Att famla i mörker
3
Så har äntligen det sista praktikfallet innan sommaren lämnats in med en hel minut till godo. Det medges att det var med rätt hög puls man satt och korrekturläste eländet så sent som fem minuter innan deadline... men man jobbar ju bra under press trots att resultatet även blir magsår och högt blodtryck.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att F och Plp var realtivt nöjda med resultatet. F tyckte att det var rörigt och saknade konkreta ställningstaganden och sammanfattande hållpunkter, men menade ändå att det under givna förutsättningar var ett fint arbete. Gruppen har genomgående njutit fördelarna av att ha L som gruppmedlem, dels genom att han är den enda som faktiskt producerar text baserat på annat än hårda källor och dels genom hans lysande förmåga att förära alla arbeten med den så kallade "Halo effekten". Principen av effekten är mycket enkel; förpackningen avgör inställningen till innehållet! Layouten var således av den mer påkostade sorten och vi använder färg, form, käcka stilistiska snilledrag och psykologiska formuleringar för att förklä det begränsade sakliga innehållet.
Efter att F har läst opponentarbetet börjar han genast tvivla på om det egna arbetet verkligen är så himla bra... snarare verkar arbetet bara vara skit. Jävligt ingående skit med noter till International Accounting Standard 2-40 löpande... men skit ändå! Fröken C fick äran att kika lite på arbetet och konstaterar efter att ha läst igenom det "väldigt snygg design". Att det är det första hon säger behöver inte betyda något negativt, men att det är det ENDA hon säger ska man nog ta som ett varningstecken =o)
Det positiva är att det var sol idag och att godisaffären 4 gott har öppnat i det kvarter där F bor. Det senare är positivt för Fs kortsiktiga välbefinnande men ödesdigert för Fs midjemått och därmed långsiktiga välbefinnande. Men vem orkar vara långsiktig nuförtiden?
Mmm, godis! Nu ska F äta lax... man blir smart av fisk och snart är det tenta! Imorgon ska F äta sushi och i övermorgon fiskpinnar (som iofs innehåller ganska lite fisk... men man blir nog inte dummare av panering i alla fall).
/F
Sammanfattningsvis kan man väl säga att F och Plp var realtivt nöjda med resultatet. F tyckte att det var rörigt och saknade konkreta ställningstaganden och sammanfattande hållpunkter, men menade ändå att det under givna förutsättningar var ett fint arbete. Gruppen har genomgående njutit fördelarna av att ha L som gruppmedlem, dels genom att han är den enda som faktiskt producerar text baserat på annat än hårda källor och dels genom hans lysande förmåga att förära alla arbeten med den så kallade "Halo effekten". Principen av effekten är mycket enkel; förpackningen avgör inställningen till innehållet! Layouten var således av den mer påkostade sorten och vi använder färg, form, käcka stilistiska snilledrag och psykologiska formuleringar för att förklä det begränsade sakliga innehållet.
Efter att F har läst opponentarbetet börjar han genast tvivla på om det egna arbetet verkligen är så himla bra... snarare verkar arbetet bara vara skit. Jävligt ingående skit med noter till International Accounting Standard 2-40 löpande... men skit ändå! Fröken C fick äran att kika lite på arbetet och konstaterar efter att ha läst igenom det "väldigt snygg design". Att det är det första hon säger behöver inte betyda något negativt, men att det är det ENDA hon säger ska man nog ta som ett varningstecken =o)
Det positiva är att det var sol idag och att godisaffären 4 gott har öppnat i det kvarter där F bor. Det senare är positivt för Fs kortsiktiga välbefinnande men ödesdigert för Fs midjemått och därmed långsiktiga välbefinnande. Men vem orkar vara långsiktig nuförtiden?
Mmm, godis! Nu ska F äta lax... man blir smart av fisk och snart är det tenta! Imorgon ska F äta sushi och i övermorgon fiskpinnar (som iofs innehåller ganska lite fisk... men man blir nog inte dummare av panering i alla fall).
/F
Idag har F lurat Rolf under föreläsningen... det var kul, för alla utom Rolf iaf!
Föreläsaren säger att när vi ska presentera våra praktikfall på torsdag och fredag, då ska han sitta och läsa tidningen, messa med mobilen och sova! Det ska han göra för att hämnas på alla studenter som inte lyssnar på vad han säger.
F känner sig lite träffad och slutar messa... men senare får han mess och måste visa det för Rolf. Medan Rolf sitter och läser på Fs mobil utbrister läraren "precis sådär ska jag sitta på fredag!!" och pekar på Rolf som inte märker något förrän mycket senare. FRAMED!!
Stackars Roffe!
En rolig dialog som bevisar att även de skarpaste hjärnor tar små pauser under en dag:
F om en piké han köpt i helgen: Det fanns bara en färg kvar i affären!
L: Den du köpte?
Hahahaha! L är allt en skön lirare!
/F
Föreläsaren säger att när vi ska presentera våra praktikfall på torsdag och fredag, då ska han sitta och läsa tidningen, messa med mobilen och sova! Det ska han göra för att hämnas på alla studenter som inte lyssnar på vad han säger.
F känner sig lite träffad och slutar messa... men senare får han mess och måste visa det för Rolf. Medan Rolf sitter och läser på Fs mobil utbrister läraren "precis sådär ska jag sitta på fredag!!" och pekar på Rolf som inte märker något förrän mycket senare. FRAMED!!
Stackars Roffe!
En rolig dialog som bevisar att även de skarpaste hjärnor tar små pauser under en dag:
F om en piké han köpt i helgen: Det fanns bara en färg kvar i affären!
L: Den du köpte?
Hahahaha! L är allt en skön lirare!
/F
Folk är dyslektiker hela bunten! Vad är det för mening med att läsa fem år på universitet om man inte får använda krångliga facktermer och byråkratiskt språk? Vår föreläsare; världens roligaste man, men vet han om det? håller med! Exempel på dialog under anställningsintervju i finansbranschen: sentimentet i denna intervju tenderar åt baisse *konstpaus, för att sedan nervöst fortsätta* jag hoppas det rekylerar!
Sedan håller mannen en kort monologom Matrixfilmen, den första alltså! Kontentan är att man har ett val, som när Nemo väljer det blåe eller det röda pillret. "Tur att han väljer det han gör för annars hade filmen blivit jättetråkig och slutat efter bara 30 minuter" konstaterar vår ekonomie doktor framme vid tavlan. "Nu blev det ju en hel film... och två till" fortsätter han sedan sakligt. Fantastiskt inlägg angående värdering till verkligt värde eller till anskaffningsvärde minus ackumulerade avskrivningar!
Senare kommer frågan om vilka effekter ett monopol har på marknaden... höga vinster, påpekar någon... makt över prisbild, nämner någon annan... dålig kvalitet, säger någon stackare som inte visste bättre varpå föreläsaren snabbt fliker in "nja, det är ju bara i den ryska modellen det fungerar så" varpå han mumlar något om galna kommunister.
Mot slutet av föreläsningen målas en sinuskurva upp på tavlan. För att understryka att vissa företag tenderar att ta mer kostnader i botten av en konjunktur ritas en ytterligare linje under ett av extrem-minimivärdena (kul ord) så att det ser ut som en liggande halvmåne. Föreläsaren ritar lite streck i månen för att göra det tydligare och stannar plötsligt upp och får nåt filosofiskt i blicken. "Det ser ut som en valmun" utbrister han sedan och pekar på månen med streck i. "Titta, man kan tänka sig lite plankton som åker in här *tystnad medan han engagerat visar hur plankton eventuellt skulle kunna åka in i valmunnen* har ni tänkt på det förresten, världens största däggdjur och så äter det plankton... det måste gå åt en väldig massa!". Sedan kommer han av sig och står bara och tittar ut över klassen medan han lutar sina händer på det lite för låga bordet han har framför sig *tystnad* "ehm... ja" *tystnad och låter hans konstaterande "ja" sjunka in hos klassen som inte riktigt vet om de missat nån viktig poäng som han just försökte betona*. Sedan fortsätter han att föreläsa om något annat... fin kille!
Han berättade även en personlig händelse ur sitt eget liv, bjöd på sig själv helt enkelt. Han hade en vän som tydligen älskade att åka till Frankrike, "när man åker till Frankrike så blir man alltid behandlad som en kung" hade han sagt... "och vad hände med den senaste franska kungen [här förstår man att vännen inte alls gillade frankrike och även han således hade en himla fin humor]?". "De uppfann giljotinen sägs det" konstaterar föreläsaren innan han skissar vidare på sina modeller.
Han måste ju ha en sjukdom med massa bokstäver i... han säger ju bara precis vad som råkar komma upp i hans, förvisso väldigt välinformerade, huvud! Kan vara Tourettes också! Det är kul för man kan följa med i hans tankebanor... banor, jag åkte linbana en gång i Åre. Det var jättekallt och jag såg blå is! Blått är ju till och med en kall färg... fast idag var himlen hur blå som helst och det var varmt åndå! <---- hypotetiskt exempel på hur konstigt allt blir om man följer alla tankegångar man får hela tiden.
/F
Sedan håller mannen en kort monologom Matrixfilmen, den första alltså! Kontentan är att man har ett val, som när Nemo väljer det blåe eller det röda pillret. "Tur att han väljer det han gör för annars hade filmen blivit jättetråkig och slutat efter bara 30 minuter" konstaterar vår ekonomie doktor framme vid tavlan. "Nu blev det ju en hel film... och två till" fortsätter han sedan sakligt. Fantastiskt inlägg angående värdering till verkligt värde eller till anskaffningsvärde minus ackumulerade avskrivningar!
Senare kommer frågan om vilka effekter ett monopol har på marknaden... höga vinster, påpekar någon... makt över prisbild, nämner någon annan... dålig kvalitet, säger någon stackare som inte visste bättre varpå föreläsaren snabbt fliker in "nja, det är ju bara i den ryska modellen det fungerar så" varpå han mumlar något om galna kommunister.
Mot slutet av föreläsningen målas en sinuskurva upp på tavlan. För att understryka att vissa företag tenderar att ta mer kostnader i botten av en konjunktur ritas en ytterligare linje under ett av extrem-minimivärdena (kul ord) så att det ser ut som en liggande halvmåne. Föreläsaren ritar lite streck i månen för att göra det tydligare och stannar plötsligt upp och får nåt filosofiskt i blicken. "Det ser ut som en valmun" utbrister han sedan och pekar på månen med streck i. "Titta, man kan tänka sig lite plankton som åker in här *tystnad medan han engagerat visar hur plankton eventuellt skulle kunna åka in i valmunnen* har ni tänkt på det förresten, världens största däggdjur och så äter det plankton... det måste gå åt en väldig massa!". Sedan kommer han av sig och står bara och tittar ut över klassen medan han lutar sina händer på det lite för låga bordet han har framför sig *tystnad* "ehm... ja" *tystnad och låter hans konstaterande "ja" sjunka in hos klassen som inte riktigt vet om de missat nån viktig poäng som han just försökte betona*. Sedan fortsätter han att föreläsa om något annat... fin kille!
