Att göra sig ett namn del 2
1
Först vill jag börja med att säga att läs gärna ”Att göra sig ett namn” för att få en djupare inblick i detta ämne och ökad förståelse då jag börjar där den första berättelsen slutade.
Efter att ha jobbat som Roffe under mer än ett år så var det dags för mig att byta kontor. Jag återvände till min hemstad för att vara där under sommaren och bidra till att göra det kontoret lite bättre. När jag precis har börjat på mitt ”nya” jobb så gör jag såklart en snabb inventering för att kolla upp så att det inte finns någon annan som heter Christopher. Det var prio ett. Efter att ha frågat chefen ett antal gånger så vågar jag tillslut tro på att jag är ensam om mitt namn och att ingen annan heller heter liknande saker som Christer eller Christian. Bingo tänkte jag. Äntligen kan jag göra mig ett namn. Det var så skönt att komma till jobbet och folk frågade ”Hej, Christopher hur är det med dig idag då?” Det kanske låter en aningen tragisk att uppskatta en sådan sak men ni vet inte vad ett år med Roffe kan göra med en människa.
Det var som sagt sommar och alla på banken fick sin sommargåva, en flaska rött. Och inte vilket rödtjut som helst utan ett amarone vin som inte är det billigaste. Detta pratades det om kring fikabordet och debatten blev allt mer livlig om vilka viner som är goda och vad man borde pröva. Då jag mest fokuserar på YPK (yrsel per krona) när jag köper vin så kände jag att jag inte hade så mycket att tillföra men för att vara med lite i konversationen så slänger jag ur mig ”Det är väldigt gott att blanda rosé och fanta”. Det blev helt tyst. Folk började skruva på sig och många sneglade på klockan ”attans fikapausen är inte över än”. Tillslut sa någon något i stil med ”hahahaha” och isen var bruten. Andra kommentarer var ”hur kan du tycka det, blanda?” ” är de verkligen gott, de låter ju inte alls bra, rosé och fanta säger du?” ”dagens ungdom dom är väl för roliga”. Hursomhelst så gick jag naturligtvis i en väldig försvarsposition för att trycka på att detta inte var en galen idé utan faktiskt väldigt gott och njutningsfullt. Jag radade sakligt upp fördelarna som att man inte behöver köpa så dyrt vin, att man inte känner alkoholsmaken och att det helt enkelt smakar gott. Vad mer kan man begära? Det var fortfarande spridda skratt när vi lämnade rummet men jag kände ändå att jag hade lyckats ganska bra att mota denna attack.
Nästa dag så kommer jag lite sent till fikan så alla har redan hunnit börja och jag går som vanligt lugnt in och sätter mig och börjar äta på något nyttigt kex. Men det var precis att jag hinner göra det innan en av kollegorna utbrister ”Nemen där är ju han, ROSÈ FANTA!!!” varpå alla vänder sig om och kollar och nickar.
Det var det enda folk kallade mig och det enda folk pratade med mig om. Att de hade provat det och de var inte alls så gott och hur skulle relationerna mellan rosé och fanta vara. Någon var missnöjd för att de bara smakade fanta och någon annan tyckte inte att det gjorde någon skillnad. Ibland försökta jag ta upp andra ämnen som den stundande finanskrisen men det hade jag inget för.
Det värsta av allt var att man orkade inte säga ut hela rosé fanta så det blev istället, ”Hej, RF hur är läget?” jahaja RF, vad kan de stå för, ROLF kanske!!!
Min sista dag på jobbet hade kommit, ”RF ska du redan lämna oss ” ”du får ha de så bra i storstaden nu igen RF” var kommentarer som fälldes. För att föregripa detta hade jag som en avskedspresent köpt rosé och fanta och ställt in i fikarummet tillsammans med en instruktion för hur man skulle blanda så att det blev riktigt gott. Nu skulle folk i alla fall få se!
Påvägen ut ur lokalen hör jag några prata ”Vem har köpt Rosévin och Fanta?” ”jo de var väl han unga killen” ”jaha du menar RF?” ”Ja så hette han väl, men varför köpte han de?” ”Nej inte vet jag men gott var det i alla fall”.
Efter att ha jobbat som Roffe under mer än ett år så var det dags för mig att byta kontor. Jag återvände till min hemstad för att vara där under sommaren och bidra till att göra det kontoret lite bättre. När jag precis har börjat på mitt ”nya” jobb så gör jag såklart en snabb inventering för att kolla upp så att det inte finns någon annan som heter Christopher. Det var prio ett. Efter att ha frågat chefen ett antal gånger så vågar jag tillslut tro på att jag är ensam om mitt namn och att ingen annan heller heter liknande saker som Christer eller Christian. Bingo tänkte jag. Äntligen kan jag göra mig ett namn. Det var så skönt att komma till jobbet och folk frågade ”Hej, Christopher hur är det med dig idag då?” Det kanske låter en aningen tragisk att uppskatta en sådan sak men ni vet inte vad ett år med Roffe kan göra med en människa.
Det var som sagt sommar och alla på banken fick sin sommargåva, en flaska rött. Och inte vilket rödtjut som helst utan ett amarone vin som inte är det billigaste. Detta pratades det om kring fikabordet och debatten blev allt mer livlig om vilka viner som är goda och vad man borde pröva. Då jag mest fokuserar på YPK (yrsel per krona) när jag köper vin så kände jag att jag inte hade så mycket att tillföra men för att vara med lite i konversationen så slänger jag ur mig ”Det är väldigt gott att blanda rosé och fanta”. Det blev helt tyst. Folk började skruva på sig och många sneglade på klockan ”attans fikapausen är inte över än”. Tillslut sa någon något i stil med ”hahahaha” och isen var bruten. Andra kommentarer var ”hur kan du tycka det, blanda?” ” är de verkligen gott, de låter ju inte alls bra, rosé och fanta säger du?” ”dagens ungdom dom är väl för roliga”. Hursomhelst så gick jag naturligtvis i en väldig försvarsposition för att trycka på att detta inte var en galen idé utan faktiskt väldigt gott och njutningsfullt. Jag radade sakligt upp fördelarna som att man inte behöver köpa så dyrt vin, att man inte känner alkoholsmaken och att det helt enkelt smakar gott. Vad mer kan man begära? Det var fortfarande spridda skratt när vi lämnade rummet men jag kände ändå att jag hade lyckats ganska bra att mota denna attack.
Nästa dag så kommer jag lite sent till fikan så alla har redan hunnit börja och jag går som vanligt lugnt in och sätter mig och börjar äta på något nyttigt kex. Men det var precis att jag hinner göra det innan en av kollegorna utbrister ”Nemen där är ju han, ROSÈ FANTA!!!” varpå alla vänder sig om och kollar och nickar.
Det var det enda folk kallade mig och det enda folk pratade med mig om. Att de hade provat det och de var inte alls så gott och hur skulle relationerna mellan rosé och fanta vara. Någon var missnöjd för att de bara smakade fanta och någon annan tyckte inte att det gjorde någon skillnad. Ibland försökta jag ta upp andra ämnen som den stundande finanskrisen men det hade jag inget för.
Det värsta av allt var att man orkade inte säga ut hela rosé fanta så det blev istället, ”Hej, RF hur är läget?” jahaja RF, vad kan de stå för, ROLF kanske!!!
Min sista dag på jobbet hade kommit, ”RF ska du redan lämna oss ” ”du får ha de så bra i storstaden nu igen RF” var kommentarer som fälldes. För att föregripa detta hade jag som en avskedspresent köpt rosé och fanta och ställt in i fikarummet tillsammans med en instruktion för hur man skulle blanda så att det blev riktigt gott. Nu skulle folk i alla fall få se!
Påvägen ut ur lokalen hör jag några prata ”Vem har köpt Rosévin och Fanta?” ”jo de var väl han unga killen” ”jaha du menar RF?” ”Ja så hette han väl, men varför köpte han de?” ”Nej inte vet jag men gott var det i alla fall”.
Att sommarlov är till för att ha just lov är något som jag har tagit fasta på under stora delar av min uppväxt. Varför skulle det annars heta just sommarLOV? Meningen är att man ska vara ledig och ta igen sig med diverse avslappnande övningar som att ligga och sova väldigt länge på dagen efter att ha varit uppe väldigt länge på kvällen. Vad man gjorde uppe är kanske mer oklart men de hörde ändå till, man fick ju för en gångs skull vara uppe hur länge man ville och sådant måste utnyttjas och missbrukas.
Det här lämnar föga utrymme för någon form av sommarjobb och den aktiviteten var således väldigt begränsad i mitt liv. Jag hade tidvis tjänat viss inkomst genom att dra upp maskrosor ur gräsmattan där ersättningingen baserades på antalet maskroser. Dock visade det sig att mina beräkningar var något överdrivna så vi gick efter ett schablonbelopp istället. Nåväl.
Efter dessa något begränsade erfarenheterna så fick jag ändå jobb på en bank?! (hur tänkte de där?). Men jag klagar inte, de var inte mitt beslut att anställa mig så jag har ryggen fri. Sånt är viktigt. Det är värdens möjlighet tänkte jag, göra mig ett namn, få in en fot osv.
