Ibland ringer det i telefonen, men oftast gör det inte det. Tur är nog det när allt kommer omkring, annars hade man sannolikt blivit galen. Galen kan man dock bli ändå.

Oftast när telefonen ringer så är det dags för glasspaus, eller också är det chefen som vill puffa F i diverse riktningar.

Plötsligt en dag ringer telefonen utan att det varken är dags för glass eller puff.

F svarar med sitt namn och sin arbetsplats.

En kvinna i andra änden presenterar sig och säger att hon vill ha tag i sin man... eller sin dotter. Mmm... det må ju vara hänt, tänker F, att vederbörandes man eller dotter jobbar på samma arbetsplats som F. Det har hänt vid ett antal tillfällen att tjejerna i receptionen kopplar de allra märkligaste samtalen till just F - "för att du verkar så duktig på att lösa problem och handskas med folk... och så är du ju trevlig hela tiden också". F har bevisligen lyckats lura i de stackars receptionisterna att han är trevlig och kan handskas med folk. Ironiskt eftersom F hatar folk, och skulle tycka att hans jobb var det bästa i världen om han bara slapp alla kunder hela tiden.

Aaaaanyway... samtalet:

F: Eeh, jaha, jobbar de här på byrån?

Kvinnan: Nej, det tror jag inte. Men jag har massa nummer skrivna på en lapp här. TÄNK att det ska behöva bli såhär. jag är 85 år och det hade jag aldrig kunnat tänka mig att det skulle bli SÅHÄR virrigt *kvinnan suckar*.

F: Eeeh, ja...  det kan inte vara lätt.

Kvinnan: Nää, det trodde man inte. Jag vet inte vad jag ska göra alls. vad ska jag ta mig till?

F: Ja, det vet jag inte. Kan jag göra något för dig.

Kvinnan: Nää, jag ska inte störa dig, unga människa, hur gammal är du förresten?

F: 27

Kvinnan: UNGA MÄNNISKA, tänk när du blir 85 och glömmer bort nummer, så kan det bli!

F mumlar att hon ju inte har glömt bort nummer, bara skrivit upp helt fel nummer.

Kvinnan: Nä, jag ska inte störa dig mer, men hur kan det bli såhär?

F: Mmm... jag är ledsen att jag inte kan hjälpa dig.

Kvinnan: Näää, jag ska inte störa mer... jag måste bara få säga att det har varit fantastiskt att få prata med dig. Du har en så fantastisk röst.

F: Eeeh, jaha?

Kvinnan: Jaa, man får liksom energi av den! Man blir glad, pigg liksom. Dig skulle jag kunna ringa igen. Men nu ska jag inte störa mer. Jag har några nummer till här att testa.

F: Ingen fara, lycka till med numrena.

Båda lägger på.

Fem minuter senare ringer det igen - ingen glass den här gången heller.

Kvinnan: Hej, jag söker min man.

F: Ja, hej igen, vi talades vid nyss.

Kvinnan: Jag har massa nummer här på en lapp, och nu försöker jag få tag på min man, eller min dotter.

F: Jo, jag vet, vi talades vid för ett litet tag sedan.

Kvinnan: Hur kan det bli såhär? Hur kan man glömma allting? Det är ju helt otroligt.

F: Ja, det verkar ju lite jobbigt. Kan du säga vad din dotter heter igen.

Kvinnan säger namnet igen.

F googlar

F: Så, nu har jag ett nummer här, har du en penna?

Kvinnan: Ja, vänta lite!

Kvinnan försvinner iväg, man hör hur hon letar runt en stund och mumlar att det ska vara så svårt att hitta en penna, sedan tystnar det, varpå hon kommer tillbaka.

Kvinnan: Hallå?

F: Ja, hur gick det? Hittade du någon penna?

Kvinnan: Penna ja... nä, det finns inte en enda penna här!

F: Ska du inte leta lite till då?

Kvinnan: Det ligger en blyertspenna här, går det bra?

F: Det går säkert jättebra, skriv det här nu

F läser upp numret.

Kvinnan: Aaah, du är en ängel, så himla trevlig! Kan inte du komma hit på kaffe nån dag, det vore trevligt!

F: Eeeh, kanske det.

Kontentan som F väljer att ta med sig (eftersom han ogärna vill se på denna lilla eskapad som att han blev uppraggad av en 85-åring) är att han har en FANTASTISK röst som ger energi etc, samt att han är en trevlig ängel.

Tänk på det!

Tänk också på att man plötsligt blir gammal och inte minns saker.

/F