Han berättade även en personlig händelse ur sitt eget liv, bjöd på sig själv helt enkelt. Han hade en vän som tydligen älskade att åka till Frankrike, "när man åker till Frankrike så blir man alltid behandlad som en kung" hade han sagt... "och vad hände med den senaste franska kungen [här förstår man att vännen inte alls gillade frankrike och även han således hade en himla fin humor]?". "De uppfann giljotinen sägs det" konstaterar föreläsaren innan han skissar vidare på sina modeller.
Han måste ju ha en sjukdom med massa bokstäver i... han säger ju bara precis vad som råkar komma upp i hans, förvisso väldigt välinformerade, huvud! Kan vara Tourettes också! Det är kul för man kan följa med i hans tankebanor... banor, jag åkte linbana en gång i Åre. Det var jättekallt och jag såg blå is! Blått är ju till och med en kall färg... fast idag var himlen hur blå som helst och det var varmt åndå! <---- hypotetiskt exempel på hur konstigt allt blir om man följer alla tankegångar man får hela tiden.
/F
Här kommer mer tokroliga föreläsarpåhitt! F har för övrigt städat hela sin gigantiska paradvåning på Postreet idag... två omgångar disk, damma, dammsuga, städa badrummet, fixa köket, tvätta fönster(!), bädda sängen, mota in all tvätt ner i tvättkorgen trots att vissa plagg sprang omkring i våningen, vädra kläder, puffa kuddar (har i snitt 0,35 kuddar per kvadratmeter), putsa glasögonen, inventera bokhyllan och borsta tänderna.
Anyway: en gästföreläsare som trampade lite i klaveret, grävde en grop och föll sjäv däri, sket i det blå skåpet och målade in sig i ett hörn! - "Alla de där glidarna man ser på TV som är ute och festar och leker hela tiden men ändå kommer in till kontoret, klappar sekreteraren på rumpan och sedan går in och vinner vad det nu är han ska vinna... de finns inte! Det är killarna och tjejerna som jobbar hårt och bor på kontoret, läser rapporter och förbereder sig, som vinner i verkligheten! Ska man göra de riktigt stora upptäckterna, ni vet som han som satt under ett träd och fick ett äpple i huvudet, då måste man jobba för det! Det är inget man bara snubblar över"
...men, vänta lite nu! Vem använde du som exempel på din rysligt inspirerande monolog om hårt arbete? Han som egentligen satt och latade sig under ett träd en solig arbetsdag när alla andra satt på kontoret och läste rapporter?
Kontentan blir onekligen att det således är DÄR man gör de stora upptäckterna, inte på ett dammigt kontor!
BAM! Lawyered, next! <--- fattar ni inte det så ser ni för lite på "How I Met Your Mother"
Killen nämnde även lite sakligt att den här finanskrisen är att jämföra med den på 30-talet... och värre ska det bli! Himla motiverande att säga det till 100 blivande civilekonomer som kommer ut i arbetslivet till jul.
Han var även klarsynt nog att påpeka att "det är lättare att hitta något om man vet vad det är man letar efter". Detta är ju inte riktigt sant eftersom F så sent som igår visste att han letade efter byxor men han hittade inga! Däremot visste han inte att han letade efter en piké och en burk kokos, men det hittade han minsann! Jaja, det var en parentes!
Men nu åter till den roliga ordinarie föreläsaren, världens roligaste man, men vet han om det?
Snabba ordvitsar:
"Har ni sett nya Bondfilmen? Den är rätt häftig. Precis som där så har vi här agentproblematik..." (Agent - Principal, informationsasymmetri... ja, ni fattar),
"SAS har ju ganska hög volatilitet i sin kurs; upp och ner flera gånger varje dag. Fast oftast är den ju stabil på ungefär tiotusen meters höjd"
samt den kraftfulla klassikern enligt filosofin less is more; "och SKF rullar på".
Sen tycker jag att hans exempel över hur det kan gå till när man få kontroll över tillgångar är fantastisk i all sin enkelhet: "här har jag femtio spänn... för det kan jag gå ner till restaurangen och få kontroll över en dagens lunch... nästan i alla fall" Alla fattar såna härliga exempel som man kan relatera till själv, till och med killen från Borås!
/F
Anyway: en gästföreläsare som trampade lite i klaveret, grävde en grop och föll sjäv däri, sket i det blå skåpet och målade in sig i ett hörn! - "Alla de där glidarna man ser på TV som är ute och festar och leker hela tiden men ändå kommer in till kontoret, klappar sekreteraren på rumpan och sedan går in och vinner vad det nu är han ska vinna... de finns inte! Det är killarna och tjejerna som jobbar hårt och bor på kontoret, läser rapporter och förbereder sig, som vinner i verkligheten! Ska man göra de riktigt stora upptäckterna, ni vet som han som satt under ett träd och fick ett äpple i huvudet, då måste man jobba för det! Det är inget man bara snubblar över"
...men, vänta lite nu! Vem använde du som exempel på din rysligt inspirerande monolog om hårt arbete? Han som egentligen satt och latade sig under ett träd en solig arbetsdag när alla andra satt på kontoret och läste rapporter?
Kontentan blir onekligen att det således är DÄR man gör de stora upptäckterna, inte på ett dammigt kontor!
BAM! Lawyered, next! <--- fattar ni inte det så ser ni för lite på "How I Met Your Mother"
Killen nämnde även lite sakligt att den här finanskrisen är att jämföra med den på 30-talet... och värre ska det bli! Himla motiverande att säga det till 100 blivande civilekonomer som kommer ut i arbetslivet till jul.
Han var även klarsynt nog att påpeka att "det är lättare att hitta något om man vet vad det är man letar efter". Detta är ju inte riktigt sant eftersom F så sent som igår visste att han letade efter byxor men han hittade inga! Däremot visste han inte att han letade efter en piké och en burk kokos, men det hittade han minsann! Jaja, det var en parentes!
Men nu åter till den roliga ordinarie föreläsaren, världens roligaste man, men vet han om det?
Snabba ordvitsar:
"Har ni sett nya Bondfilmen? Den är rätt häftig. Precis som där så har vi här agentproblematik..." (Agent - Principal, informationsasymmetri... ja, ni fattar),
"SAS har ju ganska hög volatilitet i sin kurs; upp och ner flera gånger varje dag. Fast oftast är den ju stabil på ungefär tiotusen meters höjd"
samt den kraftfulla klassikern enligt filosofin less is more; "och SKF rullar på".
Sen tycker jag att hans exempel över hur det kan gå till när man få kontroll över tillgångar är fantastisk i all sin enkelhet: "här har jag femtio spänn... för det kan jag gå ner till restaurangen och få kontroll över en dagens lunch... nästan i alla fall" Alla fattar såna härliga exempel som man kan relatera till själv, till och med killen från Borås!
/F
Stay the night won't you stay the night? I can be your lover, hold on tight.
Stay the night if you stay the night, I can be your guide to paradise!
Att den kvällen skulle komma då F med liv och lust gör en helkväll av melodifestivalen! Melodifestivalen, detta samtida nöje för den obildade massan. En orgie i dålig smak och gamla uttjatade fraser, klämmigt varvade med komik bestående av snubblande personer utan värdighet.
F finner sig dock, i oerhört charmigt sällskap, engagera sig som aldrig förr! F bedömer kläder, dansare, koreografi, melodi, text samt ljussättning! Den oppmärksamma tittaren lade förstås märke till att Agnes, under den inledande intervjun, var belyst på ett sätt som fick henne att likna Anna Book... en ung, smal och ganska snygg Anna Book, men ändå! Någonstans litar dock F fortfarande väldigt lite på svenska folket, och det känns skönt att sådana grundläggande värderingar aldrig förändras, varför han kände sig tvungen att rösta på "rätt" bidrag! Tydligen skänkte jag pengar till nån välgörenhet också... men jag ska försöka kompensera det under kommande vecka genom att vara extra girig och otrevlig.
Idag var det för övrigt en stackare på stan som frågade om F ringde med Telenor. Aha, tänkte F, om jag säger att jag gör det (vilket förvisso även är sanningen) så kommer han ju inte att kunna sälja nåt och då slipper jag höra på honom! Tyvärr visade det sig vara fel svar för killen sken upp som en sol och insisterade på att han hade ett perfekt erbjudande om F bara ville lyssna i nån minut. Nejnej, säger F och viftar arrogant bort individen... senare inser F att han kan ha förlorat pengar på det här och blir lite ledsen. Han tröstar sig med en ny piké och en burk kokosmjölk - trots att han egentligen skulle köpa byxor och en väska! Kontentan är att det inte FINNS ett rätt svar när folk försöker kränga på en nya telefonabonnemang.
Melodifestivalen alltså! Man slutar aldrig förvånas av sig själv. Jag kunde dock stoltsera med att vara en total novis på området - till skillnad från mitt sällskap som kunde rada upp tidigare röstningsstatistik och fakta om både sjukdomsförlopp och eventuella röstproblem. Nästa gång jag shoppar ska jag köpa en rosa slips, men ingen vit frack eller gulddräkt! Tänk att det ska behövas en homosexuell man för att få ordning på grejerna *suck*
Stay the night... nu har jag lyssnat på den fjorton gånger sen jag kom hem! På väg hem hamnade jag i skottlinjen mellan två tjejgäng som häcklade varandra. Ett stort fjortisgäng, som trots allt kanske var 16, retade ett yngre fjortisgäng, som kanske faktiskt var 14, för att de var små och för att de trodde de var häftiga. Man vill ju så gärna ta de svagas parti och känga till det äldre fjortisgänget (verbalt)... men man gör nog fan bäst i att låta bli! Bättre fly än illa fäkta, speciellt som man tenderar att fäkta med ord som ingen förstår ändå!
Come inside, come insi i i ide! Stay the night, won't you stayyyyyy the night?
/F
Stay the night if you stay the night, I can be your guide to paradise!
Att den kvällen skulle komma då F med liv och lust gör en helkväll av melodifestivalen! Melodifestivalen, detta samtida nöje för den obildade massan. En orgie i dålig smak och gamla uttjatade fraser, klämmigt varvade med komik bestående av snubblande personer utan värdighet.