Första dagen på jobbet är alltid speciell och för mig som inte hade ytterst begränsade arbetslivserfarenhet var det inget undantag. Jag hade dessutom inte träffat chefen innan då jag blev anställd av en ”kommitté” av personer inom banken. Hälsar i alla fall på min chef, ”hej, Christopher heter jag” varpå han svarar ”Va, de kan du ju inte heta! Vi har ju redan en Christoffer här” (observera den annorlunda stavningen) ”jaha hehe jo men de är ju mitt namn, jag kan nog inte göra så mycket, var inte ens jag som valde det” kontrar jag med. Eller ja om vi ska hålla oss till sanningen så sa jag inte så mycket utan stod mest och log lite fånigt och försökte hålla med. (är det inte så det funkar inför chefen?) När jag stått där och sett dum ut en stund säger han ”hmm, ROFFE! Du får heta ROFFE”. Det är nu jag fortsätter att le dumt och säga ”aa men visst de blir jättebra” vadå jättebra, hur kan de bli jättebra? På vilket sätt kan Roffe relateras till Christopher? Försökte dock i min enfald att öka namnets status genom att för mig själv tänka att de var ungefär som kungens vän Noppe ni vet, Noppe – Roffe, Potato –potato eller?
Det var bara att gilla läget. Och det gjorde jag. Tänkte att de spelar väl ingen roll vad folk kallar mig, de vet ju ändå att jag inte heter Roffe. Vem heter ens de nuförtiden? Men det var här jag skulle missta mig. Efter att glatt ha lytt till Roffe ett tag så slank det ibland ur folk ett ” Hej ROLF, hur är läget idag? URSÄKTA?! ROLF? VEM i H-vete heter Rolf. Inget ont om namnet i säg men det är inte mitt namn. Jag valde att bortse från de övertrampen och låtsades som inget, svarade helt enkelt som vanligt med någon klämkäck kommentar tillbaka. Det här eskalerade såklart och fler och fler började kalla mig Rolf vilket då gjorde att det blev försent för mig att börja rätta alla som sa fel. Nu hade flera gått runt ett tag och kallat mig Rolf och jag hade svarat och sen helt plötsligt så heter jag inte det, så kan man ju inte göra, det är ju ännu konstigare är att just heter Rolf. Moment 22 av värsta slag.
Det fanns bara en lösning. Jag blev helt enkelt tvungen att ge den andra Christoffer an offer he can´t refuse. Så fick de bli så nu jobbar han inte med oss längre. (han fick en bättre tjänst på ett annat kontor). Jag är således den enda Christopher på jobbet numera.
När jag kom till jobbet förra veckan efter att inte ha jobbat sen jul så brast kollegorna ut i ”nemen hej Rolf, vad roligt att se dig!” Jag svarade såklart ”Ja, så roligt att se er med, ska bli riktigt kul att jobba lite igen”.
Så finns det någon Rolf som vill jobba på bank? Jag har nämligen redan gjort er ett namn och fått in en fot. Grattis!
Det här lämnar föga utrymme för någon form av sommarjobb och den aktiviteten var således väldigt begränsad i mitt liv. Jag hade tidvis tjänat viss inkomst genom att dra upp maskrosor ur gräsmattan där ersättningingen baserades på antalet maskroser. Dock visade det sig att mina beräkningar var något överdrivna så vi gick efter ett schablonbelopp istället. Nåväl.
Efter dessa något begränsade erfarenheterna så fick jag ändå jobb på en bank?! (hur tänkte de där?). Men jag klagar inte, de var inte mitt beslut att anställa mig så jag har ryggen fri. Sånt är viktigt. Det är värdens möjlighet tänkte jag, göra mig ett namn, få in en fot osv.
Första dagen på jobbet är alltid speciell och för mig som inte hade ytterst begränsade arbetslivserfarenhet var det inget undantag. Jag hade dessutom inte träffat chefen innan då jag blev anställd av en ”kommitté” av personer inom banken. Hälsar i alla fall på min chef, ”hej, Christopher heter jag” varpå han svarar ”Va, de kan du ju inte heta! Vi har ju redan en Christoffer här” (observera den annorlunda stavningen) ”jaha hehe jo men de är ju mitt namn, jag kan nog inte göra så mycket, var inte ens jag som valde det” kontrar jag med. Eller ja om vi ska hålla oss till sanningen så sa jag inte så mycket utan stod mest och log lite fånigt och försökte hålla med. (är det inte så det funkar inför chefen?) När jag stått där och sett dum ut en stund säger han ”hmm, ROFFE! Du får heta ROFFE”. Det är nu jag fortsätter att le dumt och säga ”aa men visst de blir jättebra” vadå jättebra, hur kan de bli jättebra? På vilket sätt kan Roffe relateras till Christopher? Försökte dock i min enfald att öka namnets status genom att för mig själv tänka att de var ungefär som kungens vän Noppe ni vet, Noppe – Roffe, Potato –potato eller?
Det var bara att gilla läget. Och det gjorde jag. Tänkte att de spelar väl ingen roll vad folk kallar mig, de vet ju ändå att jag inte heter Roffe. Vem heter ens de nuförtiden? Men det var här jag skulle missta mig. Efter att glatt ha lytt till Roffe ett tag så slank det ibland ur folk ett ” Hej ROLF, hur är läget idag? URSÄKTA?! ROLF? VEM i H-vete heter Rolf. Inget ont om namnet i säg men det är inte mitt namn. Jag valde att bortse från de övertrampen och låtsades som inget, svarade helt enkelt som vanligt med någon klämkäck kommentar tillbaka. Det här eskalerade såklart och fler och fler började kalla mig Rolf vilket då gjorde att det blev försent för mig att börja rätta alla som sa fel. Nu hade flera gått runt ett tag och kallat mig Rolf och jag hade svarat och sen helt plötsligt så heter jag inte det, så kan man ju inte göra, det är ju ännu konstigare är att just heter Rolf. Moment 22 av värsta slag.
Det fanns bara en lösning. Jag blev helt enkelt tvungen att ge den andra Christoffer an offer he can´t refuse. Så fick de bli så nu jobbar han inte med oss längre. (han fick en bättre tjänst på ett annat kontor). Jag är således den enda Christopher på jobbet numera.
När jag kom till jobbet förra veckan efter att inte ha jobbat sen jul så brast kollegorna ut i ”nemen hej Rolf, vad roligt att se dig!” Jag svarade såklart ”Ja, så roligt att se er med, ska bli riktigt kul att jobba lite igen”.
Så finns det någon Rolf som vill jobba på bank? Jag har nämligen redan gjort er ett namn och fått in en fot. Grattis!
Risker förknippade med myrslokar i små och medelstora företag är någonting som ständigt nonchaleras. Detta är skrämmande då man kan se tydliga kausala samband mellan en hel del problem som kan uppstå i dessa företag och myrslokars eventuella intåg i bilden.
Det reella hotet från myrsloken bagatelliseras då myrsloken är så sällsynt på dessa breddgrader, men jag vill nog ändå mena att just överraskningsmomentet är något som ytterligare förstärker riskerna för små och medelstora företag vid en eventuell exponering mot myrslokar.
Myrslokens naturliga habitat är i närheten av myror, som den äter. Kommer myrsloken in i kontorsmiljö vet ingen vad som kan hända. Den kanske börjar äta gem, menar vissa, och det är ju inte bra. Gem är dyrt och när myrsloken väl fått smak för gem kanske den äter dokument som är sammansatta med gem.
Dessa futtiga små materiella hot är dock obetydliga när man tänker på immateriella värden som goodwill och trovärdighet för företagen. Det skulle få förödande negativa effekter på dessa värden när det kommer ut att de har så oberäkneliga djur som myrslokar i organisationen. För tro mig, myrslokar går sällan att gömma (även om dvärgmyrsloken är relativt liten).
Myrslokar på arbetsplatsen distraherar medarbetare, och tidigare väl så effektiva avdelningar blir genast mindre produktiva om en myrslok släpps in. Man kan även tänka sig att riskexponeringen blir större i företaget då nästan inga försäkringar idag specifierar skador vållade av myrsloken. Lagervärdens inkurans väntas även höjas då de flesta produkter anses som osäljbara om de hanterats eller handhafts av myrsloken i den händelse en sådan kommit in på lagret.
Sammanfattningsvis skulle skadat varumärke, minskad trovärdighet, ökad riskexponering, sämre produktivitet till följd av distraktion och gembortfall, osäljbara produkter och paralysering till följd av chock vara de klart tydligaste negativa effekterna av myrslokens intåg i små och medelstora företag.
Det känns onödigt att påpeka hur otroligt ofördelaktig denna utveckling vore i dagens lågkonjunktur!
Myrsloken – ett reellt och förödande hot mot små och medelstora företag!
/F
Det reella hotet från myrsloken bagatelliseras då myrsloken är så sällsynt på dessa breddgrader, men jag vill nog ändå mena att just överraskningsmomentet är något som ytterligare förstärker riskerna för små och medelstora företag vid en eventuell exponering mot myrslokar.
