. I likhet med gamla amerikanska bilar uppträder Volvon minst sagt tveksamt vid gaspådrag. Glöm alla tankar om att försöka styra bilen, sikta istället så gott det går åt nåt håll och håll tummarna för att det är ditåt du åker.
Tyvärr får jag aldrig varva ur motorn ordentligt eftersom en ung kille i nån japansk plastbil bestämt sig för att tretti är en bra marschfart på en 70-väg. Egentligen kunde jag kört rakt igenom både honom och hans patetiska riskokare, men väljer istället att sakta ner. Ett bra tillfälle att prova komforten i inredningen.
Bruna säten i nåt obskyrt tyg och med en stoppning som påminner om min farmors gamla fåtöljer kramar om min mjälla stjärt. Vem fan behöver sporstolar när man kan sitta och köra i en riktig myshörna. Ratten sitter lite snett och servostyrningen fungerar även om den egentligen inte gör någon större nytta. Bilen är ju ändå över 20 år gammal. Instrumentpanelen består av en hastighetsmätare och en klocka. Varvräknare är för pussys! Det öronbedövande motorljudet hjälper föraren att välja växlingspunkter. Hardcore!
Stötdämparna sitter fast men inte mycket mer. Istället för att småprata med föraren och skvallra om hur underlaget ser ut beter de sig som en senil farbror på en tennismatch. Väldigt få händelser registreras och när ett hål eller gupp väl är stort nog för att uppmärksammas (tänk Sävedalen eller Kallebäck) är reaktionen alltid fördröjd i form av en långsam gungning. Nästan som om bilen lite trött säger ”Se där ja… var det en håla… eller en grävling… skit samma… jag orkar ändå inte bry mig”.
Jag väljer att inte göra någon bedömning av bilens ljudsystem eftersom det inte är original. Dessutom vill ingen läsa om slutsteg, baslådor och annat audiopornografiskt mumboljumbo.
Så fort grabben i den kanban-byggda miniatyrbilen har lyckats navigera sig ut ur en rondell placerar han sig genast i mitten av vägen och håller en smärtsamt låg fart. Råförbannad slänger jag mig på tutan (som dessutom är trimmad med två extra signalhorn i hammarplast) och skriker om hur otroligt ful han är. Långsamt läger han sin bil skrämmande nära diket och ser lätt förvirrad ut. En livsfarlig omkörning resulterar i att jag tjingsar på en ungbjörk lite för närgånget för att egentligen kännas okej. Skit samma, en sladdande Volvo går ju ändå inte att styra.
Jag glider runt ett slag och hämtar upp ett par kompisar och tar sikte på äran och hjältarnas stad medan solen försvinner bakom hustak och fabriksväggar. Gatorna fylls av människor badandes neonljus och i Partille fylls industriområdena av trimmade fartdårar. Blackrace, världens roligaste miljöförstörelse. Natten sänker sig över staden och motorn mullrar tryggt när stereon bjuder upp till dans.
En summergin av mitt oproffsiga test ser ut om följer:
Bilen är otroligt ful, svårtstyrd och brötig. Motorn är för stark för sitt eget bästa, men håller i en evighet. Den luktar lite funkigt och baksätet sitter, av barnförbjudna anledningar, något skevt. Stötdämparna är efterblivna och bromsarna är lika lättanvända som MS-dos… och Gud vad jag trivs i bilen. Volvo 240 är det närmsta Sverige någonsin kommer komma de mytomspunna amerikanska muskelbilarna, trots att 240 endast innehar en bråkdel av motorkraften och en design som förmodligen är ett skämt.
För er som är intresserade följer här lite snabbfakta:
Årsmodell: 1988 (fast samma grundkoncept sen 60-talet)
Motor: B23F 2,3-liter 4-cylindrar
Prestanda: 0-100 km/h på ca 11 sekunder eller 16 minuter beroende på föraren
Inredning: Nästan…
Det är allt, ingen skit som pajar efter första servicen!
Sådär då var detta test klart och i likhet med fyllegubben som provar viner i TV4 ger jag bilen en miljon solar.
Stay tuned för fler test och recensioner. Nästa vecka tänkte jag utvärdera min körkortsbild.
/S
Wooop Wooop!
Vilken dag!!
Den börjar såklart med att F snoozar i tre timmar för att sedan laga frukost som han inte äter då börsen verkar roligare. Efter ett tag är frukosten för äcklig för att äta och F bestämmer sig för att ta en macka och ett glas multivitamin istället.
Med gott om tid kvar till den livsviktiga intervjun på F:s drömjobb tänker F att det är bäst att förbereda sig lite extra! F övar in ett tal om sig själv med speciell hänsyn till att åstadkomma naturliga övergångar för att inte få hoppet mellan trygghet och nya utmaningar att verka paradoxalt och ge ett förvirrat intryck strax efter att man har sagt att man är strukturerad och dynamisk. Det hela känns bra tills F, en timma innan intervjun, kommer på att allt han ätit på hela dagen är en macka och ett glas multivitamin. Multivitaminen åt han dessutom inte så mycket utan drack den mer... som man ju gör!