F finner sig dock, i oerhört charmigt sällskap, engagera sig som aldrig förr! F bedömer kläder, dansare, koreografi, melodi, text samt ljussättning! Den oppmärksamma tittaren lade förstås märke till att Agnes, under den inledande intervjun, var belyst på ett sätt som fick henne att likna Anna Book... en ung, smal och ganska snygg Anna Book, men ändå! Någonstans litar dock F fortfarande väldigt lite på svenska folket, och det känns skönt att sådana grundläggande värderingar aldrig förändras, varför han kände sig tvungen att rösta på "rätt" bidrag! Tydligen skänkte jag pengar till nån välgörenhet också... men jag ska försöka kompensera det under kommande vecka genom att vara extra girig och otrevlig.
Idag var det för övrigt en stackare på stan som frågade om F ringde med Telenor. Aha, tänkte F, om jag säger att jag gör det (vilket förvisso även är sanningen) så kommer han ju inte att kunna sälja nåt och då slipper jag höra på honom! Tyvärr visade det sig vara fel svar för killen sken upp som en sol och insisterade på att han hade ett perfekt erbjudande om F bara ville lyssna i nån minut. Nejnej, säger F och viftar arrogant bort individen... senare inser F att han kan ha förlorat pengar på det här och blir lite ledsen. Han tröstar sig med en ny piké och en burk kokosmjölk - trots att han egentligen skulle köpa byxor och en väska! Kontentan är att det inte FINNS ett rätt svar när folk försöker kränga på en nya telefonabonnemang.
Melodifestivalen alltså! Man slutar aldrig förvånas av sig själv. Jag kunde dock stoltsera med att vara en total novis på området - till skillnad från mitt sällskap som kunde rada upp tidigare röstningsstatistik och fakta om både sjukdomsförlopp och eventuella röstproblem. Nästa gång jag shoppar ska jag köpa en rosa slips, men ingen vit frack eller gulddräkt! Tänk att det ska behövas en homosexuell man för att få ordning på grejerna *suck*
Stay the night... nu har jag lyssnat på den fjorton gånger sen jag kom hem! På väg hem hamnade jag i skottlinjen mellan två tjejgäng som häcklade varandra. Ett stort fjortisgäng, som trots allt kanske var 16, retade ett yngre fjortisgäng, som kanske faktiskt var 14, för att de var små och för att de trodde de var häftiga. Man vill ju så gärna ta de svagas parti och känga till det äldre fjortisgänget (verbalt)... men man gör nog fan bäst i att låta bli! Bättre fly än illa fäkta, speciellt som man tenderar att fäkta med ord som ingen förstår ändå!
Come inside, come insi i i ide! Stay the night, won't you stayyyyyy the night?
/F
Jag har så länge jag kan minnas visat symptom på allergi. När jag var liten så testade jag mig mot ALLA ellergier men man kom bara fram till att det enda som gav något som helst utslag på deras tester var det konstgjorda getingsticket de skulle ha att jämföra med. Om någon mosade pollen från lövträd och gned in min näsa i det så skulle jag eventuellt bli lite snuvig eller nåt enligt läkarna, men det var allt!
NU vet jag bättre! Jag är allergisk mot rödvin! Jag blir trött, hängig, apatisk, impotent och får huvudvärk... tjurig blir jag också! Sakta men säkert bockar jag av den ena alkoholhaltiga drycken efter den andra som jag inte klarar av. Punsch efter faddertacken, starksprit i allmänhet, Bacardi razz i synnerhet, efter Roffes fest då han matade mig med sådant i ögat, tequila efter kvällen hos Julia och nu vin!
Kontentan blir ju att Oboy fortfarande är nummer ett (enligt listan nedan)!!
Föreläsaren gjorde massa nya roligheter idag men det orkar jag inte skriva om mitt i natten... men det kommer snart!
/F
NU vet jag bättre! Jag är allergisk mot rödvin! Jag blir trött, hängig, apatisk, impotent och får huvudvärk... tjurig blir jag också! Sakta men säkert bockar jag av den ena alkoholhaltiga drycken efter den andra som jag inte klarar av. Punsch efter faddertacken, starksprit i allmänhet, Bacardi razz i synnerhet, efter Roffes fest då han matade mig med sådant i ögat, tequila efter kvällen hos Julia och nu vin!
Kontentan blir ju att Oboy fortfarande är nummer ett (enligt listan nedan)!!
Föreläsaren gjorde massa nya roligheter idag men det orkar jag inte skriva om mitt i natten... men det kommer snart!
/F
HJÄLP, HJÄLP! Jag behöver HJÄLP! Ser ni inte att jag behöver hjälp?
Nu har ni fått mig att börja skriva om vardagliga saker som cykelsadlar och skomakare! Det här skulle ju vara en sofistikerad blogg med känsla för humor, berättarglädje och siktet inställt på lingvistiska mästerverk!
På tal om lingvistiska mästerverk så umgås jag en del med Plp - mannen som gav svordomar ett ansikte (och då menar jag inte att han ser för jävlig ut... snarare att han svär i genomsnitt tre gånger i varje mening). Han är den enda jag vet som kan bygga hela meningar, endast bestående av svordomar, med vilka han förmedlar ett förståeligt budskap. Visserligen skär det i öronen att höra alla ord och fantasifulla användanden av obsceniteter, men ändå!
Minns ni förresten när jag skrev om att S alltid har nåt liknande "månadens ord" som han kör med? Sist jag nämnde detta var det orden kött och face som förekom oftare än några andra... ringer det en klocka? Det nya ordet är apanage!! Problemet med just apanage är att det är väldigt svårt att få in det i dagligt tal... speciellt om man inte vill gå runt och prata om hovet, med risk för att bli tagen för rojalist. För att råda bot på detta har S helt sonika substituerat det mycket mer lättanvända ordet "entourage" med apanage, och hoppats på att detta ska passera obemärkt förbi... det gör det inte!
...men skit i det nu! Vad jag ville säga var att man börjar svära mer om man umgås med folk som svär OM man inte är i närheten av barn! Jag vet inte vad det är men då lägger vokabulären automatiskt band på sig och man börjar använda "kraftuttryck" som; jösses, attans, dumt och i de mest uppenbara fallen omdaningar som jä...rnspikar och fan...tastiskt. Jag måste svära en hel del i vanliga fall för min lillebror har börjat säga "jösses" väldigt mycket... och jag vet att ingen annan än jag använder det ordet särskilt mycket, och jag använder det bara när jag egentligen svär.
Det är dock väldigt svårt att bli tagen på allvar om man hela tiden går runt och säger jösses! Det är å andra sidan svårt att bli tagen på allvar om man kallar en folksamling för apanage också så jag misstänker att min bror i alla fall kommer kunna bli marknadsförare.
/F
Nu har ni fått mig att börja skriva om vardagliga saker som cykelsadlar och skomakare! Det här skulle ju vara en sofistikerad blogg med känsla för humor, berättarglädje och siktet inställt på lingvistiska mästerverk!
På tal om lingvistiska mästerverk så umgås jag en del med Plp - mannen som gav svordomar ett ansikte (och då menar jag inte att han ser för jävlig ut... snarare att han svär i genomsnitt tre gånger i varje mening). Han är den enda jag vet som kan bygga hela meningar, endast bestående av svordomar, med vilka han förmedlar ett förståeligt budskap. Visserligen skär det i öronen att höra alla ord och fantasifulla användanden av obsceniteter, men ändå!
Minns ni förresten när jag skrev om att S alltid har nåt liknande "månadens ord" som han kör med? Sist jag nämnde detta var det orden kött och face som förekom oftare än några andra... ringer det en klocka? Det nya ordet är apanage!! Problemet med just apanage är att det är väldigt svårt att få in det i dagligt tal... speciellt om man inte vill gå runt och prata om hovet, med risk för att bli tagen för rojalist. För att råda bot på detta har S helt sonika substituerat det mycket mer lättanvända ordet "entourage" med apanage, och hoppats på att detta ska passera obemärkt förbi... det gör det inte!
...men skit i det nu! Vad jag ville säga var att man börjar svära mer om man umgås med folk som svär OM man inte är i närheten av barn! Jag vet inte vad det är men då lägger vokabulären automatiskt band på sig och man börjar använda "kraftuttryck" som; jösses, attans, dumt och i de mest uppenbara fallen omdaningar som jä...rnspikar och fan...tastiskt. Jag måste svära en hel del i vanliga fall för min lillebror har börjat säga "jösses" väldigt mycket... och jag vet att ingen annan än jag använder det ordet särskilt mycket, och jag använder det bara när jag egentligen svär.
Det är dock väldigt svårt att bli tagen på allvar om man hela tiden går runt och säger jösses! Det är å andra sidan svårt att bli tagen på allvar om man kallar en folksamling för apanage också så jag misstänker att min bror i alla fall kommer kunna bli marknadsförare.
/F
Jaha... JAHA!?
Vad hände här? Det var ju vår så sent som 11.45 idag! Långt innan 11.45 drog F bort sina stora gardiner och blickade ut över takåsarna (om man ska vara helt ärlig så är det inte så mycket ÖVER takåsarna som IN I takåsarna man blickar om man tittar ut genom Fs fönster... men man ser läppstiftet[s övre del]) som badade i en till synes varm vårsol. F vägrar konsekvent att skaffa en utomhustermometer samt att titta på väderleksprognoser då han menar att det ju ara är att kika ut genom fönstret och avläsa dagens väder live and direct. F blev glad över solen och avfärdade snabbt sina snöskor*, kikade beundrande på sina boots men bestämde sig för att det lite lättsammare av de tre paren svarta lågskor som stod i hallen nog var att föredra en dag som denna. Speciellt för just detta paret lågskor, förutom att de har en dragkedja på sidan istället för snörning och kanske egentligen inte ÄR lågskor i klassisk bemärkelse, är att framsulan är fruktansvärt tunn. När man går i skorna känns det nästan som om man går med främre trampdynan direkt på marken... lite som en låg sportbil där man sitter i gatan för att få ner luftmotståndet, resonerar F. Shoes for performance - men inte en längre promenad vet F efter empiriska studier!
F väljer även att cykla, något som han alltid är lite tveksam till eftersom hans sadel är som en kompetent tvättsvamp som suger i sig kopiösa mängder vatten även om knappt regnar. Detta vatten släpper den sedan ifrån sig genom två onödiga sömmar på sadeln när man sätter sig på den. Resultatet blir att F ofta har två blöta, mer eller mindre stora och iögonfallande, fläckar på sina bakfickor varje morgon efter cykelturen till skolan.
Så sent som igår kramade F ur sin sadel (igen), satte sig på den och blev blöt ändå (igen), men lyckades sedan få den att sluta ge ifrån sig gammalt lagrat regnvatten. Efter denna bedrift vill F aldrig riskera att sadeln åter fylls med vatten och cyklar bara då det verkar kunna vara fint väder hela dagen.