Myrslokens naturliga habitat är i närheten av myror, som den äter. Kommer myrsloken in i kontorsmiljö vet ingen vad som kan hända. Den kanske börjar äta gem, menar vissa, och det är ju inte bra. Gem är dyrt och när myrsloken väl fått smak för gem kanske den äter dokument som är sammansatta med gem.
Dessa futtiga små materiella hot är dock obetydliga när man tänker på immateriella värden som goodwill och trovärdighet för företagen. Det skulle få förödande negativa effekter på dessa värden när det kommer ut att de har så oberäkneliga djur som myrslokar i organisationen. För tro mig, myrslokar går sällan att gömma (även om dvärgmyrsloken är relativt liten).
Myrslokar på arbetsplatsen distraherar medarbetare, och tidigare väl så effektiva avdelningar blir genast mindre produktiva om en myrslok släpps in. Man kan även tänka sig att riskexponeringen blir större i företaget då nästan inga försäkringar idag specifierar skador vållade av myrsloken. Lagervärdens inkurans väntas även höjas då de flesta produkter anses som osäljbara om de hanterats eller handhafts av myrsloken i den händelse en sådan kommit in på lagret.
Sammanfattningsvis skulle skadat varumärke, minskad trovärdighet, ökad riskexponering, sämre produktivitet till följd av distraktion och gembortfall, osäljbara produkter och paralysering till följd av chock vara de klart tydligaste negativa effekterna av myrslokens intåg i små och medelstora företag.
Det känns onödigt att påpeka hur otroligt ofördelaktig denna utveckling vore i dagens lågkonjunktur!
Myrsloken – ett reellt och förödande hot mot små och medelstora företag!
/F
F spatserade hem från biblioteket i den bitande kylan, och efter att ha lämnat sin trogna aluminiumspringare på sin plats hemma i ”stallet” så bar det av mot Nordstan.
Nordstan har ju den trevliga egenheten att vara rysligt ombonad även när det är kyligt ute. Nordstan tenderar även att vara torr när det är blött ute och sval när det är varmt ute. Nordstan is the shit!
Idag när F lugnt spankulerar omkring inne i Nordstan så kommer det ut två individer från ”Murveln” och den ena slår sönder en glasflaska fylld med dryck mot huvudet på den andra.
Murveln är ett ställe som F aldrig skulle sätta sin fot på. En gång när C, ovetandes om Murvelns karaktär, ämnade gå in dit för att äta en bit mat så blev han avrådd av en uteliggare. Uteliggaren menade att det inte var något bra där inne och att han själv blivit missnöjd flera gånger.
Här är F kanske lite fördomsfull, men han tänker att uteliggare inte är de mest kräsna invånarna och att de i regel är tacksamma för väl så låg standard på förplägnad, bara den får förtäras i en lagom uppvärmd lokal utan regn och inte är direkt dödlig. Men Murveln gillas alltså inte… något som bör vara en rejäl varningsklocka kan jag tycka!
Skådespelet med flaskslagningen beskådas av en väktare som först ser lite apatisk ut. När den slående individen tar fram ytterligare en flaska och börjar måtta ett slag så börjar väktaren spatsera bort mot platsen för att sedan öka stegfrekvensen lite när det börjar bli nära ett nytt slag.
Se där, en totalt onyanserad berättelse om misshandel där kontentan istället blev att Murveln inte är ett kanonställe att tillbringa sin tid på.
/F
Nordstan har ju den trevliga egenheten att vara rysligt ombonad även när det är kyligt ute. Nordstan tenderar även att vara torr när det är blött ute och sval när det är varmt ute. Nordstan is the shit!
Idag när F lugnt spankulerar omkring inne i Nordstan så kommer det ut två individer från ”Murveln” och den ena slår sönder en glasflaska fylld med dryck mot huvudet på den andra.
Murveln är ett ställe som F aldrig skulle sätta sin fot på. En gång när C, ovetandes om Murvelns karaktär, ämnade gå in dit för att äta en bit mat så blev han avrådd av en uteliggare. Uteliggaren menade att det inte var något bra där inne och att han själv blivit missnöjd flera gånger.
Här är F kanske lite fördomsfull, men han tänker att uteliggare inte är de mest kräsna invånarna och att de i regel är tacksamma för väl så låg standard på förplägnad, bara den får förtäras i en lagom uppvärmd lokal utan regn och inte är direkt dödlig. Men Murveln gillas alltså inte… något som bör vara en rejäl varningsklocka kan jag tycka!
Skådespelet med flaskslagningen beskådas av en väktare som först ser lite apatisk ut. När den slående individen tar fram ytterligare en flaska och börjar måtta ett slag så börjar väktaren spatsera bort mot platsen för att sedan öka stegfrekvensen lite när det börjar bli nära ett nytt slag.
Se där, en totalt onyanserad berättelse om misshandel där kontentan istället blev att Murveln inte är ett kanonställe att tillbringa sin tid på.
/F
Världens bästa ljud! Det gör sig även ganska bra i skrift eftersom man, när man läser det högt, riktigt hör hur kul skribenten hade det då ljudet användes ute i verkliga livet!
Jag har, as per usual, inte så rysligt mycket vettigt att skriva annat än att presentera en lista här på pianolack för första gången någonsin!
Och vad är det då för gammal lista som F egenhändigt har knåpat ihop? Fs topp tio bästa traktorkörarhits på vinyl? Fs topp tre bästa träslag att tillverka pärlspont av? Christer Sandelins topp fem skönaste rattmuffsfärger? Ingvar Oldsbergs topp sju smaskigaste gräddtillbehör? Basshunters topp 20 bästa tecknade p-våfflor?
Nä, det är Fs topp fem bästa drycker... jag inser ju också att jag inte skulle skrivit alla de där intressanta exemplen först, för nu verkar ju min lista lite tråkigare än den gjor... eller nja, den har väl aldrig varit särskilt intressant egentligen... men så går det när man låter mig hålla på med bloggerier mitt i natten!!
5. Bordsvatten - det är ju ändå den godaste måltidsdrycken (för att inte tala om hur alldeles fantastiskt ljuvlig den är efter en stadig pizza dagen efter en ordentlig fest)
4. Den där vansinniga milkshaken de hade som "säsongens smak" på Max hamburgerrestauranger för länge, längesen! - Blåbär kan det ha varit och man kunde inte få nog! Åååh, vilka minnen! Att sitta på en gräsplätt (som kostat skattebetalarna 800 000) mitt i en stad vid Vätterns slut (beroende på var man börjar såklart) tillsammans med en flicka och dricka denna underbara dryck. Långt ifrån törstsläckande, långt ifrån bra för midjemåttet, men jädrar i baljan vilken fröjd för mänskligheten! När ens största problem helt plötsligt blir att sugröret begränsar den stora tillströmning av dryck man vill ha, då är livet rätt underbart!
3. Mjölk - jädrar i baljan så rätt i de allra flesta lägen. Lagom kyld och gärna till nybakade bullar... eller till en härligt frisk müsli, eller till pannkakor -ååååååh, pannkakor och mjölk - eller bara rakt upp och ner! Mjölk - livets dryck!
2. Long Island Ice Tea - en alldeles fantastisk dryck vid de lite festligare tillfällena då festen behöver en kickstart och VISA-kortet behöver få veta att det lever. 5 olika spritsorter, lagom kompilerade för att exakt ta ut varandra smakmässigt för att uppnå en smak av fräsh luft. Detta piffas till med en stänk cola och en skvätt citron och du har 10cl sprit som smakar lite cola med en touch av citron. För att citera min gode vän S - Trôkigt!
1. Och vi har en slips (a tie) på första plats!! Jämnt skägg mellan Yoghurt och O'boy! - givetvis inte tillsammans utan väl åtskilda i separata, för ändamålet avsedda, behållare! Yoghurt i de allra flesta former är som en smekning, som att en silkeslen kudde lägger sig i magen och fnissar förnöjt efter att den glidit förbi hela munnen och frågat hur den mår och om den kan massera någonting eller bara säga att den älskar den! Kärleken är ömsesidig! Munnen och hela människan älskar en välkyld och smakligt noga avvägd yoghurt. Vissa är syrliga, lågfettalterativ som smakar förfärligt... men så fort man kommer över 2-3% så är det mesta åter en fröjd! ...förutom den jävla lakritsyoghurten! Satsar man på Valios sortiment blir din yoghurtupplevelse en garanterad njutning... i alla fall om man väljer nåt annat än päron! Bäst är Rabarber, men även Ananas är som en bit av himlen! O'boy är sött och skulle man ha fri tillgång till den så dricker man tills man spyr... jag har nästan gjort det en gång (man klarar inte mer än typ två liter innan kroppen tycker att det får vara nog med galenskap). Omöjligt att dricka i små mängder i alla fall, något som föranleder att O'boy i något mindre än en rejäl mugg är rena straffet! Man blir bara arg och grinig!
Skriv för 17 egna små listor som svar på den här... I dare you!
/F
Jag har, as per usual, inte så rysligt mycket vettigt att skriva annat än att presentera en lista här på pianolack för första gången någonsin!