Efter en konstig burgare från donken åker F, uppenbart alldeles för påpälsad för dagens milda temperatur, på en tokvarm spårvagn i femton minuter med resultatet att han blev lite varm. Det är kul för det var en av de nya braiga Italienska vagnarna som haussades så mycket precis innan de skulle levereras... men som nu inte verkar var så himla bra alls eftersom de inte klarar vintern och AC:n uppenbarligen inte ens klarar försommaren... för att inte tala om hur ryckig och nyckfull skiten är!! Jaja, varmt var det!
F hinner dock köpa tuggummi för att slippa lukta konstig hamburgare (Ett rookie mistake som man lätt gör annars. Känn er inte mindre värda om ni gjort det) och traskar sedan mot kontoret. Han märker att han är lite kissnödig men försäkrar sig om att han under de kvarvarande tio minuterna som det är till intervjuns början, lätt kan lokalisera och använda företagets vattenklosett - detta speciellt som det ska komma tre personer till som ska intervjuas och som antagligen sitter i ett väntrum.
Nä, det fanns ingen tid, det fanns inte fler intervjuoffer och det fanns sannerligen inte ett enda lämpligt tillfälle att ursäkta sig heller! Tur att man inte drack öl till lunch, tröstar sig F med och hänger sig åt intervjun som inte alls har det upplägg som F förberett sig på! F får inte en syl i vädret förrän chefen frågar om lite lösryckta saker us F:s CV. Sedan berättar chefen allt om logistik och hur förträfflig EU-pallen är. Här uppstår ett bonding moment eftersom F är ett stort fan av EU-pallen. F kan ALLT om EU-pallen! EU-pallen får tex ha en punktlast på ett ton och en fördelad last på ett och ett halvt ton. EU-pallen har måtten 120 gånger 80 cm och består av 9 klossar och 11 brädor.
F har inte lämnat något åt slumpen och har alla de fysiska attribut som statistiken säger att de som blir anställda ska ha. F är man, han är lång, han har glasögon, han är nyrakad, hel och ren SAMT har brun tröja på sig! Hans kroppsspråk är öppet och han tittar intresserat på den som pratar samtidigt som han lutar sig engagerat in och nickar uppmuntrande då tillfälle ges. Får inte F jobbet så blir han ledsen! Får inte F jobbet så är det enbart hans personlighet som det faller på... eller nja... F har en grymt bra personlighet, men förmågan att förmedla detta vid ett kritiskt tillfälle är trevande =oP
Hursomhelst så svängde F förbi sitt kontor på väg hem och socialiserade med sina kollegor. F tycker om att hänga på kontoret med sina kollegor, dels för att man känner sig viktig och dels för att kollegorna är trevliga och kul. F fick reda på att SEB var lågt värderad, att det är dags att deklarera och att han borde gå och klippa sig. Nu har F klippt sig och köpt SEB men också deklarerat och det är HÄR som snålvargen kommer tillbaka!!
F har deklarerat avdrag på nästan 24 000 i år! Det är nytt personbästa och har mycket att göra med en liten flytt av tillgångar som skedde innan nyår på ett mycket raffinerat sätt... men självklart även den klassiska guldkalven "tillfälligt arbete på annan ort"! Är man ekonom så ligger det stor stolthet i att deklarera och göra tokiga avdrag. Finns det liknande stoltheter i andra yrkesgrupper?
/Snålvargen
Vilken dag!!
Den börjar såklart med att F snoozar i tre timmar för att sedan laga frukost som han inte äter då börsen verkar roligare. Efter ett tag är frukosten för äcklig för att äta och F bestämmer sig för att ta en macka och ett glas multivitamin istället.
Med gott om tid kvar till den livsviktiga intervjun på F:s drömjobb tänker F att det är bäst att förbereda sig lite extra! F övar in ett tal om sig själv med speciell hänsyn till att åstadkomma naturliga övergångar för att inte få hoppet mellan trygghet och nya utmaningar att verka paradoxalt och ge ett förvirrat intryck strax efter att man har sagt att man är strukturerad och dynamisk. Det hela känns bra tills F, en timma innan intervjun, kommer på att allt han ätit på hela dagen är en macka och ett glas multivitamin. Multivitaminen åt han dessutom inte så mycket utan drack den mer... som man ju gör!
Efter en konstig burgare från donken åker F, uppenbart alldeles för påpälsad för dagens milda temperatur, på en tokvarm spårvagn i femton minuter med resultatet att han blev lite varm. Det är kul för det var en av de nya braiga Italienska vagnarna som haussades så mycket precis innan de skulle levereras... men som nu inte verkar var så himla bra alls eftersom de inte klarar vintern och AC:n uppenbarligen inte ens klarar försommaren... för att inte tala om hur ryckig och nyckfull skiten är!! Jaja, varmt var det!