Dressed for success lufsar/halkar/glider sedan F hem genom snöslasket endast sex timmar senare. Han gör det ledandes sin dyngsura cykel vars sadel han vet inte kommer torka, och som han vet att han kommer sätta sig på nästa soliga dag och bli blöt i baken av.
Vem sanktionerade en decimeter snö när våren ligger i startblocken?
* snöskorna är ett par fina svarta läderskor av hög kvalitet och ursprungligen även av fin karaktär med smal siluett ovanifrån. F valde, i syfte att få skorna omklackade efter att de tappat en centimeter klack efter en ordentlig festkväll, att uppsöka en skomakare som S lovordade (här borde F anat oråd, men naiv som han är litade han på sin vän). F och L gjorde gemensam sak och gick dit tillsammans med varsitt par skor. L hade lite bråttom att få sina skor klara då han skulle resa bort om några dagar, F var nöjd om han fick tillbaka sina skor någon gång inom ett år. Skomakaren förklarade att han hade massor att göra och inte alls kunde vara klar med Ls skor om bara några dagar och var tvungen att lämna dem till en kollega. L skiter ju inte lite i VEM som fixar skorna så länge de blir klara, F skiter inte lite i när skorna blir klara... så långt allt väl!
Två dagar senare är Fs skor färdiga (med 353 dagars marginal)!
Fyra dagar senare är Ls skor färdiga (med en dags marginal)!
Det roliga här är ju såklart att han kanske kunde ha prioriterat Ls skor före Fs... OCH att han inte hade brytt sig om att slipa ner Fs nya läst till samma bredd (siluett ovanifrån) som den gamla, utan helt enkelt bara format den ungefär som innan fast två millimeter utanför den gamla sulan. Kontentan blev i alla fall att Fs skor ändrade karaktär från smäckra lågskor med tunn och smal sula, till grova kängor (snöskor) med tjock och bred gummisula.
/F
Vad hände här? Det var ju vår så sent som 11.45 idag! Långt innan 11.45 drog F bort sina stora gardiner och blickade ut över takåsarna (om man ska vara helt ärlig så är det inte så mycket ÖVER takåsarna som IN I takåsarna man blickar om man tittar ut genom Fs fönster... men man ser läppstiftet[s övre del]) som badade i en till synes varm vårsol. F vägrar konsekvent att skaffa en utomhustermometer samt att titta på väderleksprognoser då han menar att det ju ara är att kika ut genom fönstret och avläsa dagens väder live and direct. F blev glad över solen och avfärdade snabbt sina snöskor*, kikade beundrande på sina boots men bestämde sig för att det lite lättsammare av de tre paren svarta lågskor som stod i hallen nog var att föredra en dag som denna. Speciellt för just detta paret lågskor, förutom att de har en dragkedja på sidan istället för snörning och kanske egentligen inte ÄR lågskor i klassisk bemärkelse, är att framsulan är fruktansvärt tunn. När man går i skorna känns det nästan som om man går med främre trampdynan direkt på marken... lite som en låg sportbil där man sitter i gatan för att få ner luftmotståndet, resonerar F. Shoes for performance - men inte en längre promenad vet F efter empiriska studier!
F väljer även att cykla, något som han alltid är lite tveksam till eftersom hans sadel är som en kompetent tvättsvamp som suger i sig kopiösa mängder vatten även om knappt regnar. Detta vatten släpper den sedan ifrån sig genom två onödiga sömmar på sadeln när man sätter sig på den. Resultatet blir att F ofta har två blöta, mer eller mindre stora och iögonfallande, fläckar på sina bakfickor varje morgon efter cykelturen till skolan.
Så sent som igår kramade F ur sin sadel (igen), satte sig på den och blev blöt ändå (igen), men lyckades sedan få den att sluta ge ifrån sig gammalt lagrat regnvatten. Efter denna bedrift vill F aldrig riskera att sadeln åter fylls med vatten och cyklar bara då det verkar kunna vara fint väder hela dagen.
Dressed for success lufsar/halkar/glider sedan F hem genom snöslasket endast sex timmar senare. Han gör det ledandes sin dyngsura cykel vars sadel han vet inte kommer torka, och som han vet att han kommer sätta sig på nästa soliga dag och bli blöt i baken av.
Vem sanktionerade en decimeter snö när våren ligger i startblocken?
* snöskorna är ett par fina svarta läderskor av hög kvalitet och ursprungligen även av fin karaktär med smal siluett ovanifrån. F valde, i syfte att få skorna omklackade efter att de tappat en centimeter klack efter en ordentlig festkväll, att uppsöka en skomakare som S lovordade (här borde F anat oråd, men naiv som han är litade han på sin vän). F och L gjorde gemensam sak och gick dit tillsammans med varsitt par skor. L hade lite bråttom att få sina skor klara då han skulle resa bort om några dagar, F var nöjd om han fick tillbaka sina skor någon gång inom ett år. Skomakaren förklarade att han hade massor att göra och inte alls kunde vara klar med Ls skor om bara några dagar och var tvungen att lämna dem till en kollega. L skiter ju inte lite i VEM som fixar skorna så länge de blir klara, F skiter inte lite i när skorna blir klara... så långt allt väl!
Två dagar senare är Fs skor färdiga (med 353 dagars marginal)!
Fyra dagar senare är Ls skor färdiga (med en dags marginal)!
Det roliga här är ju såklart att han kanske kunde ha prioriterat Ls skor före Fs... OCH att han inte hade brytt sig om att slipa ner Fs nya läst till samma bredd (siluett ovanifrån) som den gamla, utan helt enkelt bara format den ungefär som innan fast två millimeter utanför den gamla sulan. Kontentan blev i alla fall att Fs skor ändrade karaktär från smäckra lågskor med tunn och smal sula, till grova kängor (snöskor) med tjock och bred gummisula.
/F
Kaffe är vidrigt. Jag slutar aldrig bli besviken av att konsistensen på denna till synes rika dryck är beskt VATTEN. Därför krävs små, men nödvändiga, förbättringar i form av MEJERIPRODUKTER. Ett ljus i mörkret om man så vill.
När man likt F och hans vänner läser saker som "Redovisningsteori", "Koncernredovisning" och "Bolagsanalys" finns det sannerligen en hel del att önska i övrigt när det gäller kreativ stimulans. Därför är det alltid lika uppskattat, tillika oväntat, när den företrädesvis mycket torra, och på redovivnings(detalj)frågor insnöade, föreläsaren behagar skoja till det lite under sina monologer. Man blir som student lite överrumplad när man sitter och halvsover (eller i vissa fall helt enkelt sover i klassisk bemärkelse) och läraren, med precis samma entoniga röstläge som när han beskriver spännande avvikelser från huvudregeln i IAS 36, säger något roligt och sedan gör en konstpaus för skratt - som oftast ingen lyckas komma till sans och ens fnissa under eftersom hjärnan håller på att byta från "standby until further notice concerning a break or the mentioning of the word tenta" till "look sharp, stay alert, pretend to have humour and laugh politely in a sophisticated manner" (japp, min hjärna är programmerad på engelska... vissa funktioner finns även på tyska).
Exempel 1, en gästföreläsare förra veckan: "sen är det ju inte ovanligt att företag har dotterbolag eller produktionsanläggningar i andra länder. 8 mil utanför Saõ Paulo är det inte ovanligt att bolag ligger"
Det var givetvis inte meningen att bli ett skämt, men visst ger det en rolig bild i huvudet när man tänker på att i en cirkel med en radie på 8 mil utanför Saõ Paulo ligger det MASSOR av bolag och att det är den självklara platsen att ha bolag på.
Exempel 2, världens roligaste kille - men vet han om det? "Dricker nån av er grönt te? Klart ni gör, alla dricker grönt te för det är nyttigt och sägs ta hand om fria radikaler... men det verkar ju inte funka för jag har druckit massor av det här teet och Lars Ohly går ju fortfarande runt på stan" HAHAHA!! Det lyste ur ögonen på honom när han levererat detta härligt ofarliga politiska ställningstagande! Sen fortsatte han med "Jag har ett skämt till som är ännu bättre men det hör till en annan del av kursen som jag inte har hand om längre... så det får ni inte höra... för det är inte jag som har hand om den delen av kursen längre" varav det sista var med märkbar besvikelse... *fnizz*
Exempel 3, samma man som ovan: Han flyttar upp den ena whiteboarden, för att kunna skriva på den andra, varpå det gnäller till om tavlan *liten paus och mannen skiner upp lite* "det kanske avspeglar ungefär hur ni känner er nu efter fem timmars redovisningsteori" och han flyttar tavlan lite till för att få fram ljudet igen *nöjd*.
Exempel 4, eventuellt endast roligt för folk som läser redovisning, var med på föreläsningen och/eller har härlig humor: "Vad har till exempel en gris för anskaffningsvärde? Nära noll va? ...den föds! Sen växer den upp och blir en ökad biologisk tillgång, skivs upp löpande [här var exemplet med biologiska tillgångar fullbordat och mannen funderar lite]. sen slaktas de och blir ju varulager". Det är en härlig syn på levande varelser tycker jag... redovisningsobjekt i olika faser!
And there is more "fun" to come... men nu måste jag kolla på TV (hycklar ju inte om att jag pluggar iaf)!
/F
När man likt F och hans vänner läser saker som "Redovisningsteori", "Koncernredovisning" och "Bolagsanalys" finns det sannerligen en hel del att önska i övrigt när det gäller kreativ stimulans. Därför är det alltid lika uppskattat, tillika oväntat, när den företrädesvis mycket torra, och på redovivnings(detalj)frågor insnöade, föreläsaren behagar skoja till det lite under sina monologer. Man blir som student lite överrumplad när man sitter och halvsover (eller i vissa fall helt enkelt sover i klassisk bemärkelse) och läraren, med precis samma entoniga röstläge som när han beskriver spännande avvikelser från huvudregeln i IAS 36, säger något roligt och sedan gör en konstpaus för skratt - som oftast ingen lyckas komma till sans och ens fnissa under eftersom hjärnan håller på att byta från "standby until further notice concerning a break or the mentioning of the word tenta" till "look sharp, stay alert, pretend to have humour and laugh politely in a sophisticated manner" (japp, min hjärna är programmerad på engelska... vissa funktioner finns även på tyska).