Och vad är det då för gammal lista som F egenhändigt har knåpat ihop? Fs topp tio bästa traktorkörarhits på vinyl? Fs topp tre bästa träslag att tillverka pärlspont av? Christer Sandelins topp fem skönaste rattmuffsfärger? Ingvar Oldsbergs topp sju smaskigaste gräddtillbehör? Basshunters topp 20 bästa tecknade p-våfflor?
Nä, det är Fs topp fem bästa drycker... jag inser ju också att jag inte skulle skrivit alla de där intressanta exemplen först, för nu verkar ju min lista lite tråkigare än den gjor... eller nja, den har väl aldrig varit särskilt intressant egentligen... men så går det när man låter mig hålla på med bloggerier mitt i natten!!
5. Bordsvatten - det är ju ändå den godaste måltidsdrycken (för att inte tala om hur alldeles fantastiskt ljuvlig den är efter en stadig pizza dagen efter en ordentlig fest)
4. Den där vansinniga milkshaken de hade som "säsongens smak" på Max hamburgerrestauranger för länge, längesen! - Blåbär kan det ha varit och man kunde inte få nog! Åååh, vilka minnen! Att sitta på en gräsplätt (som kostat skattebetalarna 800 000) mitt i en stad vid Vätterns slut (beroende på var man börjar såklart) tillsammans med en flicka och dricka denna underbara dryck. Långt ifrån törstsläckande, långt ifrån bra för midjemåttet, men jädrar i baljan vilken fröjd för mänskligheten! När ens största problem helt plötsligt blir att sugröret begränsar den stora tillströmning av dryck man vill ha, då är livet rätt underbart!
3. Mjölk - jädrar i baljan så rätt i de allra flesta lägen. Lagom kyld och gärna till nybakade bullar... eller till en härligt frisk müsli, eller till pannkakor -ååååååh, pannkakor och mjölk - eller bara rakt upp och ner! Mjölk - livets dryck!
2. Long Island Ice Tea - en alldeles fantastisk dryck vid de lite festligare tillfällena då festen behöver en kickstart och VISA-kortet behöver få veta att det lever. 5 olika spritsorter, lagom kompilerade för att exakt ta ut varandra smakmässigt för att uppnå en smak av fräsh luft. Detta piffas till med en stänk cola och en skvätt citron och du har 10cl sprit som smakar lite cola med en touch av citron. För att citera min gode vän S - Trôkigt!
1. Och vi har en slips (a tie) på första plats!! Jämnt skägg mellan Yoghurt och O'boy! - givetvis inte tillsammans utan väl åtskilda i separata, för ändamålet avsedda, behållare! Yoghurt i de allra flesta former är som en smekning, som att en silkeslen kudde lägger sig i magen och fnissar förnöjt efter att den glidit förbi hela munnen och frågat hur den mår och om den kan massera någonting eller bara säga att den älskar den! Kärleken är ömsesidig! Munnen och hela människan älskar en välkyld och smakligt noga avvägd yoghurt. Vissa är syrliga, lågfettalterativ som smakar förfärligt... men så fort man kommer över 2-3% så är det mesta åter en fröjd! ...förutom den jävla lakritsyoghurten! Satsar man på Valios sortiment blir din yoghurtupplevelse en garanterad njutning... i alla fall om man väljer nåt annat än päron! Bäst är Rabarber, men även Ananas är som en bit av himlen! O'boy är sött och skulle man ha fri tillgång till den så dricker man tills man spyr... jag har nästan gjort det en gång (man klarar inte mer än typ två liter innan kroppen tycker att det får vara nog med galenskap). Omöjligt att dricka i små mängder i alla fall, något som föranleder att O'boy i något mindre än en rejäl mugg är rena straffet! Man blir bara arg och grinig!
Skriv för 17 egna små listor som svar på den här... I dare you!
/F
Eftersom nya direktiv från ledningen gör gällande att den senaste tidens höga bloggfrekvens bör upprätthållas, kommer här en liten - men antagligen inte särskilt givande - berättelse om tvätt.
Historien har två syften; att berätta om Fs tvättdag och att göra Fs medskribenter uppmärksamma på deras LATHET!! På grund av att herrskapet högaktningsfullt skiter i att blogga så tvingas våra tappra läsare förkovras i trivial smörja som TVÄTT!
F går till tvättstugan, inte den vanliga tvättstugan på penthousevåningen där han bor utan den som ligger en våning ner. Han fyller maskinerna med kläder, som man ju gör, han lägger in små bollar med tvättmedel, som man ju gör, han stänger luckorna, som man ju lämpligen gör, sedan vrider han på temperatur/programväljarvredet och INGENTING händer. Jazzåå? Nä, då finns det ingen ström i maskinerna. Miele har överträffat sig själva med en så fiffig konstruktion på sina maskiner att det inte går att öppna luckan om inte programmet blivit klart eller har avbrutits - något som kräver EL!
F finner sig snart och går hem och hämtar några högtalarkablar - som rimligen borde leda ström, tycker F. Han fyller upp handfatet i tvättstugan med vatten och tar på sig gummistövlar - för att inte få en stöt, resonerar F (felaktigt). Sedan kopplar han om sladdarna bakom tvättmaskinen o leder ner dem i det vattenfyllda handfatet - som fungerar som en jordning, resonerar F (felaktigt). F kopplar den andra sladden i en gaffel som han böjer bort de mittersta pinnarna på och låter andra ändan ligga i vattnet - som jordar, ler F stolt (men oförtjänt). Sedan kör han in gaffeln i vägguttaget - men håller den med en tång helt i metall för att inte få en stöt, nickar F sakligt (men helt ogrundat).
SMOFF!!
Hela rummet blir mörkt och det är uppenbart att jordfelsbrytaren för vägguttaget slagit ifrån. Det måste vara glapp i nån kontakt, utbrister F sakligt (men felaktigt) för sig själv. F drar ur gaffeln ur uttaget och öppnar skåpet för säkringar där han finner att TVÅ jordfelsbrytare slagit ifrån. Dels, naturligtvis, den för vägguttaget, men även, sedan tidigare, den för tvättmaskinerna... aha!
F flippar upp båda brytarna och maskinerna brummar igång. Högtalarkablarna, vattenbadet och stövlarna behövs inte längre, något som gör F lite besviken. Han som kopplat så fint... helt i onödan!
Senare på kvällen blir Fs tvätt inlåst i själva tvättstugan, som uppenbarligen har ett tidlås vars klocka går lite före alla andra klockor i Sverige - smidigt! Visserligen slutar tumlaren tillföra värme när den känner att tvätten torkat, men då går ett oändligt antiskrynkelprogram igång som tufsar runt tvätten lite då och då. Nu på morgonen hämtade F tvätten som omvandlats till ludd och några riktigt lövtunna textilier, söndertumlade i 13 timmar.
Ja, det här var inte så kul va? S, C, L och alla ni andra också - shape up!
/F
Historien har två syften; att berätta om Fs tvättdag och att göra Fs medskribenter uppmärksamma på deras LATHET!! På grund av att herrskapet högaktningsfullt skiter i att blogga så tvingas våra tappra läsare förkovras i trivial smörja som TVÄTT!
F går till tvättstugan, inte den vanliga tvättstugan på penthousevåningen där han bor utan den som ligger en våning ner. Han fyller maskinerna med kläder, som man ju gör, han lägger in små bollar med tvättmedel, som man ju gör, han stänger luckorna, som man ju lämpligen gör, sedan vrider han på temperatur/programväljarvredet och INGENTING händer. Jazzåå? Nä, då finns det ingen ström i maskinerna. Miele har överträffat sig själva med en så fiffig konstruktion på sina maskiner att det inte går att öppna luckan om inte programmet blivit klart eller har avbrutits - något som kräver EL!
F finner sig snart och går hem och hämtar några högtalarkablar - som rimligen borde leda ström, tycker F. Han fyller upp handfatet i tvättstugan med vatten och tar på sig gummistövlar - för att inte få en stöt, resonerar F (felaktigt). Sedan kopplar han om sladdarna bakom tvättmaskinen o leder ner dem i det vattenfyllda handfatet - som fungerar som en jordning, resonerar F (felaktigt). F kopplar den andra sladden i en gaffel som han böjer bort de mittersta pinnarna på och låter andra ändan ligga i vattnet - som jordar, ler F stolt (men oförtjänt). Sedan kör han in gaffeln i vägguttaget - men håller den med en tång helt i metall för att inte få en stöt, nickar F sakligt (men helt ogrundat).
SMOFF!!
Hela rummet blir mörkt och det är uppenbart att jordfelsbrytaren för vägguttaget slagit ifrån. Det måste vara glapp i nån kontakt, utbrister F sakligt (men felaktigt) för sig själv. F drar ur gaffeln ur uttaget och öppnar skåpet för säkringar där han finner att TVÅ jordfelsbrytare slagit ifrån. Dels, naturligtvis, den för vägguttaget, men även, sedan tidigare, den för tvättmaskinerna... aha!
F flippar upp båda brytarna och maskinerna brummar igång. Högtalarkablarna, vattenbadet och stövlarna behövs inte längre, något som gör F lite besviken. Han som kopplat så fint... helt i onödan!