F hinner dock köpa tuggummi för att slippa lukta konstig hamburgare (Ett rookie mistake som man lätt gör annars. Känn er inte mindre värda om ni gjort det) och traskar sedan mot kontoret. Han märker att han är lite kissnödig men försäkrar sig om att han under de kvarvarande tio minuterna som det är till intervjuns början, lätt kan lokalisera och använda företagets vattenklosett - detta speciellt som det ska komma tre personer till som ska intervjuas och som antagligen sitter i ett väntrum.
Nä, det fanns ingen tid, det fanns inte fler intervjuoffer och det fanns sannerligen inte ett enda lämpligt tillfälle att ursäkta sig heller! Tur att man inte drack öl till lunch, tröstar sig F med och hänger sig åt intervjun som inte alls har det upplägg som F förberett sig på! F får inte en syl i vädret förrän chefen frågar om lite lösryckta saker us F:s CV. Sedan berättar chefen allt om logistik och hur förträfflig EU-pallen är. Här uppstår ett bonding moment eftersom F är ett stort fan av EU-pallen. F kan ALLT om EU-pallen! EU-pallen får tex ha en punktlast på ett ton och en fördelad last på ett och ett halvt ton. EU-pallen har måtten 120 gånger 80 cm och består av 9 klossar och 11 brädor.
F har inte lämnat något åt slumpen och har alla de fysiska attribut som statistiken säger att de som blir anställda ska ha. F är man, han är lång, han har glasögon, han är nyrakad, hel och ren SAMT har brun tröja på sig! Hans kroppsspråk är öppet och han tittar intresserat på den som pratar samtidigt som han lutar sig engagerat in och nickar uppmuntrande då tillfälle ges. Får inte F jobbet så blir han ledsen! Får inte F jobbet så är det enbart hans personlighet som det faller på... eller nja... F har en grymt bra personlighet, men förmågan att förmedla detta vid ett kritiskt tillfälle är trevande =oP
Hursomhelst så svängde F förbi sitt kontor på väg hem och socialiserade med sina kollegor. F tycker om att hänga på kontoret med sina kollegor, dels för att man känner sig viktig och dels för att kollegorna är trevliga och kul. F fick reda på att SEB var lågt värderad, att det är dags att deklarera och att han borde gå och klippa sig. Nu har F klippt sig och köpt SEB men också deklarerat och det är HÄR som snålvargen kommer tillbaka!!
F har deklarerat avdrag på nästan 24 000 i år! Det är nytt personbästa och har mycket att göra med en liten flytt av tillgångar som skedde innan nyår på ett mycket raffinerat sätt... men självklart även den klassiska guldkalven "tillfälligt arbete på annan ort"! Är man ekonom så ligger det stor stolthet i att deklarera och göra tokiga avdrag. Finns det liknande stoltheter i andra yrkesgrupper?
/Snålvargen
Nu har jag, hög på livet, läst alla våra blogginlägg!! Det är inte utan att man imponeras av allt festligt som händer i ens liv... eller i alla fall hur man kan få vardagliga händelser som lysrörsbyten att verka som en festlig händelse!
Helt yr av hybris blev jag inspirerad att återkoppla till tidigare inlägg om min sparsamma läggning, en läggning som gör sig påmind allt som oftast och på ett påtagligt sätt senast idag faktiskt!
Jag råkade titta lite på Gudfadern I - filmen alltså. Där ska Don Corleone "settle all the family business" på en dag, och det innebär ju som de flesta vet att folk flyttas ur hans väg. Det finns en del scener i den filmen som gör en mycket illa berörd, scener som när Carlo misshandlar sin fru eller scener som när Santino blir nermejad vid en vägtull.
Snålvargen F väljer dock att påpeka det mycket osmakliga i att man köpt en flygbiljett till Carlo, som man överräcker till honom trots att man är väl medveten om att han kommer strypas i bilen på väg till flygplatsen och att således INGEN ur familjen kommer uppta en plats på flygplanet. VARFÖR KÖPER MAN EN BILJETT? Man kan ju skita i att ge honom en biljett och döda honom i bilen ändå, ELLER bara döda honom innan resan till flygplatsen påbörjas!
Säga vad man vill om maffian, men de höll uppe BNP rätt väl trots alla svarta pengar!
/F
Helt yr av hybris blev jag inspirerad att återkoppla till tidigare inlägg om min sparsamma läggning, en läggning som gör sig påmind allt som oftast och på ett påtagligt sätt senast idag faktiskt!