Exempel 1, en gästföreläsare förra veckan: "sen är det ju inte ovanligt att företag har dotterbolag eller produktionsanläggningar i andra länder. 8 mil utanför Saõ Paulo är det inte ovanligt att bolag ligger"
Det var givetvis inte meningen att bli ett skämt, men visst ger det en rolig bild i huvudet när man tänker på att i en cirkel med en radie på 8 mil utanför Saõ Paulo ligger det MASSOR av bolag och att det är den självklara platsen att ha bolag på.
Exempel 2, världens roligaste kille - men vet han om det? "Dricker nån av er grönt te? Klart ni gör, alla dricker grönt te för det är nyttigt och sägs ta hand om fria radikaler... men det verkar ju inte funka för jag har druckit massor av det här teet och Lars Ohly går ju fortfarande runt på stan" HAHAHA!! Det lyste ur ögonen på honom när han levererat detta härligt ofarliga politiska ställningstagande! Sen fortsatte han med "Jag har ett skämt till som är ännu bättre men det hör till en annan del av kursen som jag inte har hand om längre... så det får ni inte höra... för det är inte jag som har hand om den delen av kursen längre" varav det sista var med märkbar besvikelse... *fnizz*
Exempel 3, samma man som ovan: Han flyttar upp den ena whiteboarden, för att kunna skriva på den andra, varpå det gnäller till om tavlan *liten paus och mannen skiner upp lite* "det kanske avspeglar ungefär hur ni känner er nu efter fem timmars redovisningsteori" och han flyttar tavlan lite till för att få fram ljudet igen *nöjd*.
Exempel 4, eventuellt endast roligt för folk som läser redovisning, var med på föreläsningen och/eller har härlig humor: "Vad har till exempel en gris för anskaffningsvärde? Nära noll va? ...den föds! Sen växer den upp och blir en ökad biologisk tillgång, skivs upp löpande [här var exemplet med biologiska tillgångar fullbordat och mannen funderar lite]. sen slaktas de och blir ju varulager". Det är en härlig syn på levande varelser tycker jag... redovisningsobjekt i olika faser!
And there is more "fun" to come... men nu måste jag kolla på TV (hycklar ju inte om att jag pluggar iaf)!
/F
Nej, drivved är inte två ord, men läses med fördel driv ved... annars blir det tokigt! Småfisk är också ett ord... ett potentiellt påhittat ord som härstammar från de två orden små fiskar. Det intressanta med det ordet är att fisk är i obestämd form, som är densamma som singularformen. Samtidigt tänker jag: ordet småfisk härstammar antagligen då från pluralformen små fiskar, men här använder man istället obestämd form "fisk". Man kan dock inte byta tillbaka till pluralformen utan vidare. "Småfiskar" låter ju helt befängt (även om det säkert finns dumpuckon som skulle säga så) och kan ju snarare beskrivas som små fiskar, alltså med två ord!
Nu var det uppenbarligen längesen det var någon aktivitet i den här änden av bloggen och vad det kan bero på avhandlas nedan. Först och främst vill jag uttrycka min förundran över att våra trogna läsare, gräddan av internationell språkelit, ändå bemödar sig med att kika in på bloggen med jämna mellanrum. Vi har de senaste dagarna haft cirka 15 unika besökare per dag... 15 förmodat lika besvikna läsare varje dag då ingen bemödar sig med att skriva här längre. På grund av denna glädjande statistik (och Elins mycket väl avvägda fjäsk) lovar jag, då ansvaret verkar ligga på mig även framgent, att jag ska ta mig i kragen och börja producera lite välformulerad smörja igen inom en snar framtid.
Anledningarna till tystnaden har varit många. Först hände det för lite i mitt liv och jag hade inget att skriva om, sen hände det för mycket i mitt liv och jag hade inte tid att skriva, sen slutade det hända saker igen och då blev jag så uttråkad att jag inte kunde få igång nån kreativ process.
Idag kommer bloggen bjuda på en ny "första" eftersom jag idag kommer ge mitt första filmtips! Jodå, så är det! Vad är det då för kanonfilm som F har snubblat över då? Det är en actionspäckad actionfilm med mycket action! Om man är en person som är avogt inställd till action så är det här antagligen inte rätt film att se i den händelse man vill ha en njutbar filmupplevelse. Är man som oss andra och blir helt exalterad av den otroliga adrenalinkick man får av en riktigt välregisserad biljakt med kompetenta tyska höpgprestandabilar ur premiumsegmentet... då är det här en bra film att se!
Utan att avslöja för mycket kan man säga att den handlar om en pensionerad statsanställd individ med "a very particular set of skills. skills I have acquired over a very long career. skills that make me a nightmare for people like you". Sen går han in i ett rum, dödar alla på ett raffinerat sätt, och går ut ur rummet igen när han fått den information han var ute efter.
Det hela kan ju låta väldigt banalt och "typiskt F att gilla så okomplicerade och grunda filmer utan budskap eller poetisk underton", men skit i att se den då! Jag ska se den igen... och igen... och igen... men inte mer efter det på ett tag! Sen kanske jag ser den igen lite längre fram...
Detta var dagens filmtips! Enjoy!
/F
Nu var det uppenbarligen längesen det var någon aktivitet i den här änden av bloggen och vad det kan bero på avhandlas nedan. Först och främst vill jag uttrycka min förundran över att våra trogna läsare, gräddan av internationell språkelit, ändå bemödar sig med att kika in på bloggen med jämna mellanrum. Vi har de senaste dagarna haft cirka 15 unika besökare per dag... 15 förmodat lika besvikna läsare varje dag då ingen bemödar sig med att skriva här längre. På grund av denna glädjande statistik (och Elins mycket väl avvägda fjäsk) lovar jag, då ansvaret verkar ligga på mig även framgent, att jag ska ta mig i kragen och börja producera lite välformulerad smörja igen inom en snar framtid.
Anledningarna till tystnaden har varit många. Först hände det för lite i mitt liv och jag hade inget att skriva om, sen hände det för mycket i mitt liv och jag hade inte tid att skriva, sen slutade det hända saker igen och då blev jag så uttråkad att jag inte kunde få igång nån kreativ process.
Idag kommer bloggen bjuda på en ny "första" eftersom jag idag kommer ge mitt första filmtips! Jodå, så är det! Vad är det då för kanonfilm som F har snubblat över då? Det är en actionspäckad actionfilm med mycket action! Om man är en person som är avogt inställd till action så är det här antagligen inte rätt film att se i den händelse man vill ha en njutbar filmupplevelse. Är man som oss andra och blir helt exalterad av den otroliga adrenalinkick man får av en riktigt välregisserad biljakt med kompetenta tyska höpgprestandabilar ur premiumsegmentet... då är det här en bra film att se!
Utan att avslöja för mycket kan man säga att den handlar om en pensionerad statsanställd individ med "a very particular set of skills. skills I have acquired over a very long career. skills that make me a nightmare for people like you". Sen går han in i ett rum, dödar alla på ett raffinerat sätt, och går ut ur rummet igen när han fått den information han var ute efter.
Det hela kan ju låta väldigt banalt och "typiskt F att gilla så okomplicerade och grunda filmer utan budskap eller poetisk underton", men skit i att se den då! Jag ska se den igen... och igen... och igen... men inte mer efter det på ett tag! Sen kanske jag ser den igen lite längre fram...
Detta var dagens filmtips! Enjoy!
/F
För övrigt ska ni vara tacksamma att jag, med mitt erkänt begränsade förråd tålamod, orkar sitta och vänta på den fetlaggande bloggen medan den laddar från en server, som någon glömt i Sibirien på 1400-talet när den bara var måttligt begagnad, via ett gammalt modem, från Bolivias djupaste skogar där den enda elen genereras med hjälp av en cykeldynamo som någon rastlöst snurrar på med en pinne, och med hjälp av en kabel av trä som leder datasignaler exceptionellt dåligt!.
/F - 21st Century blogger with equipment formerly used to help invent the wheel by the guy that invented the wheel the first time. Unfortunately someone else managed to invent the wheel faster and patented it before the first guy even got the first blueprint uploaded on the Siberian server.
/F - 21st Century blogger with equipment formerly used to help invent the wheel by the guy that invented the wheel the first time. Unfortunately someone else managed to invent the wheel faster and patented it before the first guy even got the first blueprint uploaded on the Siberian server.
I sviterna av gårdagens kamikazelöpning har nu F släpat sig hem från Plp efter ett kaloriintag som saknar motstycke i modern tid. Fettisdagen indeed! F trodde att hans ben ramlat av under natten eftersom han inte kände någon smärta alls när han vaknade av sig själv innan telefonens alarm ringde i morse.
Innan F går och lägger sig själv på kvällen/natten så lägger han alltid sin telefon på soffbordet efter att ha ställt den på alarm i en gruvligt tidig timma. Han skulle kunna lägga den jämte, eller till och med i, sängen... men det gör han inte! Anledningen är att han ska behöva kliva ur den varma sköna sängen, vakna till liv lite på morgonen och inte somna om (en plan som hittills haft en del klara brister då F verkligen uppskattar att få gå och lägga sig under det varma täcket igen fort som attan efter att ha blivit upptvingad till den skränande telefonen). När F lyfter sina 190 cm långa ben (för folk som försöker föreställa sig detta kan det kanske vara till hjälp att veta att 190 är summeringen av två av benen... ni får själva gissa vilka) ur sängen, för att raskt förflytta sig över rummet i syfte att tysta den käckt spelande tingesten, så gör springturen sig genast påmind. F ger ifrån sig ett högt enstavigt ljud och faller tillbaka i sängen efter att ha lokaliserat smärtan till själva fästet av benen, det som kanske kallas ljumsken.
Efter att ha fått tyst på telefonen prövar F om benen löper någon risk för att ramla av, det verkar lugnt!
Allt är frid och fröjd och F är nöjd över att årets första, duktigt långa, löprunda bara resulterat i smärta i ljumsken - den används ju knappt ändå! F anade inte ens oråd när fröken T sätter sig jämte F i föreläsningssalen och med glittrande ögon frågar om F har ont i benen... en hundradel senare trycker hon på Fs ena lår och smärta får en helt ny innebörd. Kontentan är väl att F inte är mer än människa, även om man gärna tror det ibland.
För övrigt funderar jag på vad Kungen gör på dagarna. Idag satt han i rikstäckande television och stakade sig fram genom ett mycket kort tal som han ändå hade fusklapp till! Man ska ju inte kasta sten i glashus och jag medger att jag ibland har varit illa förberedd till presentationer jag förväntats hålla i skolan, men är det viktigt så skärper man sig väl?
Satt kungen med sina polare på krogen kvällen innan och självsäkert hävde ur sig saker som "äh, jag freestylar om jag får nån fråga", "äh, vi kan köra nån repris! Det med Örebroare verkar ju folk prata om än... *drömmer sig bort* det var en fin dag i Öret" eller "äh, jag läser innantill från powerpointen och visar lite diagram och sånt..."?