Senare på kvällen blir Fs tvätt inlåst i själva tvättstugan, som uppenbarligen har ett tidlås vars klocka går lite före alla andra klockor i Sverige - smidigt! Visserligen slutar tumlaren tillföra värme när den känner att tvätten torkat, men då går ett oändligt antiskrynkelprogram igång som tufsar runt tvätten lite då och då. Nu på morgonen hämtade F tvätten som omvandlats till ludd och några riktigt lövtunna textilier, söndertumlade i 13 timmar.
Ja, det här var inte så kul va? S, C, L och alla ni andra också - shape up!
/F
Efter en tämligen schtekig kväll på Lotus står sällskapet och väntar på en godtyckligt vald spårvagn (som senare visar sig vara helt fel och man går istället en bra bit bort och väntar i en kvart på en annan vagn).
F ser som vanligt inte helt nöjd ut, det är kallt och han är taggad för vadsomhelst men INTE hemgång!
C käckt som tusan och enbart riktat till F - kom igen nu, upp med hakorna!
F ser som vanligt inte helt nöjd ut, det är kallt och han är taggad för vadsomhelst men INTE hemgång!
C käckt som tusan och enbart riktat till F - kom igen nu, upp med hakorna!
Väl medveten om att Torben skulle bli den som fick ärva Snugelstatorp, bestämde sig Hans- Hugo tidigt för att använda sin kluvna tunga för att ta sig fram i livet. Redan i folkskolan lurade han, med väl tilltagen förtjänst, på de andra barnen gul snö, med löfte om dess föryngrande och uppiggande effekt för huden. Kundernas handgripliga reklamationer till trots fortsatte han att expandera såväl verksamhet som midjemått.
Han skrattade mycket, vilket ofta gjorde ett något underligt intryck på hans omgivning, då han vanligtvis var en mycket tråkig människa. Hemma på Snugelstatorp hade familjelycka vänts till en förvirrande vardag fylld av fylla, syltkok och ostbrickor. Vid ett flertal tillfällen planerade Hans-Hugo att rymma, men hans stora aptit och förbluffande bekvämlighet satte gång på gång stopp för hans planer.
Slutligen gav han sig dock av med en packning bestående av allsköns bolster, hudvårdsprodukter och tre spettekakor, samt en försvarlig mängd exemplar ur sin fars samling med sällsynta rakborstar av svinborst – att ha och byta med på marknader där folk ansåg detta dyrt och exotiskt, resonerade Hans-Hugo. Den unge mannen kom till grannbyn innan hans särdeles korpulenta kropp sa ifrån på skarpen. Hans-Hugo övertygade sig själv om att detta var platsen där han skulle bli något stort – eller i alla fall platsen han skulle äta sin proviant på och således bli lite större.
Mitt på torget fanns en fontän vars kant Hans-Hugo satte sig på och började packa upp sin proviant. Redan när de första bolstren slets fram ur den kraftigt ansträngda väskan började förbiskyndande folk bromsa in för att söka den trinda gossens motiv. En välbeställd herre frågade snart vad en rakborste kostade och Hans-Hugo svarade, väl medveten om borstens exklusivitet, att den kostade mer än herrn antagligen hade på fickan. Herrn blev upprörd över att behöva stå och bli kallad fattig av en tjock pojke på ett torg, slet fram börsen och kastade sedan argt och demonstrativt en sedel av hög valör på Hans-Hugo. Snart ville alla handla av Hans-Hugo som snart sålde slut på allt från bolster till en spettekaka (de andra två hade han sedan länge ätit upp… och om man ska vara helt ärlig hade han nafsat lite på den tredje också).
Den sista rakborsten bytte Hans-Hugo mot en butik där han senare etablerade sin grosshandlaraffär. Detta etablissemang blev snabbt som blixten känt för sitt genomgående irrationella sortiment, sina högst inkonsekventa öppettider och för den kraftiga doft att krysantemum som låg som en dimma inne i butiken.
/F & Plp
Han skrattade mycket, vilket ofta gjorde ett något underligt intryck på hans omgivning, då han vanligtvis var en mycket tråkig människa. Hemma på Snugelstatorp hade familjelycka vänts till en förvirrande vardag fylld av fylla, syltkok och ostbrickor. Vid ett flertal tillfällen planerade Hans-Hugo att rymma, men hans stora aptit och förbluffande bekvämlighet satte gång på gång stopp för hans planer.
Slutligen gav han sig dock av med en packning bestående av allsköns bolster, hudvårdsprodukter och tre spettekakor, samt en försvarlig mängd exemplar ur sin fars samling med sällsynta rakborstar av svinborst – att ha och byta med på marknader där folk ansåg detta dyrt och exotiskt, resonerade Hans-Hugo. Den unge mannen kom till grannbyn innan hans särdeles korpulenta kropp sa ifrån på skarpen. Hans-Hugo övertygade sig själv om att detta var platsen där han skulle bli något stort – eller i alla fall platsen han skulle äta sin proviant på och således bli lite större.
Mitt på torget fanns en fontän vars kant Hans-Hugo satte sig på och började packa upp sin proviant. Redan när de första bolstren slets fram ur den kraftigt ansträngda väskan började förbiskyndande folk bromsa in för att söka den trinda gossens motiv. En välbeställd herre frågade snart vad en rakborste kostade och Hans-Hugo svarade, väl medveten om borstens exklusivitet, att den kostade mer än herrn antagligen hade på fickan. Herrn blev upprörd över att behöva stå och bli kallad fattig av en tjock pojke på ett torg, slet fram börsen och kastade sedan argt och demonstrativt en sedel av hög valör på Hans-Hugo. Snart ville alla handla av Hans-Hugo som snart sålde slut på allt från bolster till en spettekaka (de andra två hade han sedan länge ätit upp… och om man ska vara helt ärlig hade han nafsat lite på den tredje också).
Den sista rakborsten bytte Hans-Hugo mot en butik där han senare etablerade sin grosshandlaraffär. Detta etablissemang blev snabbt som blixten känt för sitt genomgående irrationella sortiment, sina högst inkonsekventa öppettider och för den kraftiga doft att krysantemum som låg som en dimma inne i butiken.
/F & Plp
Hans-Hugo Stroganoff, föddes på Snugelstatorps gård, Fulltofta Socken i Skåne, år 1828 som andra son till Jurij Ivanovitj Stroganoff och hans första fru Stina- Rikissa, född Lerduva.
Jurij Stroganoff kom till Sverige efter Rysslands seger över Sverige 1814, tvingad att lämna tsarens tjänst efter att ha sålt två skeppund av tsarens favoritluktsuddgummin till en svensk expeditionsstyrka. När han insåg sin egen dumhet var det redan för sent, men turligt nog fattade den svenske befälhavaren Eric Axel Trolle tycke för denne excentriske och aparte ryss och erbjöd honom en gård från sin egen familjs ägor i Fulltofta Socken. Den äventyrslystne och något småfete Stroganoff antog glatt erbjudandet och snart var de båda på väg mot Skånes bördiga mylla.
Stroganoff fann sig snabbt tillrätta på den gård han tilldelats och visade sig ha en stor talang för jordbruk, vilket resulterade i att han på mycket kort tid lyckades bli en rik men något ofattbar man. Efter ett decennium som ungkarl med tycke för kvinnor och sprit, träffade han på midsommaraftonen år 1824 Stina- Rikissa Lerduva på ett fält. Stroganoff skämdes något fruktansvärt; han hade tidigare på kvällen förlorat alla sina kläder i ett parti Fia med hutt. Men Stina- Rikissa log uppmuntrade vid åsynen av hans nakna kropp och en kort tid senare var de gifta.
De fick sin första son, Torben, året därpå, men sedan dröjde det ytterligare tre år innan Hans- Hugo kom till världen, en stormig oktobernatt år 1828.
Berättelsen om Hans-Hugo Stroganoffs liv fortsätter inom kort
/F & Plp
Jurij Stroganoff kom till Sverige efter Rysslands seger över Sverige 1814, tvingad att lämna tsarens tjänst efter att ha sålt två skeppund av tsarens favoritluktsuddgummin till en svensk expeditionsstyrka. När han insåg sin egen dumhet var det redan för sent, men turligt nog fattade den svenske befälhavaren Eric Axel Trolle tycke för denne excentriske och aparte ryss och erbjöd honom en gård från sin egen familjs ägor i Fulltofta Socken. Den äventyrslystne och något småfete Stroganoff antog glatt erbjudandet och snart var de båda på väg mot Skånes bördiga mylla.
Stroganoff fann sig snabbt tillrätta på den gård han tilldelats och visade sig ha en stor talang för jordbruk, vilket resulterade i att han på mycket kort tid lyckades bli en rik men något ofattbar man. Efter ett decennium som ungkarl med tycke för kvinnor och sprit, träffade han på midsommaraftonen år 1824 Stina- Rikissa Lerduva på ett fält. Stroganoff skämdes något fruktansvärt; han hade tidigare på kvällen förlorat alla sina kläder i ett parti Fia med hutt. Men Stina- Rikissa log uppmuntrade vid åsynen av hans nakna kropp och en kort tid senare var de gifta.
De fick sin första son, Torben, året därpå, men sedan dröjde det ytterligare tre år innan Hans- Hugo kom till världen, en stormig oktobernatt år 1828.