Jag råkade titta lite på Gudfadern I - filmen alltså. Där ska Don Corleone "settle all the family business" på en dag, och det innebär ju som de flesta vet att folk flyttas ur hans väg. Det finns en del scener i den filmen som gör en mycket illa berörd, scener som när Carlo misshandlar sin fru eller scener som när Santino blir nermejad vid en vägtull.
Snålvargen F väljer dock att påpeka det mycket osmakliga i att man köpt en flygbiljett till Carlo, som man överräcker till honom trots att man är väl medveten om att han kommer strypas i bilen på väg till flygplatsen och att således INGEN ur familjen kommer uppta en plats på flygplanet. VARFÖR KÖPER MAN EN BILJETT? Man kan ju skita i att ge honom en biljett och döda honom i bilen ändå, ELLER bara döda honom innan resan till flygplatsen påbörjas!
Säga vad man vill om maffian, men de höll uppe BNP rätt väl trots alla svarta pengar!
/F
Nä, det är mer en yta!
pianolacks grundare och verskställande organ ber tusen gånger om ursäkt för att det inte går att lämna kommentarer till inläggen längre. Det är uppenbart att stridigheter mellan pianolack och blogg.se blossat upp efter att pianolack mycket fräckt tog bort all reklam från bloggen, något som dock uppmärksammats av blogg.se och åtgärdats med den katastrofala följden av att kodningen inte längre tillåter att kommentarer lämnas.
Slutsatsen man kan dra av detta är att vår programmerare är oerhört skicklig och har byggt en sida som folk på blogg.se inte förstår!
Undertecknad tycker att blogg.se:s tilltag kränker den i Sverige grundlagsbefästa rättigheten att yttra sig och har kontaktat sitt juridiska ombud för att råda bot på detta oerhörda klavertramp från blogg.se:s sida. Självklart vill pianolack att folk ska kunna kommentera saker och eventuellt skydda sina intressen och rätta eventuella fel, språkliga såväl som i fakta, som smugit sig in i texten.
Slutligen vill jag bara påminna blogg.se om att: dura lex, sed lex!! Latin, det är grejer det!
har ni förresten tänkt på att absentem laedit, qui cum ebrio litigat? Något att tänka på nästa gång man är på krogen eller till och med smugsuper hemma!
/F
pianolacks grundare och verskställande organ ber tusen gånger om ursäkt för att det inte går att lämna kommentarer till inläggen längre. Det är uppenbart att stridigheter mellan pianolack och blogg.se blossat upp efter att pianolack mycket fräckt tog bort all reklam från bloggen, något som dock uppmärksammats av blogg.se och åtgärdats med den katastrofala följden av att kodningen inte längre tillåter att kommentarer lämnas.
Slutsatsen man kan dra av detta är att vår programmerare är oerhört skicklig och har byggt en sida som folk på blogg.se inte förstår!
Undertecknad tycker att blogg.se:s tilltag kränker den i Sverige grundlagsbefästa rättigheten att yttra sig och har kontaktat sitt juridiska ombud för att råda bot på detta oerhörda klavertramp från blogg.se:s sida. Självklart vill pianolack att folk ska kunna kommentera saker och eventuellt skydda sina intressen och rätta eventuella fel, språkliga såväl som i fakta, som smugit sig in i texten.
Slutligen vill jag bara påminna blogg.se om att: dura lex, sed lex!! Latin, det är grejer det!
har ni förresten tänkt på att absentem laedit, qui cum ebrio litigat? Något att tänka på nästa gång man är på krogen eller till och med smugsuper hemma!
/F
Visst är det konstigt ibland när man får höra nåt som är så oerhört roligt/konstigt/läskigt att man knappt kan tro att det är sant.
Alla har vi nog en kompis i umgängeskretsen som tycks råka ut för dumheter hela tiden, och historierna man hör om personen i fråga är så "bra" att man knappt kan tro att det är sant. I vanliga fall är ju sanningshalten inte så viktigt eftersom historien lätt blir bättre av ett knippe ljug. Men visst är det väl så att "den där vännen" oftast inte ljuger? Innerst inne vet man att han/hon faktiskt råkat ut för alla de skumma grejer man hör om... och det är priceless! Jag inser att jag själv kan spela rollen av "den där vännen" ibland och jag är väl varken stolt eller skamsen över det. Det finns ju de som är värre, och det är precis vad dagens inlägg handlar om. Det är alltså inte jag själv som råkat ut för följande lilla historia, utan det är min kompis "T". Jag hörde dock historien straight from the horses mouth, och har även fått den bekräftad av pålitliga och av varandra oberoende källor. Allright, here we go!