Man ÖVAR väl? I alla fall tillräckligt för att kunna läsa innantill utan att staka sig? Sen funderar jag på om den där Nyheterna i klartext approachen är så himla bra om man vill tala till den del av folket som bidrar mest till apanagets storlek - gissningsvis nämligen intellektuella höginkomsttagare som eventuellt redan ifrågasätter kungahusets existens. Men det är bara en tanke... jag uppskattar att medlemmarna ur kungahuset framstår som känslolösa maskiner i rikstäckande television - det är kul!
Jag tror att jag har feber, det vore bättre om jag inte har det!
/F
Innan F går och lägger sig själv på kvällen/natten så lägger han alltid sin telefon på soffbordet efter att ha ställt den på alarm i en gruvligt tidig timma. Han skulle kunna lägga den jämte, eller till och med i, sängen... men det gör han inte! Anledningen är att han ska behöva kliva ur den varma sköna sängen, vakna till liv lite på morgonen och inte somna om (en plan som hittills haft en del klara brister då F verkligen uppskattar att få gå och lägga sig under det varma täcket igen fort som attan efter att ha blivit upptvingad till den skränande telefonen). När F lyfter sina 190 cm långa ben (för folk som försöker föreställa sig detta kan det kanske vara till hjälp att veta att 190 är summeringen av två av benen... ni får själva gissa vilka) ur sängen, för att raskt förflytta sig över rummet i syfte att tysta den käckt spelande tingesten, så gör springturen sig genast påmind. F ger ifrån sig ett högt enstavigt ljud och faller tillbaka i sängen efter att ha lokaliserat smärtan till själva fästet av benen, det som kanske kallas ljumsken.
Efter att ha fått tyst på telefonen prövar F om benen löper någon risk för att ramla av, det verkar lugnt!
Allt är frid och fröjd och F är nöjd över att årets första, duktigt långa, löprunda bara resulterat i smärta i ljumsken - den används ju knappt ändå! F anade inte ens oråd när fröken T sätter sig jämte F i föreläsningssalen och med glittrande ögon frågar om F har ont i benen... en hundradel senare trycker hon på Fs ena lår och smärta får en helt ny innebörd. Kontentan är väl att F inte är mer än människa, även om man gärna tror det ibland.
För övrigt funderar jag på vad Kungen gör på dagarna. Idag satt han i rikstäckande television och stakade sig fram genom ett mycket kort tal som han ändå hade fusklapp till! Man ska ju inte kasta sten i glashus och jag medger att jag ibland har varit illa förberedd till presentationer jag förväntats hålla i skolan, men är det viktigt så skärper man sig väl?
Satt kungen med sina polare på krogen kvällen innan och självsäkert hävde ur sig saker som "äh, jag freestylar om jag får nån fråga", "äh, vi kan köra nån repris! Det med Örebroare verkar ju folk prata om än... *drömmer sig bort* det var en fin dag i Öret" eller "äh, jag läser innantill från powerpointen och visar lite diagram och sånt..."?
Man ÖVAR väl? I alla fall tillräckligt för att kunna läsa innantill utan att staka sig? Sen funderar jag på om den där Nyheterna i klartext approachen är så himla bra om man vill tala till den del av folket som bidrar mest till apanagets storlek - gissningsvis nämligen intellektuella höginkomsttagare som eventuellt redan ifrågasätter kungahusets existens. Men det är bara en tanke... jag uppskattar att medlemmarna ur kungahuset framstår som känslolösa maskiner i rikstäckande television - det är kul!
Jag tror att jag har feber, det vore bättre om jag inte har det!
/F
Efter extensiva studier är det nu bevisat, S och F behärskar alla omständigheter och underlag - ALLA!
Det började i onsdags kväll då S och F slängdes ut på ett förträffligt högkvalitativt underlag, nämligen stavparkett i fiskbensmönster. Det var i de fina salongerna, efter en revision/redovisning/konsultmässa, som den första prövningen ägde rum - och knivigheterna lät inte vänta på sig. På plussidan får man säga att det var på ett väl upplyst ställe som banketten gick av stapeln och S och F var tämligen välskräddade. På minussidan var det på ett väl upplyst ställe som banketten gick av stapeln och Fs dåliga hy samt päronformade överkropp i kombination med hängslen - som för övrigt fungerar som en färgglad ram för den utstående magen, listigt dold av en väldigt iögonfallande slips - skulle säkert ha mått bättre av dunkel belysning.
Till dessa krav på passande yttre attribut kommer också ett krav på att kunna föra sig i sofistikerat sällskap på ett sofistikerat sätt. F hamnar givetvis jämte en av bankettens vackraste kvinnor och undviker med en flämtning att spilla förrätten, en starkt orangefärgad soppa, över både sig och henne för att istället börja prata om barn med kvinnan vars närmaste vänner alla skaffat sådana nyligen medan hon själv verkade vara singel. Kvinnan i fråga var dock ett under av social kompetens och klarade på ett exemplariskt sätt av att avdramatisera alla illa överlagda bomber som F i panik slängde ur sig i desperata försök att göra ett gott intryck.
Senare på kvällen står F, S och en för F okänd tjej och pratar lite om något som F inte lyssnade så noga på och inte hade så stort intresse för då han började bli trött och hade champagne, några glas vin, en punsch och en öl i kroppen. Plötsligt blir det en lucka i konversationen som hölls mellan S och den okända tjejen, F ser sin chans och utbrister "Det här ska VI göra nästa år, kom igen S, vi gör det här nästa år" han ser den okända tjejen och tycker att eftersom hon står här kan ju hon också få en spontan inbjudan att vara med "du ska också vara med" säger F glatt och inser snart att det nog var en något förhastad invit. Hon kanske jobbade på ett av företagen som varit med på mässan, hon kanske inte var affilierad med skolan alls! För att ordna upp saker och ting skulle ju F, som varandes en civiliserad människa, kunna sträcka fram handen och på ett artigt sätt säga "hej förresten, jag tror inte att vi har hälsat, F - student" för att sedan invänta hennes replik. Istället rablar F snabbt, utan att ge den okända tjejen en chans att svara, "eller, du är crew eller? Du kanske jobbar på nåt företag, eller har annat... [här ger F upp och tycker att alla sociala regler är väldigt omtsändiga och tidsödande. F vill inte ödsla mer av sin värdefulla tid på den här onödiga situatione som uppkommit bara för att han ville vara trevlig mot den okända tjejen... F säger alltså slutligen] alltså, vem fan är du?". Tjejen satt tydligen med i projektgruppen OCH går i Fs klass, men man kan ju inte ha koll på allt!
På det stora hela taget så tycker F ändå att både han och S skötte sig utmärkt... F hade förvisso bara sekunder kvar till en rejäl avsvimning när projektgruppens ordförande - som satt vid hans bord och således lockade en hel del blickar i Fs riktnin - höll sitt tal, men han hetsdrack vatten och klarade sig. Stavparkett i en föredömligt upplyst Herrgård - check!
Idag ägde den andra prövningen rum, en prövning långt från den tidigare, både geografiskt och karaktäristiskt. S och F vill springa, man blir tydligen snygg (se den lilla parentesen om päronformad överkropp ovan), pigg och frisk av det. F ,som oneligen är lite naiv när det gäller att lita på folk, böjde sig för expertisen han misstänkte att S besatt på området då S sprungit i Göteborgsregionen i hela sitt liv medan F bara bott i regionen i fem år. F ville springa på en lagom bred, väl upplyst och grusad gångväg och S försäkrade att det fanns massa sådana vägar i det området de skulle åka till. Väl framme visade det sig att S inte varit där på länge och att hans minne om belysning visst var lite av önsketänkande. Om banketten var väl upplyst så var antalet uppmätta lux i löparspåret på andra sidan skalan. Snön bidrog till en början en del till orienteringsförmågan... men det gick över när ljuset försvann utomhus! Några elljus syntes inte ens i horisonten, men man kunde skymta Brynolfssons(?) stuga en liten stund. Spåret var inte heller något att skryta med och bestod i många fall bara av ett par fotspår - som av allt att döma var Ss.
Över stock och över sten,
genom både träsk och gren.
Gled på snö och is och slask,
sprang och halka, försökte vara rask!
Det enda som fanns i Fs huvud den sista halvmilen, förutom att det gäller att vara väldigt noga med var man sätter tassarna, var ett mantra av de ord S ständigt upprepade - det här ger jävligt mycket mer än att spela badminton.
Nu har F ont precis överallt... men jösses vad det ger att springa 1,2 mil på knagglig is i totalt beckmörker!
Slutsats: Alla underlag, alla förhållanden - S och F behärskar dem
Det började i onsdags kväll då S och F slängdes ut på ett förträffligt högkvalitativt underlag, nämligen stavparkett i fiskbensmönster. Det var i de fina salongerna, efter en revision/redovisning/konsultmässa, som den första prövningen ägde rum - och knivigheterna lät inte vänta på sig. På plussidan får man säga att det var på ett väl upplyst ställe som banketten gick av stapeln och S och F var tämligen välskräddade. På minussidan var det på ett väl upplyst ställe som banketten gick av stapeln och Fs dåliga hy samt päronformade överkropp i kombination med hängslen - som för övrigt fungerar som en färgglad ram för den utstående magen, listigt dold av en väldigt iögonfallande slips - skulle säkert ha mått bättre av dunkel belysning.
Till dessa krav på passande yttre attribut kommer också ett krav på att kunna föra sig i sofistikerat sällskap på ett sofistikerat sätt. F hamnar givetvis jämte en av bankettens vackraste kvinnor och undviker med en flämtning att spilla förrätten, en starkt orangefärgad soppa, över både sig och henne för att istället börja prata om barn med kvinnan vars närmaste vänner alla skaffat sådana nyligen medan hon själv verkade vara singel. Kvinnan i fråga var dock ett under av social kompetens och klarade på ett exemplariskt sätt av att avdramatisera alla illa överlagda bomber som F i panik slängde ur sig i desperata försök att göra ett gott intryck.