Berättelsen om Hans-Hugo Stroganoffs liv fortsätter inom kort
/F & Plp
Grundarna till pianolack har nu genomfört sin årliga mätning och kommit fram till att genomsnittsläsaren av pianolack är mellan 20-28 år gammal intellektuell man ELLER kvinna (Hör och häpna mina damer och herrar, de allra flesta kön är representerade!). Vidare är den genomsnittliga läsaren högskoleutbildad och har mer än en årslön på banken. Den följer samhällsdebatten och deltar aktivt i kulturlivet. Bor gör man lämpligen i en större stad där man på ett connoisseursliknande sätt frotterar sig med gräddan av näringsliv och intellektuellt högstående personer där metrosexualitet är helt rätt! Att behärska svenska är givetvis en förutsättning för att få någon behållning av bloggen, men den genomsnittliga läsaren behärskar i snitt även 2,4 språk till utöver svenskan har våra mätningar visat och man reser även mycket mer än gemene man.
Så, bäste gäst här på pianolack, även om just Du inte uppfyller alla de kriterier som nämns ovan så kan du ändå hedra dig med att tillhöra en mycket exklusiv skara utomordentliga finsmakare när det gäller livets goda!
Om Ls bror läser den här bloggen så bör han genast ta på sig att utveckla den rent visuellt då den för tillfället inte andas den klass som det så uppenbart anstår denna elitens förströelseorgan nummer ett!
Väl mött käre läsare, enligt våra mätningar är du lyckad och det ska ju du ha cred för!
/pianolack genom F
Så, bäste gäst här på pianolack, även om just Du inte uppfyller alla de kriterier som nämns ovan så kan du ändå hedra dig med att tillhöra en mycket exklusiv skara utomordentliga finsmakare när det gäller livets goda!
Om Ls bror läser den här bloggen så bör han genast ta på sig att utveckla den rent visuellt då den för tillfället inte andas den klass som det så uppenbart anstår denna elitens förströelseorgan nummer ett!
Väl mött käre läsare, enligt våra mätningar är du lyckad och det ska ju du ha cred för!
/pianolack genom F
F går utanför sin kära skola och hör hur någon upprört skriker "nej, nej" för att sedan tystna. F tittar sig omkring och ser inte alls den uppståndelse han förväntat sig efter ett sådant utrop. Besviken går han vidare och hör återigen ljudet "nej, nej" men den här gången följt av "jag ska döda honom". F vänder sig om igen men ser fortfarande inga upprörda människor som vrekar bråka. Då går en pappa men sin förmodat femåriga son förbi F:
Sonen - vad var det pappa?
Pappan mycket glatt - äh, det var bara en galen tant!
Mycket riktigt visade det sig vara en galen tant som gick och gruffade för sig själv... men säger man så till sitt barn som om det vore den naturligaste saken i världen att galna tanter går runt fritt på öppen gata? Bara i Sverige! Så går det när man gör revolutionistiska reformer inom psykvården och släpper ut alla som tidigare varit inlåsta för sitt eget och andras bästa... kan ju bara bli bra! ...eller?
Sonen - vad var det pappa?
Pappan mycket glatt - äh, det var bara en galen tant!
Mycket riktigt visade det sig vara en galen tant som gick och gruffade för sig själv... men säger man så till sitt barn som om det vore den naturligaste saken i världen att galna tanter går runt fritt på öppen gata? Bara i Sverige! Så går det när man gör revolutionistiska reformer inom psykvården och släpper ut alla som tidigare varit inlåsta för sitt eget och andras bästa... kan ju bara bli bra! ...eller?
S, F och L är på Sju Elvan medan C vaktar Kontoret. L har lovat att köpa nåt åt C som tack för att han stannar o vaktar.
L till F - gillar han geisha?
F mycket självsäkert och entusiastiskt - han älskar geisha!
L blir stolt över sitt val och går tillbaka till kontoret med geishan i handen.
L kastar chokladen på bordet och säge triumferande - jag köpte den här till dig!
C svarar mycket lugnt, bara på gränsen till uppgivet - mmm, jag är allergisk mot nötter.
L till F - gillar han geisha?
F mycket självsäkert och entusiastiskt - han älskar geisha!
L blir stolt över sitt val och går tillbaka till kontoret med geishan i handen.
L kastar chokladen på bordet och säge triumferande - jag köpte den här till dig!
C svarar mycket lugnt, bara på gränsen till uppgivet - mmm, jag är allergisk mot nötter.
Första skoldagen blev F helt opåkallat utskälld av nån tant vars yrke tydligen är att kopiera saker för skolans räkning men som mest verkar röka ute på borggården.
F stod utanför vaktmästeriet och undrade helt sonika varför man väljer att stänga 15.50 istället för den mer logiska tiden 16.00. Denna enkla fråga ställer F lite försynt till S som står precis bredvid... varpå tanten börjar gorma 15 meter bort att hon minsann hade jobbat 11 timmar och om F någonsin börjar jobba så kommer han förstå att man kanske vill gå hem efter så lång tid. Detta reser en hel del frågetecken tycker F;
1. Varför förutsätter tanten att F aldrig jobbat i hela sitt liv?
2. Varför börjar tanten 04.50 på morgonen? Inte fan behöver hon kopiera nåt då?
3. Varför tilltalar hon F? F har inte beskyllt varken henne eller någon annan för att vara lata eller dylikt (även om det skulle vara ytterst påkallat då de bara fikar o röker hela dagarna).
Det bästa med denna lilla historia är att tanten bara några månader tidigare fick priset som bästa administratör på skolan med motiveringen: för ett alltid lika trevligt och vänligt bemötande.
Kanske har juryn en sällan skådad känsla för ironi, kanske hade tanten kämpat länge för att få utmärkelsen och kände nu att hon kunde kosta på sig att vara lite otrevlig, eller också hade alla andra administratörer redan fått priset och hon med sina femhundra tjänsteår nu inte kunde undgå att få det.
/F
F stod utanför vaktmästeriet och undrade helt sonika varför man väljer att stänga 15.50 istället för den mer logiska tiden 16.00. Denna enkla fråga ställer F lite försynt till S som står precis bredvid... varpå tanten börjar gorma 15 meter bort att hon minsann hade jobbat 11 timmar och om F någonsin börjar jobba så kommer han förstå att man kanske vill gå hem efter så lång tid. Detta reser en hel del frågetecken tycker F;
1. Varför förutsätter tanten att F aldrig jobbat i hela sitt liv?
2. Varför börjar tanten 04.50 på morgonen? Inte fan behöver hon kopiera nåt då?
3. Varför tilltalar hon F? F har inte beskyllt varken henne eller någon annan för att vara lata eller dylikt (även om det skulle vara ytterst påkallat då de bara fikar o röker hela dagarna).
Det bästa med denna lilla historia är att tanten bara några månader tidigare fick priset som bästa administratör på skolan med motiveringen: för ett alltid lika trevligt och vänligt bemötande.
Kanske har juryn en sällan skådad känsla för ironi, kanske hade tanten kämpat länge för att få utmärkelsen och kände nu att hon kunde kosta på sig att vara lite otrevlig, eller också hade alla andra administratörer redan fått priset och hon med sina femhundra tjänsteår nu inte kunde undgå att få det.
/F
Hösten bestod på det stora hela av en väldans massa studier på "Kontoret". Studierna leder till blandade resultat men även till att en hel del kaffe och söta tillbehör konsumeras. Detta såklart i enlighet med "belöning först - prestation senare" -teorin. Efter ett tag blir man trött på Sju-Elvans gamla torra bullar och i ett tillfälle av självömkan och överskattning av sina finanser bestämmer sig F för att handla sitt fika på Muffins M.M. Han släpar med sig S och de båda konverserar en stund med tjejen i kassan som avslöjar att hon minsann gillar pistaschmuffinsen bäst. S, som mycket väl kunde avsky pistaschmuffins men ändå handla på detta sätt, säger genast att då ska han ha en sån! Charmigt! Väl ute ur butiken säger F något som han brukar säga så ofta att det gått inflation i uttrycket: "söt tjej". S håller med och det hela förstoras upp onödigt mycket men faller i glömska efter ett tag.
Någon dag senare är det åter dags för fika på Kontoret och F nämner då att man kanske borde handla på Muffins då det jobbar en tjej där.
"väldigt söt och trevlig" sa F till övriga kamrater.
"jag ger henne ditt nummer" menar J entusiastiskt.
"Nej, det tycker jag inte" svarar F uppenbart alldeles för oengagerat för att beröra J.
J, S och C går till muffins och J frågar S
"Är det rätt tjej" varpå S vräker ur sig
"jaja, kör på bara" även om han glömt hur den ursprungliga tjejen ser ut och är ganska säker på att detta inte är hon!
När trion återvänder och J triumferande säger "nu har hon ditt nummer, hon blev generad men glad" tycker C att
"var hon inte lite ung?".
F tycker nog att: "eeh, nä! Hon var i vår ålder".
Summan av kardemumman: J har givit mitt namn och mitt nummer till en 17-årig tjej som helt uppenbart inte var den tjejen jag menade från början och nu kan jag aldrig mer gå dit, än mindre bekanta mig med den ursprungliga tjejen. Grymt bra!