T var ute med gänget och festade friskt en fredag tidigare denna månad. El vino did flow, och strax hade de brutit sig in på ett kristet fik och gjort succé. Som sig bör avslutades kvällen på en av Göteborgs många rock-klubbar, "alla vägar bär till Sticky " som man ju brukar säga. Enligt mina källor var kvällen en såndär "klassisk" kväll, då allt är precis så som man vill att en stadig utekväll ska vara. Jag tror nog att göteborgsbandet Jävlaranamma sammanfattar denna typ av kväll på ett mycket bra sätt:
"Supa väck jackorna, mucka med vakterna, tappa bort nycklarna och däcka i trapporna. Sahlgrenska akut och 20 stygn... pissa blod och sova i ett dygn".
När det var dags att bege sig hemmåt tycke T att största chansen att överleva resan hem var via en svarttaxi. Efter att noga ha synat offerter och transportmedel på avenyn hittade han slutligen vad han sökte i en skum gränd i Haga. Den ärlige svarttaxichauffören erbjud en åktur till T's lägenhet mot en oerhört billig peng. T tackade genast "ja" genom att ta häng i närmsta vägg och spy i en fin liten båge.
Väl i bilen insåg T till sin förtjusning att killen som körde inte bara var chaufför utan också sysslade med försäljning. Glad och rörd över caufförens framåtanda och entreprenörsskap frågade T vad det var han sålde. Dum fråga naturligtvis. Självklart sålde han olika substanser som får en person att efter intagande bli en "kul kille". Till historien hör att T inte är helt främmande för denna typ av substanser utan snarare är lite av en veteran bland saker som går att röka. T langade fram vad han hade i plånboken och fick tillbaka ett litet paket av aluminiumfolie innehållande kola (googla om ni inte fattar). Kanon tänkte T, detta kan jag ju ha nästa helg!
När T kom hem var han myyyycket trött! Han slängde av sig kläderna i hallen och dumpade sitt byte på köksbordet.
Nästa morgon kände han tydligt sviterna från gårdagens festande. Han kom plötsligt på vad han köpt i taxin och kände sig lite illa till mods. Han ska ju inte hålla på med sånt, det har han ju lovat sig själv. Lika bra att gå upp och slänga skiten direkt, ingen vet ju vad som kan vara inblandat i det pulver han köpt. Långsamt tar han sig fram mot köksbordet där han gör upptäckten. PAKETET ÄR BORTA! Hur gick detta till nu då undrar T och får en hetsig känsla av panik. Han undersöker brottsplatsen och finner spår av pulver på bordet och även en liten antydan av substansen på köksgolvet. Då hittar han paketet. Aluminiumfoliet är sönderslitet och innehållet uttömt.
Rackarns!
T inser direkt vad som har hänt och börjar lätt nervös att leta efter sin katt.
T hittar så småningom katten som är fullkomligt tokig. Den jamar, hoppar, skuttar, gör små utfall, ramlar somnar och spinner om vartannat i en rasande frenesi. Dagarna går och T kan inget göra utöver att se till att katten har mat och vatten och kan "landa" på bästa sätt. Problemet är att katten inte verkar bli riktigt som den var innan. En vecka efter incidenten har katten ännu inte blivit återställd, varför T åker hem till sina föräldrar och lämnar över katten i deras vård med orden "den trivs nog inte i min lägenhet".
Jag vet inte om detta är en tragisk, rolig eller hemsk historia. Inte heller vet jag vad mina kära bloggläsare kommer tycka och många önskar nog att de aldrig läst inlägget. Men jag var tvungen. Inte ens på film kan sånt här hända. Jag var tvungen att dela med mig...
/S
Alla har vi nog en kompis i umgängeskretsen som tycks råka ut för dumheter hela tiden, och historierna man hör om personen i fråga är så "bra" att man knappt kan tro att det är sant. I vanliga fall är ju sanningshalten inte så viktigt eftersom historien lätt blir bättre av ett knippe ljug. Men visst är det väl så att "den där vännen" oftast inte ljuger? Innerst inne vet man att han/hon faktiskt råkat ut för alla de skumma grejer man hör om... och det är priceless! Jag inser att jag själv kan spela rollen av "den där vännen" ibland och jag är väl varken stolt eller skamsen över det. Det finns ju de som är värre, och det är precis vad dagens inlägg handlar om. Det är alltså inte jag själv som råkat ut för följande lilla historia, utan det är min kompis "T". Jag hörde dock historien straight from the horses mouth, och har även fått den bekräftad av pålitliga och av varandra oberoende källor. Allright, here we go!
T var ute med gänget och festade friskt en fredag tidigare denna månad. El vino did flow, och strax hade de brutit sig in på ett kristet fik och gjort succé. Som sig bör avslutades kvällen på en av Göteborgs många rock-klubbar, "alla vägar bär till Sticky " som man ju brukar säga. Enligt mina källor var kvällen en såndär "klassisk" kväll, då allt är precis så som man vill att en stadig utekväll ska vara. Jag tror nog att göteborgsbandet Jävlaranamma sammanfattar denna typ av kväll på ett mycket bra sätt:
"Supa väck jackorna, mucka med vakterna, tappa bort nycklarna och däcka i trapporna. Sahlgrenska akut och 20 stygn... pissa blod och sova i ett dygn".