Senare på kvällen står F, S och en för F okänd tjej och pratar lite om något som F inte lyssnade så noga på och inte hade så stort intresse för då han började bli trött och hade champagne, några glas vin, en punsch och en öl i kroppen. Plötsligt blir det en lucka i konversationen som hölls mellan S och den okända tjejen, F ser sin chans och utbrister "Det här ska VI göra nästa år, kom igen S, vi gör det här nästa år" han ser den okända tjejen och tycker att eftersom hon står här kan ju hon också få en spontan inbjudan att vara med "du ska också vara med" säger F glatt och inser snart att det nog var en något förhastad invit. Hon kanske jobbade på ett av företagen som varit med på mässan, hon kanske inte var affilierad med skolan alls! För att ordna upp saker och ting skulle ju F, som varandes en civiliserad människa, kunna sträcka fram handen och på ett artigt sätt säga "hej förresten, jag tror inte att vi har hälsat, F - student" för att sedan invänta hennes replik. Istället rablar F snabbt, utan att ge den okända tjejen en chans att svara, "eller, du är crew eller? Du kanske jobbar på nåt företag, eller har annat... [här ger F upp och tycker att alla sociala regler är väldigt omtsändiga och tidsödande. F vill inte ödsla mer av sin värdefulla tid på den här onödiga situatione som uppkommit bara för att han ville vara trevlig mot den okända tjejen... F säger alltså slutligen] alltså, vem fan är du?". Tjejen satt tydligen med i projektgruppen OCH går i Fs klass, men man kan ju inte ha koll på allt!
På det stora hela taget så tycker F ändå att både han och S skötte sig utmärkt... F hade förvisso bara sekunder kvar till en rejäl avsvimning när projektgruppens ordförande - som satt vid hans bord och således lockade en hel del blickar i Fs riktnin - höll sitt tal, men han hetsdrack vatten och klarade sig. Stavparkett i en föredömligt upplyst Herrgård - check!
Idag ägde den andra prövningen rum, en prövning långt från den tidigare, både geografiskt och karaktäristiskt. S och F vill springa, man blir tydligen snygg (se den lilla parentesen om päronformad överkropp ovan), pigg och frisk av det. F ,som oneligen är lite naiv när det gäller att lita på folk, böjde sig för expertisen han misstänkte att S besatt på området då S sprungit i Göteborgsregionen i hela sitt liv medan F bara bott i regionen i fem år. F ville springa på en lagom bred, väl upplyst och grusad gångväg och S försäkrade att det fanns massa sådana vägar i det området de skulle åka till. Väl framme visade det sig att S inte varit där på länge och att hans minne om belysning visst var lite av önsketänkande. Om banketten var väl upplyst så var antalet uppmätta lux i löparspåret på andra sidan skalan. Snön bidrog till en början en del till orienteringsförmågan... men det gick över när ljuset försvann utomhus! Några elljus syntes inte ens i horisonten, men man kunde skymta Brynolfssons(?) stuga en liten stund. Spåret var inte heller något att skryta med och bestod i många fall bara av ett par fotspår - som av allt att döma var Ss.
Över stock och över sten,
genom både träsk och gren.
Gled på snö och is och slask,
sprang och halka, försökte vara rask!
Det enda som fanns i Fs huvud den sista halvmilen, förutom att det gäller att vara väldigt noga med var man sätter tassarna, var ett mantra av de ord S ständigt upprepade - det här ger jävligt mycket mer än att spela badminton.
Nu har F ont precis överallt... men jösses vad det ger att springa 1,2 mil på knagglig is i totalt beckmörker!
Slutsats: Alla underlag, alla förhållanden - S och F behärskar dem
Just nu flyger det inte ett enda kommersiellt passagerar- eller fraktplan över Sverige. Tre plan från ryska Aeroflot har dock precis passerat Ölands södra udde.
Slutsats: 01.38 är tydligen en dålig tid att flyga över Sverige på! En bra tid att flyga på om man vill undvika trafik dock!
Slutsats: 01.38 är tydligen en dålig tid att flyga över Sverige på! En bra tid att flyga på om man vill undvika trafik dock!
Jag var så utmattad av min långa promenad till Ica Maxi härmodagen att jag totalt glömde hela poängen jag ville ha gjord.
Här kommer den således, poängen med mitt tidigare inlägg "Alla hjärtans dag".
Eftersom F är en särdeles lat människa i vanliga fall och bara handlar på det föredömligt närbelägna Hemköp Nordstan, trots att hans småländska snå... eeeh, prismedvetenhet borde göra honom obenägen till detta, är utflykter till Ica Maxi sällsynta och bör därför utnyttjas maxi(!)malt när tillfälle ges.
Med detta i baktanke hade F fabricerat en särdeles välfylld och till synes komplett lista över saker han ämnade inhandla på stormarknaden, en lista som han hade burit med sig i flera dagar i den händelse han skulle få ett infall och åka förbi Ica på vägen hem från skolan.
Påpassligt nog kände F i fickan precis innan avfärd mot Maxi, upptäckte att han inte längre hade lappen där och inledde en kort stunds sökande efter densamma. Han finner snabbt lappen på hyllan i köket, som F tenderar att lägga all möjlig skit på, och tycker att det verkar logiskt att ha lagt lappen där. För att vara säker så tittar han hastigt på lappen och mycket riktigt står det saker på den.
Sedan promenad enligt inlägget nedan.
Väl framme tar F triumfant upp lappen och läser: "Boka bana fredag efter 13", "boka bana söndag em" samt "stryk vit skjorta".
F hade noga skrivit upp precis exakt vilket lysrör han skulle köpa (läs knapp(ast) nedan) för att det inte skulle bli fel. Lysrör är dyra grejer och man vill inte köpa 120 cm om man bara ska ha 90 cm. F är dock tillräckligt lat för att chansa på ett lysrör bara för att eventuellt slippa åka till Ica igen. Han valde rätt... mycket skickligt då det finns en UPPSJÖ lysrör att välja från. Reflektion: lysrör på 60 cm kostar 69kr, lysrör på 90 cm kostar 109kr och lysrör på 120 cm kostar 69kr. Givetvis har F lysrör på 90 cm och kan inte undgå att undra hur de tänkte vid prissättningen här?
/F
Här kommer den således, poängen med mitt tidigare inlägg "Alla hjärtans dag".
Eftersom F är en särdeles lat människa i vanliga fall och bara handlar på det föredömligt närbelägna Hemköp Nordstan, trots att hans småländska snå... eeeh, prismedvetenhet borde göra honom obenägen till detta, är utflykter till Ica Maxi sällsynta och bör därför utnyttjas maxi(!)malt när tillfälle ges.
Med detta i baktanke hade F fabricerat en särdeles välfylld och till synes komplett lista över saker han ämnade inhandla på stormarknaden, en lista som han hade burit med sig i flera dagar i den händelse han skulle få ett infall och åka förbi Ica på vägen hem från skolan.
Påpassligt nog kände F i fickan precis innan avfärd mot Maxi, upptäckte att han inte längre hade lappen där och inledde en kort stunds sökande efter densamma. Han finner snabbt lappen på hyllan i köket, som F tenderar att lägga all möjlig skit på, och tycker att det verkar logiskt att ha lagt lappen där. För att vara säker så tittar han hastigt på lappen och mycket riktigt står det saker på den.
Sedan promenad enligt inlägget nedan.
Väl framme tar F triumfant upp lappen och läser: "Boka bana fredag efter 13", "boka bana söndag em" samt "stryk vit skjorta".
F hade noga skrivit upp precis exakt vilket lysrör han skulle köpa (läs knapp(ast) nedan) för att det inte skulle bli fel. Lysrör är dyra grejer och man vill inte köpa 120 cm om man bara ska ha 90 cm. F är dock tillräckligt lat för att chansa på ett lysrör bara för att eventuellt slippa åka till Ica igen. Han valde rätt... mycket skickligt då det finns en UPPSJÖ lysrör att välja från. Reflektion: lysrör på 60 cm kostar 69kr, lysrör på 90 cm kostar 109kr och lysrör på 120 cm kostar 69kr. Givetvis har F lysrör på 90 cm och kan inte undgå att undra hur de tänkte vid prissättningen här?
/F
Tidigare under dagen var det ett program med någon form av tema om viktminskning på radio. Tanken var att man skulle höra av sig till radiostationen med bra tips på hur man gick ner några kilo. Ja, det finns mycket lustiga tomtar ute i Sveriges avlånga land, och ja, den här sortens uppmaningar att dela med sig av små tips och trix brukar locka fram en hel del unika exemplar ur den svenska folkhemsfloran! Så även denna gång!
En tant hade hört av sig och delat med sig av tipset att hoppa hopprep, en aktivitet som annars bara brukar praktiseras av boxare och skolflickor... av en anledning tänker jag!! Ingen vuxen människa med självaktning kan väl hålla på och hoppa hopprep!?
Tanten hade i alla fall gått ner massa kilo på detta sätt. Hon hade med sig sitt hopprep till jobbet och hoppade lite så fort hon fick tid... något som väcker en hel del frågor tycker jag!
Det är ju uppenbart att tanten är kommunalanställd för inom vilken annan sektor som helst får man ju sparken på tre röda sekunder för sånt! Men hur förklarar hon det när/om hon får besök av kollegor eller kunder medan hon står där och frustar och hoppar? Hur fräsch blir man efter att ha hoppat ett tag och VAD INOM KOMMUNEN JOBBAR TANTEN MED som gör att hon bara kan ta en stund för att hoppa hopprep bara sådär? Hon hade gått ner massa kilon så jag misstänker att hon hoppat mycket också! Helt sjukt! VEM GÖR SÅNT? Jag blir förbannad.
Ls reaktion: Tro mig, jag förstår din frustration. Vad som slår mig är också det faktum att det uppenbarligen har någon form av nyhetsvärde. En kvinna latade sig på arbetstid, valde då att motionera och gick ner i vikt. När hon fick tid... hoppas hon stämplade ut iaf!
Ss reaktion: Samma jävla pack som röstar fram Christer Sjögren i melodifestivalen antagligen. (sedan något om avrättning etc.)
/F
En tant hade hört av sig och delat med sig av tipset att hoppa hopprep, en aktivitet som annars bara brukar praktiseras av boxare och skolflickor... av en anledning tänker jag!! Ingen vuxen människa med självaktning kan väl hålla på och hoppa hopprep!?
Tanten hade i alla fall gått ner massa kilo på detta sätt. Hon hade med sig sitt hopprep till jobbet och hoppade lite så fort hon fick tid... något som väcker en hel del frågor tycker jag!
Det är ju uppenbart att tanten är kommunalanställd för inom vilken annan sektor som helst får man ju sparken på tre röda sekunder för sånt! Men hur förklarar hon det när/om hon får besök av kollegor eller kunder medan hon står där och frustar och hoppar? Hur fräsch blir man efter att ha hoppat ett tag och VAD INOM KOMMUNEN JOBBAR TANTEN MED som gör att hon bara kan ta en stund för att hoppa hopprep bara sådär? Hon hade gått ner massa kilon så jag misstänker att hon hoppat mycket också! Helt sjukt! VEM GÖR SÅNT? Jag blir förbannad.