Såhär i retrospekt var det dock ganska bra... det hade ju blivit asdyrt att springa och handla saker på Muffins!!
All is well that ends well!
/F
Någon dag senare är det åter dags för fika på Kontoret och F nämner då att man kanske borde handla på Muffins då det jobbar en tjej där.
"väldigt söt och trevlig" sa F till övriga kamrater.
"jag ger henne ditt nummer" menar J entusiastiskt.
"Nej, det tycker jag inte" svarar F uppenbart alldeles för oengagerat för att beröra J.
J, S och C går till muffins och J frågar S
"Är det rätt tjej" varpå S vräker ur sig
"jaja, kör på bara" även om han glömt hur den ursprungliga tjejen ser ut och är ganska säker på att detta inte är hon!
När trion återvänder och J triumferande säger "nu har hon ditt nummer, hon blev generad men glad" tycker C att
"var hon inte lite ung?".
F tycker nog att: "eeh, nä! Hon var i vår ålder".
Summan av kardemumman: J har givit mitt namn och mitt nummer till en 17-årig tjej som helt uppenbart inte var den tjejen jag menade från början och nu kan jag aldrig mer gå dit, än mindre bekanta mig med den ursprungliga tjejen. Grymt bra!
Såhär i retrospekt var det dock ganska bra... det hade ju blivit asdyrt att springa och handla saker på Muffins!!
All is well that ends well!
/F
Julen som ska vara glädjen och gemenskapens högtid har omdanats till stressen, konsumtionen och förpliktelsernas högtid. Visserligen ges goda möjligheter att tröstäta i tid och otid, men detta bidrar snarare till ökad ångest på längre sikt då midjemåttet ökar dramatiskt i takt med att julskinkan krymper och godisbordet länsas. Varje julfirare sätter i sig sockermängder som skulle göra fem treåringar så hyperaktiva att de på två veckor skulle kunna finna de ursprungliga ritningarna för, och återskapa en exakt skalenlig replika av staden Atlantis i Hugos sandlåda utan att sova på hela tiden!
Fs jul var inget undantag och la i år dessutom i en högre växel där F, som helt ärligt är så långt ifrån ett stadgat familjeliv som man kan vara utan att bo isolerad på en öde ö, helt plötsligt fann sig i rollen som singelpappa! Han finner sig sittandes i en Volvo V70 klockan 07.40 på morgonen på väg till dagis och undrar vad som hände där!
Att köra bil utan att rent mentalt ha vaknat är i vanliga fall förenat med vissa riskmoment, men moment man är medveten om och har kalkylerat med när man själv åker till jobbet utan att möta särskilt mycket trafik. När man ska till dagis dyker det genast upp fler variabler! Visst, passageraren (som i enlighet med bloggens anonymitetspolicy blir epitetet på Fs barn) i det här fallet kanske inte anmärker på att man varvar lite mycket, växlar lite slarvigt eller inte blinkar när man svänger... men det är OERHÖRT viktigt att inte krocka! Inte nog med att man ska hålla ögonen på vägen, hastighetsmätaren, klockan och alla andra trötta tomtar som är ute och kör, man måste konversera med passageraren för att han inte ska somna och då och då måste man titta bak på honom för att visuellt kontrollera att han inte kvävts av bältet eller av alla tjocka kläder man lurat på honom i all hast på morgonen. Väl framme och inne på dagis är F väldigt glad för att hans passagerare har talets gåva och vet hur saker o ting fungerar, för där var det inte en själ som mötte en. Givetvis hojtar F lite och en kvinna kommer fram och frågar hur länge Fs passagerare ska stanna idag. Eeeh, jaha!? Tack för visat intresse i vem som lämnar barn på dagis. Men jag antar att dagens många gånger krångliga familjesituationer blir för mycket för förskolepersonalen att hålla reda på och att de helt enkelt gett upp! Vid själva avlämningen spelar det ju ingen roll vem som lämnar barnet så länge det verkar någorlunda väl omhändertaget och rustat för en dag av lek och mellanmål.
Efter en dags pappasysslor och viktiga ärenden inför julfirandet återvänder singelpappan F till dagis och det är NU förutsättningar för min tes bevisas. F kommer dit, ser sin passagerare komma ångande genom en korridor och kämpar en stund med att få på honom hans ytterkläder medan han själv flyger omkring i rummet o visar kort, små plastgetter och sandlådan genom fönstret. När vi är i dörren på väg ut kommer det en kvinna (inte samma som på morgonen såklart) och nickar o säger "hejdå passageraren". Det är här F menar att det borde ställas en mycket specifik fråga i stil med "ca va?" eller "jaha, och vem är du?" eller bara en invit om ett handslag i vilket man utbyter information om namn och kanske band till sin passagerare. Nej, F får själv helt på frivillig basis berätta om sina familjeband till sin passagerare. Kontentan är att man lätt kan plocka ut random barn från random dagis vid behov. Detta är något som kan bli synnerligen intressant i dessa tider då företag ser sig tvungna att säga upp sin arbetskraft för att spara pengar. Gör arbetsmoment till en lek och dagisbarn blir otroligt billig arbetskraft... förvisso utan känsla för kvalitet men ack så billig!
/F
Fs jul var inget undantag och la i år dessutom i en högre växel där F, som helt ärligt är så långt ifrån ett stadgat familjeliv som man kan vara utan att bo isolerad på en öde ö, helt plötsligt fann sig i rollen som singelpappa! Han finner sig sittandes i en Volvo V70 klockan 07.40 på morgonen på väg till dagis och undrar vad som hände där!
Att köra bil utan att rent mentalt ha vaknat är i vanliga fall förenat med vissa riskmoment, men moment man är medveten om och har kalkylerat med när man själv åker till jobbet utan att möta särskilt mycket trafik. När man ska till dagis dyker det genast upp fler variabler! Visst, passageraren (som i enlighet med bloggens anonymitetspolicy blir epitetet på Fs barn) i det här fallet kanske inte anmärker på att man varvar lite mycket, växlar lite slarvigt eller inte blinkar när man svänger... men det är OERHÖRT viktigt att inte krocka! Inte nog med att man ska hålla ögonen på vägen, hastighetsmätaren, klockan och alla andra trötta tomtar som är ute och kör, man måste konversera med passageraren för att han inte ska somna och då och då måste man titta bak på honom för att visuellt kontrollera att han inte kvävts av bältet eller av alla tjocka kläder man lurat på honom i all hast på morgonen. Väl framme och inne på dagis är F väldigt glad för att hans passagerare har talets gåva och vet hur saker o ting fungerar, för där var det inte en själ som mötte en. Givetvis hojtar F lite och en kvinna kommer fram och frågar hur länge Fs passagerare ska stanna idag. Eeeh, jaha!? Tack för visat intresse i vem som lämnar barn på dagis. Men jag antar att dagens många gånger krångliga familjesituationer blir för mycket för förskolepersonalen att hålla reda på och att de helt enkelt gett upp! Vid själva avlämningen spelar det ju ingen roll vem som lämnar barnet så länge det verkar någorlunda väl omhändertaget och rustat för en dag av lek och mellanmål.
Efter en dags pappasysslor och viktiga ärenden inför julfirandet återvänder singelpappan F till dagis och det är NU förutsättningar för min tes bevisas. F kommer dit, ser sin passagerare komma ångande genom en korridor och kämpar en stund med att få på honom hans ytterkläder medan han själv flyger omkring i rummet o visar kort, små plastgetter och sandlådan genom fönstret. När vi är i dörren på väg ut kommer det en kvinna (inte samma som på morgonen såklart) och nickar o säger "hejdå passageraren". Det är här F menar att det borde ställas en mycket specifik fråga i stil med "ca va?" eller "jaha, och vem är du?" eller bara en invit om ett handslag i vilket man utbyter information om namn och kanske band till sin passagerare. Nej, F får själv helt på frivillig basis berätta om sina familjeband till sin passagerare. Kontentan är att man lätt kan plocka ut random barn från random dagis vid behov. Detta är något som kan bli synnerligen intressant i dessa tider då företag ser sig tvungna att säga upp sin arbetskraft för att spara pengar. Gör arbetsmoment till en lek och dagisbarn blir otroligt billig arbetskraft... förvisso utan känsla för kvalitet men ack så billig!
/F
16e Januari, en dag som kommer gå till historien som väldigt lång och väldigt lyckad. Tentamen tidigt på morgonen ska man ha! Javisst! Barnsligt enkel tentamen som säkert hade gått jättebra om F bemödat sig med att studera inför den... suck!
Efter Tentamen går man till Sveriges mest hatade, men på grund av de saluförda varornas art många gånger också mest älskade, statliga monopol. Där inhandlades en Magnumflaska av den minst sagt prisvärda drycken Chapel Hill samt en hel box av det mycket populära vita vinet Foot of Africa. Flaskan med Chapel Hill kunde F inte motstå då den hade de oemotståndliga kvalitéerna att se flådig ut men inte kosta särskilt många balubas (kronor för den av ekonomiska facktermer obekante). Merparten av drycken sprutades också på sant Stureplansmanér ut i Cs kök... oturligt nog över L och Fröken S som inte klagade över spillandet i sig men bådatvå blev mycket upprörda över att de inte blivit dränkta av något dyrare (mkt förståeligt och jag ber återigen så hemskt mycket om ursäkt och lovar att spilla något dyrare nästa gång). Även C uttryckte något litet missnöje över att hans golv nu fick en hinna billigt blask över all den exklusiva skumpa han bemödat sig med att förära sitt golv genom tiderna.