När det var dags att bege sig hemmåt tycke T att största chansen att överleva resan hem var via en svarttaxi. Efter att noga ha synat offerter och transportmedel på avenyn hittade han slutligen vad han sökte i en skum gränd i Haga. Den ärlige svarttaxichauffören erbjud en åktur till T's lägenhet mot en oerhört billig peng. T tackade genast "ja" genom att ta häng i närmsta vägg och spy i en fin liten båge.
Väl i bilen insåg T till sin förtjusning att killen som körde inte bara var chaufför utan också sysslade med försäljning. Glad och rörd över caufförens framåtanda och entreprenörsskap frågade T vad det var han sålde. Dum fråga naturligtvis. Självklart sålde han olika substanser som får en person att efter intagande bli en "kul kille". Till historien hör att T inte är helt främmande för denna typ av substanser utan snarare är lite av en veteran bland saker som går att röka. T langade fram vad han hade i plånboken och fick tillbaka ett litet paket av aluminiumfolie innehållande kola (googla om ni inte fattar). Kanon tänkte T, detta kan jag ju ha nästa helg!
När T kom hem var han myyyycket trött! Han slängde av sig kläderna i hallen och dumpade sitt byte på köksbordet.
Nästa morgon kände han tydligt sviterna från gårdagens festande. Han kom plötsligt på vad han köpt i taxin och kände sig lite illa till mods. Han ska ju inte hålla på med sånt, det har han ju lovat sig själv. Lika bra att gå upp och slänga skiten direkt, ingen vet ju vad som kan vara inblandat i det pulver han köpt. Långsamt tar han sig fram mot köksbordet där han gör upptäckten. PAKETET ÄR BORTA! Hur gick detta till nu då undrar T och får en hetsig känsla av panik. Han undersöker brottsplatsen och finner spår av pulver på bordet och även en liten antydan av substansen på köksgolvet. Då hittar han paketet. Aluminiumfoliet är sönderslitet och innehållet uttömt.
Rackarns!
T inser direkt vad som har hänt och börjar lätt nervös att leta efter sin katt.
T hittar så småningom katten som är fullkomligt tokig. Den jamar, hoppar, skuttar, gör små utfall, ramlar somnar och spinner om vartannat i en rasande frenesi. Dagarna går och T kan inget göra utöver att se till att katten har mat och vatten och kan "landa" på bästa sätt. Problemet är att katten inte verkar bli riktigt som den var innan. En vecka efter incidenten har katten ännu inte blivit återställd, varför T åker hem till sina föräldrar och lämnar över katten i deras vård med orden "den trivs nog inte i min lägenhet".
Jag vet inte om detta är en tragisk, rolig eller hemsk historia. Inte heller vet jag vad mina kära bloggläsare kommer tycka och många önskar nog att de aldrig läst inlägget. Men jag var tvungen. Inte ens på film kan sånt här hända. Jag var tvungen att dela med mig...
/S
På allmän begäran kommer här ett inlägg som innehåller en försvarlig mängd, bambatanter, sex, drugs & rock n' roll samt Erik. Inlägget är kanske hämtat ur verkliga livet, men antagligen inte! Vi skriver inlägget bara för att visa att vi bryr oss... och för att du är värdefull precis som du är!
Igår på Sticky Fingers - Göteborgs svar på Kristiania OCH red light district, praktiskt beläget nästan mitt i stan - föll det sig så olyckligt att Johnny Skinka, Rune Ragnar Rök, Göran med håret och Palle Kuling alla ville ligga med den yppiga Linda från Västerås som var på tillfälligt besök i den vackra staden Göteborg. Linda är förvisso själv bara 22 jordsnurr gammal, men hon är aldrig ute på lokal utan sin storasyster Maj-Doris som jobbar i en skolmatsal. Maj-Doris är runt 50 och ingen vet hur deras familjesituation uppkommit med 28 års intervall melan döttrarna. Maj-Doris är mycket beskyddande mot sin lillasyster och också lite avundsjuk för att Linda attraherar killar i större utsträckning än hon själv.
Eftersom Palle Kuling är en pelikan kan man tänka sig att han genast hamnar i underläge, men icke! Palle har gjort sig en förmögenhet på sitt lördagsgodis och annan merchandise, plus att han får in två kilo lössnus i den stora påsen under näbben och blir en outtröttlig partymaskin. The girls dig it!
För att få Maj-Doris att tappa sin navigeringsförmåga försöker Johnny Skinka smuggla ner Roppar i hennes öl. På grund av hennes stora kroppshydda krävs det tio stycken innan det börjar ge effekt - och det var hela Johnnys stash. Effekten av pillren verkar dessutom slå helt fel då Maj-Doris bara verkar bli lite pilsk av dem.