Att Foot of Africa är så populärt har F mycket liten förståelse för. När han skulle köpa det så hade Göteborgs konsumenter redan förkovrat sig i det så till den grad att hyllan för produkten gapade tom. På Systembolaget var man, vis av erfarenheten, inte sena att komma med en ny lastpall av denna Afrikanska dryck som av Göteborgs invånare verkar användas till att fylla badkar med för att sedan i detta leka med båtar gjorda av bark... för jag kan verkligen inte tro att någon dricker eländet... men det går ju bevisligen åt!
Kvällen började i Fs residens där hans morgon/kvällskollektion äntligen fullbordades med en till favorittofflorna matchande rock gjord helt av morgon (och färgen blå). En liten iakttagelse är att det inte är utan vissa sneda blickar man färdas kollektivt iförd skjorta, slips och bäbisblå morgonrock.
Kvällen fortsatte sedan i det Cska residenset där flådigheten stod som spön i backen! Det var fontäner som porlade av vällust över att vara fyllda av den allra mest utsökta choklad som det doppades både den ena och den andra godsaken i. Choklad i choklad kan för övrigt vara det bästa som finns!
I finanskrisen och lågkonjunkturens tecken hade Vännerna snålat in på presenter och F fick nöja sig med dansk couture, utomrikisk choklad och väl valda drycker av alkoholhaltig art - inte heller de producerade i Sverige! Kortet däremot andades svensk hantverkskonst... även om det visst var begagnat då det stod massa namn i det redan när jag fick det. Det är tanken som räknas kära vänner och jag älskar er ändå!!
Det sista F gjorde innan han gick borde varit att tacka värden för en trevlig afton... men istället svängde han runt sin stora jacka och rev ner en hög med glas som gick i tusen bitar. Vad lär vi oss av detta? Har man F i sällskapet är det pipmuggar av plast som gäller!! Det hela kändes mycket onödigt i alla fall och F förväntar sig en faktura!
Slutet på kvällen avnjöts i sällskap av fröken S som förbannade Sony, Ericsson och alla deras släktingar och familjer för att de inte lyckats tillverka en rosa och guldfärgad mobil som tål att omsorgsfullt bli badad i Cs handfat mot slutet av en blöt kväll.
Morgonen därpå blev inte riktigt som F förväntat sig då en av hans gäster plötsligt deklarerade sin ambition för avfärd och senare försvann... F som blev orolig att han i denna gruvliga timme skulle behöva flytta sig från sängen lugnades dock av den andra gästen, fröken S, som mumlade något om "tidigt" och "sova minst tre timmar till". Fem minuter senare var fröken S uppe och härjade om att hon var astaggad och ville äta, duscha och gå på stan. F insåg trots begränsad hjärnverksamhet att den här dagen inte alls skulle bli så lugn, harmonisk och helt i kontempleringens och rehabiliteringens tecken som han tänkt och som han kände att kroppen behövde. Tre timmars shopping senare fick han äntligen sitta ner i 30 min och äta. Tre timmars shopping och promenad ytterligare fick genomlidas innan F kunde lägga sin märkbart äldre och trasiga kropp på sin soffa och bara sova i två timmar. Fs soffa är asliten och han har nu om möjligt ännu ondare överallt än när han la sig för att vila.
Livet är härligt!
/F
Efter Tentamen går man till Sveriges mest hatade, men på grund av de saluförda varornas art många gånger också mest älskade, statliga monopol. Där inhandlades en Magnumflaska av den minst sagt prisvärda drycken Chapel Hill samt en hel box av det mycket populära vita vinet Foot of Africa. Flaskan med Chapel Hill kunde F inte motstå då den hade de oemotståndliga kvalitéerna att se flådig ut men inte kosta särskilt många balubas (kronor för den av ekonomiska facktermer obekante). Merparten av drycken sprutades också på sant Stureplansmanér ut i Cs kök... oturligt nog över L och Fröken S som inte klagade över spillandet i sig men bådatvå blev mycket upprörda över att de inte blivit dränkta av något dyrare (mkt förståeligt och jag ber återigen så hemskt mycket om ursäkt och lovar att spilla något dyrare nästa gång). Även C uttryckte något litet missnöje över att hans golv nu fick en hinna billigt blask över all den exklusiva skumpa han bemödat sig med att förära sitt golv genom tiderna.
Att Foot of Africa är så populärt har F mycket liten förståelse för. När han skulle köpa det så hade Göteborgs konsumenter redan förkovrat sig i det så till den grad att hyllan för produkten gapade tom. På Systembolaget var man, vis av erfarenheten, inte sena att komma med en ny lastpall av denna Afrikanska dryck som av Göteborgs invånare verkar användas till att fylla badkar med för att sedan i detta leka med båtar gjorda av bark... för jag kan verkligen inte tro att någon dricker eländet... men det går ju bevisligen åt!
Kvällen började i Fs residens där hans morgon/kvällskollektion äntligen fullbordades med en till favorittofflorna matchande rock gjord helt av morgon (och färgen blå). En liten iakttagelse är att det inte är utan vissa sneda blickar man färdas kollektivt iförd skjorta, slips och bäbisblå morgonrock.
Kvällen fortsatte sedan i det Cska residenset där flådigheten stod som spön i backen! Det var fontäner som porlade av vällust över att vara fyllda av den allra mest utsökta choklad som det doppades både den ena och den andra godsaken i. Choklad i choklad kan för övrigt vara det bästa som finns!
I finanskrisen och lågkonjunkturens tecken hade Vännerna snålat in på presenter och F fick nöja sig med dansk couture, utomrikisk choklad och väl valda drycker av alkoholhaltig art - inte heller de producerade i Sverige! Kortet däremot andades svensk hantverkskonst... även om det visst var begagnat då det stod massa namn i det redan när jag fick det. Det är tanken som räknas kära vänner och jag älskar er ändå!!
Det sista F gjorde innan han gick borde varit att tacka värden för en trevlig afton... men istället svängde han runt sin stora jacka och rev ner en hög med glas som gick i tusen bitar. Vad lär vi oss av detta? Har man F i sällskapet är det pipmuggar av plast som gäller!! Det hela kändes mycket onödigt i alla fall och F förväntar sig en faktura!
Slutet på kvällen avnjöts i sällskap av fröken S som förbannade Sony, Ericsson och alla deras släktingar och familjer för att de inte lyckats tillverka en rosa och guldfärgad mobil som tål att omsorgsfullt bli badad i Cs handfat mot slutet av en blöt kväll.
Morgonen därpå blev inte riktigt som F förväntat sig då en av hans gäster plötsligt deklarerade sin ambition för avfärd och senare försvann... F som blev orolig att han i denna gruvliga timme skulle behöva flytta sig från sängen lugnades dock av den andra gästen, fröken S, som mumlade något om "tidigt" och "sova minst tre timmar till". Fem minuter senare var fröken S uppe och härjade om att hon var astaggad och ville äta, duscha och gå på stan. F insåg trots begränsad hjärnverksamhet att den här dagen inte alls skulle bli så lugn, harmonisk och helt i kontempleringens och rehabiliteringens tecken som han tänkt och som han kände att kroppen behövde. Tre timmars shopping senare fick han äntligen sitta ner i 30 min och äta. Tre timmars shopping och promenad ytterligare fick genomlidas innan F kunde lägga sin märkbart äldre och trasiga kropp på sin soffa och bara sova i två timmar. Fs soffa är asliten och han har nu om möjligt ännu ondare överallt än när han la sig för att vila.
Livet är härligt!
/F
Fröken S som rastlöst kör ner händerna i sina jackfickor innan en tur på stan utbrister, som om det vore en vanlig undran, "Är det bara jag som har marsipantomtar i fickorna?" Varpå människan halvförvånat fiskar upp tre marsipantomtar.
Stooooort demonstrationståg mot Israels offensiv i Gaza går genom hela Göteborg. Ett av de många budskap man från demonstranternas sida försöker förmedla är "bojkotta Israel".
Fröken S som tycker att en demonstration i Göteborg inte borde betyda så mkt för Israeliska ledare mumlar först "bojkotta israel..." för att sedan mycket sakligt och med en utsökt nyans av syrlighet fråga F "köper du mycket Israeliskt?".
Stooooort demonstrationståg mot Israels offensiv i Gaza går genom hela Göteborg. Ett av de många budskap man från demonstranternas sida försöker förmedla är "bojkotta Israel".
Fröken S som tycker att en demonstration i Göteborg inte borde betyda så mkt för Israeliska ledare mumlar först "bojkotta israel..." för att sedan mycket sakligt och med en utsökt nyans av syrlighet fråga F "köper du mycket Israeliskt?".