Eftersom den planen "backfired" drar herrarna lott om vem som måste ta med henne in på toaletten och... mysa! Göran med håret förlorar, något som visar sig vara förödande eftersom Maj-Doris, som varandes en bambatant, hatar hår i maten och som en hök slänger sig för att skydda den lilla koppen jordnötter hon har spanat in sen en tid tillbaka. Hon tar koppen och springer skrikande iväg nerför trappan mot första våningen. Mission accomplished även utan att Göran med håret behöver bjuda till... najs!
Mitt i all uppståndelse har Johhny Skinka börjat bjuda på sin berömda lufttorkade skinka i utbyte mot idolbilder på bland annat Erik. Detta händer medan Rune Ragnar Rök hittat en elbas som han försöker slå sönder mot en annan killes femte ryggkota.
Det blir ett jävla liv och snart kommer polisen för att plocka in de som inte kan uppföra sig. Hela Sticky töms på folk men festen fortsätter i polisens lokaler på Skånegatan. Linda gökar med vakthavande befäl och Palle kuling flyger, hög på nikotin, in i en fläkt så fjädrar sprutar åt alla håll (han överlevde, ingen fara på taket).
Slutet gott, allting gott!
En annan bra historia där en bambatant finns med i periferin är när jag, F, blott 8 år gammal står i kön till de stora matkärlen på min lilla landsortsskola och vänder mig om mot, vad jag trodde var, min bästa vän och sakligt framförde "man får inte ta för mycket mos, för det mättar så". Jag möts av en skräckfylld blick från en stackars förskrämd flicka som inte alls hade väntat sig att bli antastad av en lillgammal andraklassare som implicit anklagade henne för att planera annekterandet av ett veritabelt mosberg! Min bästa vän hade bytt kö och skrattade rått åt den lilla situationen som uppstod.
Den lilla tjejen blev senare kär i mig, antagligen tack vara mina kloka ord om mos som förmodligen besparade henne mycket lidande även senare i livet. Jag var inte lika kär dock, min tid gick mest åt till att sparka fotboll, leka i lera och att ljuga för min klass om triviala saker som att jag fått en katt (jag har aldrig haft, och kommer aldrig att ha KATT). Nu är nämnda tjej enastående söt och har jobbat som modell... det suger ju!
/F
Igår på Sticky Fingers - Göteborgs svar på Kristiania OCH red light district, praktiskt beläget nästan mitt i stan - föll det sig så olyckligt att Johnny Skinka, Rune Ragnar Rök, Göran med håret och Palle Kuling alla ville ligga med den yppiga Linda från Västerås som var på tillfälligt besök i den vackra staden Göteborg. Linda är förvisso själv bara 22 jordsnurr gammal, men hon är aldrig ute på lokal utan sin storasyster Maj-Doris som jobbar i en skolmatsal. Maj-Doris är runt 50 och ingen vet hur deras familjesituation uppkommit med 28 års intervall melan döttrarna. Maj-Doris är mycket beskyddande mot sin lillasyster och också lite avundsjuk för att Linda attraherar killar i större utsträckning än hon själv.
Eftersom Palle Kuling är en pelikan kan man tänka sig att han genast hamnar i underläge, men icke! Palle har gjort sig en förmögenhet på sitt lördagsgodis och annan merchandise, plus att han får in två kilo lössnus i den stora påsen under näbben och blir en outtröttlig partymaskin. The girls dig it!
För att få Maj-Doris att tappa sin navigeringsförmåga försöker Johnny Skinka smuggla ner Roppar i hennes öl. På grund av hennes stora kroppshydda krävs det tio stycken innan det börjar ge effekt - och det var hela Johnnys stash. Effekten av pillren verkar dessutom slå helt fel då Maj-Doris bara verkar bli lite pilsk av dem.
Eftersom den planen "backfired" drar herrarna lott om vem som måste ta med henne in på toaletten och... mysa! Göran med håret förlorar, något som visar sig vara förödande eftersom Maj-Doris, som varandes en bambatant, hatar hår i maten och som en hök slänger sig för att skydda den lilla koppen jordnötter hon har spanat in sen en tid tillbaka. Hon tar koppen och springer skrikande iväg nerför trappan mot första våningen. Mission accomplished även utan att Göran med håret behöver bjuda till... najs!
Mitt i all uppståndelse har Johhny Skinka börjat bjuda på sin berömda lufttorkade skinka i utbyte mot idolbilder på bland annat Erik. Detta händer medan Rune Ragnar Rök hittat en elbas som han försöker slå sönder mot en annan killes femte ryggkota.
Det blir ett jävla liv och snart kommer polisen för att plocka in de som inte kan uppföra sig. Hela Sticky töms på folk men festen fortsätter i polisens lokaler på Skånegatan. Linda gökar med vakthavande befäl och Palle kuling flyger, hög på nikotin, in i en fläkt så fjädrar sprutar åt alla håll (han överlevde, ingen fara på taket).
Slutet gott, allting gott!
En annan bra historia där en bambatant finns med i periferin är när jag, F, blott 8 år gammal står i kön till de stora matkärlen på min lilla landsortsskola och vänder mig om mot, vad jag trodde var, min bästa vän och sakligt framförde "man får inte ta för mycket mos, för det mättar så". Jag möts av en skräckfylld blick från en stackars förskrämd flicka som inte alls hade väntat sig att bli antastad av en lillgammal andraklassare som implicit anklagade henne för att planera annekterandet av ett veritabelt mosberg! Min bästa vän hade bytt kö och skrattade rått åt den lilla situationen som uppstod.
Den lilla tjejen blev senare kär i mig, antagligen tack vara mina kloka ord om mos som förmodligen besparade henne mycket lidande även senare i livet. Jag var inte lika kär dock, min tid gick mest åt till att sparka fotboll, leka i lera och att ljuga för min klass om triviala saker som att jag fått en katt (jag har aldrig haft, och kommer aldrig att ha KATT). Nu är nämnda tjej enastående söt och har jobbat som modell... det suger ju!
/F
Man märker att man blivit vuxen då man allt oftare finner sig i en situation som man utan överdrift kan ketegorisera som "de viktigaste två veckorna i mitt liv". Nu har det hänt igen! Aldrig kan man få lufsa runt i vetskapen om att ens handlande inte spelar någon roll för framtiden... alltid ska man prestera tokigheter som någon annan bestämt! När jag blir rik ska jag också ställa orimliga krav på folk i min omgivning, det ska bli min hämnd!
Igår gjorde jag ett test på Fäjsbuck för att se var man ska bo eller något liknande. Alla mina vänner hade lyckats komma fram till att Göteborg var stället att bo på. Detta är jag den första att hålla med om och och var ack så nära att sjunga Fäjsbucks lov innan jag förfärat fick mitt eget resultat; Sundsvall!! Vad hände där? Rest assure, jag flyttar INTE till jävla Sundsvall!! Testet var uppenbart defekt eller så missförstod det mina svar. Helt befängt att någon annan stad än Götet skulle vara helrätt för mig!!
Allt var dock förlåtet så snart jag fått resultatet från "vilken barba är du?" eller vad det nu heter. Resultat: Barbaskön! Ja, det är fruktansvärt kul att jag blir den enda barban som har päls... men förutom det är det även min favoritbarba! Vem vill inte vara skön? Skön kan aldrig bli fel på samma sätt som sladdrig aldrig kan bli rätt!
Men vem gillar egentligen nya fejjan? Allt blir bara rörigt och tokigt! jag har missat ett tiotal födelsedagar bara för att den boxen flyttats längst ner till höger under vad som verkar vara ytterligare ett meningslöst "feed"! Fast den här gången ska jag göra det svenska, jag ska klaga till folk som ändå inte kan påverka det! Förra gången gick jag ur och det var asjobbigt! Never again!
Man kan tro att jag yrar nu... och man kan nog ha en poäng! Jag ville bara blogga lite mer... it's like toxic! Mmm, Britney Spears!!
/F
Igår gjorde jag ett test på Fäjsbuck för att se var man ska bo eller något liknande. Alla mina vänner hade lyckats komma fram till att Göteborg var stället att bo på. Detta är jag den första att hålla med om och och var ack så nära att sjunga Fäjsbucks lov innan jag förfärat fick mitt eget resultat; Sundsvall!! Vad hände där? Rest assure, jag flyttar INTE till jävla Sundsvall!! Testet var uppenbart defekt eller så missförstod det mina svar. Helt befängt att någon annan stad än Götet skulle vara helrätt för mig!!
Allt var dock förlåtet så snart jag fått resultatet från "vilken barba är du?" eller vad det nu heter. Resultat: Barbaskön! Ja, det är fruktansvärt kul att jag blir den enda barban som har päls... men förutom det är det även min favoritbarba! Vem vill inte vara skön? Skön kan aldrig bli fel på samma sätt som sladdrig aldrig kan bli rätt!
Men vem gillar egentligen nya fejjan? Allt blir bara rörigt och tokigt! jag har missat ett tiotal födelsedagar bara för att den boxen flyttats längst ner till höger under vad som verkar vara ytterligare ett meningslöst "feed"! Fast den här gången ska jag göra det svenska, jag ska klaga till folk som ändå inte kan påverka det! Förra gången gick jag ur och det var asjobbigt! Never again!
Man kan tro att jag yrar nu... och man kan nog ha en poäng! Jag ville bara blogga lite mer... it's like toxic! Mmm, Britney Spears!!
/F