Ls reaktion: Tro mig, jag förstår din frustration. Vad som slår mig är också det faktum att det uppenbarligen har någon form av nyhetsvärde. En kvinna latade sig på arbetstid, valde då att motionera och gick ner i vikt. När hon fick tid... hoppas hon stämplade ut iaf!
Ss reaktion: Samma jävla pack som röstar fram Christer Sjögren i melodifestivalen antagligen. (sedan något om avrättning etc.)
/F
Som den uppmärksamme läsaren säkert har noterat så har vi på pianolack gjort det som de flesta biltillverkare gör då försäljningen av en modell börjar dala men man fortfarande inte fått tillräckligt hög avkastning på modellen för att ha råd att utveckla en helt ny dito - en facelift!
Inehållet blev tyvärr för dyrt att byta ut och är således detsamma även framgent, men nu i en mycket attraktivare förpackning!
Designen är inspirerad av den sydafrikanska valutan, rand, men man har även hämtat inspiration ur namnet pianolack som andas flåd och flärd, seriositet och sofistikering!
Vi har varit i kontakt med Pininfarina och Ferdinand Porsche Design, men de kändes lite för vardagliga för vårat ändamål.
Designen är således ett verk av de trendkänsliga bröderna D, där den äldre verkar ha haft någon form av diktatorstatus medan den yngre har utfört allt arbete... förmodligen under strikt disciplin, usla förhållanden och med ständiga hot om spöstraff! För bara under dessa förhållanden går det att åstadkomma detta strama, exakt avvägda resultat av perfektion!
Vi på pianolack hoppas att våran nya skepnad kommer tas väl emot av läsekretsen, likt SAABs förmodat snart stundande FJÄRDE facelift på den gamla kassakon SAAB 9-5! Vi är bara på den första (om man inte räknar den där vi gjorde tidigare)... vi gör bra ifrån oss!
/F
Inehållet blev tyvärr för dyrt att byta ut och är således detsamma även framgent, men nu i en mycket attraktivare förpackning!
Designen är inspirerad av den sydafrikanska valutan, rand, men man har även hämtat inspiration ur namnet pianolack som andas flåd och flärd, seriositet och sofistikering!
Vi har varit i kontakt med Pininfarina och Ferdinand Porsche Design, men de kändes lite för vardagliga för vårat ändamål.
Designen är således ett verk av de trendkänsliga bröderna D, där den äldre verkar ha haft någon form av diktatorstatus medan den yngre har utfört allt arbete... förmodligen under strikt disciplin, usla förhållanden och med ständiga hot om spöstraff! För bara under dessa förhållanden går det att åstadkomma detta strama, exakt avvägda resultat av perfektion!
Vi på pianolack hoppas att våran nya skepnad kommer tas väl emot av läsekretsen, likt SAABs förmodat snart stundande FJÄRDE facelift på den gamla kassakon SAAB 9-5! Vi är bara på den första (om man inte räknar den där vi gjorde tidigare)... vi gör bra ifrån oss!
/F
Finns det någon chans att kunna bli adlad?
Jag kan rita min egen vapensköld... har massa bra idéer faktiskt! Jag behöver inte bli insläppt i riddarhuset eller så, bara lägga till lite prefix, suffix, interlud, tillägg och omskrivningar till mina namn!
Jag vet att man inte kan adlas i Sverige längre... men det är ju bara löjligt! Vad krävs för att få en titel? Om jag räddar SAAB från konkurs? Volvo? Räddar Hans Majonnäs Honungen, Carl XVI Gustafs liv? Om jag uppfinner en ny sorts hålfotsinlägg, osthyvel, tramporgel, mätmetod?
Ge mig för 17 bara en titel!! ...och kanske ett litet gods!
/F
Jag kan rita min egen vapensköld... har massa bra idéer faktiskt! Jag behöver inte bli insläppt i riddarhuset eller så, bara lägga till lite prefix, suffix, interlud, tillägg och omskrivningar till mina namn!
Jag vet att man inte kan adlas i Sverige längre... men det är ju bara löjligt! Vad krävs för att få en titel? Om jag räddar SAAB från konkurs? Volvo? Räddar Hans Majonnäs Honungen, Carl XVI Gustafs liv? Om jag uppfinner en ny sorts hålfotsinlägg, osthyvel, tramporgel, mätmetod?
Ge mig för 17 bara en titel!! ...och kanske ett litet gods!
/F
Plastikoperationer i all ära... eller kanske inte så mycket ära alls? Hursomhelst så har jag under en längre tid förbannat mitt eländiga liv av diverse, mer eller mindre berättigade, anledningar. En av dessa är att jag ständigt verkar vara som snyggast när jag är ensam hemma för mig själv. Jag kommer upp på morgonen och har precis perfekt frisyr-rufs och sådär härligt sömnig sänkammarblick... hade jag varit lite mer narcissistiskt lagd, kombinerat med grav schizofreni, så hade jag blivit kär i mig själv ibland!
Det stör mig hursomhelst att hur snygg jag än är när jag lämnar min lägenhet på morgonen så ser jag ut som ett stressat vrak när jag anländet till skolan. Ska man göra ett bra första intryck, som ju är det viktigaste, så måste man alltså lura hem folk till sin lägenhet de dagar då man helt i onödan ser bra ut. Detta händer såklart inte, kanske främst för att folk är så tråkiga och saknar det där spontana som gör att man följer med främmande människor hem bara för att de säger att de är snyggare där. Och om man ändå måste ut och lura hem folk så är ju första intrycket DÄR och inte hemma. Nej, folk har en djupt rotad, sund och nästan fientlig inställning när det gäller galet folk med tokiga förslag.
Idag köpte jag ett nytt lysrör till min stora badrumsspegel, det gamla har varit trasigt i ett halvår och bidragit till ett enerverande discoljus i badrummet om man försöker tända den lampan. Nu är det åtgärdat och ljuset är fantastiskt... det blev dock smärtsamt uppenbart att det var just avsaknaden av tillräckligt bra ljus som gjorde att jag ständigt såg bättre ut där än på alla andra ställen.
Nu har jag alltså en behändig knapp att låta bli att trycka på om jag vill gå ut med starkt självförtroende och tron att jag ser bra ut, eller att trycka på om jag vill komma ner på jorden och komma i en ödmjukare sinnesstämning.
Smidigt!
/F
Det stör mig hursomhelst att hur snygg jag än är när jag lämnar min lägenhet på morgonen så ser jag ut som ett stressat vrak när jag anländet till skolan. Ska man göra ett bra första intryck, som ju är det viktigaste, så måste man alltså lura hem folk till sin lägenhet de dagar då man helt i onödan ser bra ut. Detta händer såklart inte, kanske främst för att folk är så tråkiga och saknar det där spontana som gör att man följer med främmande människor hem bara för att de säger att de är snyggare där. Och om man ändå måste ut och lura hem folk så är ju första intrycket DÄR och inte hemma. Nej, folk har en djupt rotad, sund och nästan fientlig inställning när det gäller galet folk med tokiga förslag.
Idag köpte jag ett nytt lysrör till min stora badrumsspegel, det gamla har varit trasigt i ett halvår och bidragit till ett enerverande discoljus i badrummet om man försöker tända den lampan. Nu är det åtgärdat och ljuset är fantastiskt... det blev dock smärtsamt uppenbart att det var just avsaknaden av tillräckligt bra ljus som gjorde att jag ständigt såg bättre ut där än på alla andra ställen.
Nu har jag alltså en behändig knapp att låta bli att trycka på om jag vill gå ut med starkt självförtroende och tron att jag ser bra ut, eller att trycka på om jag vill komma ner på jorden och komma i en ödmjukare sinnesstämning.
Smidigt!
/F
En dag som i alla fall fick mitt hjärta att bekänna färg.
Efter en misslyckad morgon som spenderades i sängen, ensam till råga på allt, så gick F upp och åt frukost. Ambitionerna var, i vanlig ordning, mycket höga och inbegrep en promenad, en städning, en diskning och en tur till Ica Maxi för shopping.
När frukosten var inmundigad började F dock lyssna på musik, Halo såklart men även andra låtar, samt läsa om puffvikningen i Stilboken. När man väl börjat läsa Stilboken så fastnar man gärna och blir inspirerad att utforska accessoarer och möjliga förvärv. Efter att ha surfat runt på nätet, kikandes på klockor i 50-250 000 kronors-klassen, i två timmar var det dags för lunch. När lunchen var avklarad var klockan 15.30... suck!
K kom förbi spontant vilket var mycket trevligt. Han var ute på promenad, något som möjliggörs av att han, liksom S, läser marknadsföring och inte redovisning och därför har mer ledigt än någon annan. F promenerar med K till Ica Maxi, handlar och GÅR hem igen! För den som är obekant med Göteborgs geografi och lokaliseringen av Ica Maxi så kan jag nämna att man, för att komma från Fs residens till Ica Maxi, måste gå hela östra hamngatan, hela avenyn, svänga ner mot korsvägen vi berzeliigatan och sedan gå halva mölndalsvägen. Efter att ha handlat massa tunga saker går F halva mölndalsvägen, hela skånegatan, till drottningtorget via nån annan konstig gata som går förbi nya gamla ullevi (bra namn där för övrigt), sedan in genom nordstan och är sedan hemma igen... MASSA TIMMAR SENARE!
Nu är dock de eventuella kalorierna jag brände tillbaka efter att jag, med viss hjälp, ätit nästan tre liter väldigt god glass, godishjärtan samt choklad! Mitt hjärta har alltså fått motion och sedan lindats in i ett rejält lager fett!! Mitt hjärta älskar mig... NOT!
Pianolack hoppas att alla läsare haft en fin kommersialiserad skitdag och gått på varenda simpelt reklamtrick för att köpa all möjlig skit i kärlekens anda!
/F
Efter en misslyckad morgon som spenderades i sängen, ensam till råga på allt, så gick F upp och åt frukost. Ambitionerna var, i vanlig ordning, mycket höga och inbegrep en promenad, en städning, en diskning och en tur till Ica Maxi för shopping.
När frukosten var inmundigad började F dock lyssna på musik, Halo såklart men även andra låtar, samt läsa om puffvikningen i Stilboken. När man väl börjat läsa Stilboken så fastnar man gärna och blir inspirerad att utforska accessoarer och möjliga förvärv. Efter att ha surfat runt på nätet, kikandes på klockor i 50-250 000 kronors-klassen, i två timmar var det dags för lunch. När lunchen var avklarad var klockan 15.30... suck!
K kom förbi spontant vilket var mycket trevligt. Han var ute på promenad, något som möjliggörs av att han, liksom S, läser marknadsföring och inte redovisning och därför har mer ledigt än någon annan. F promenerar med K till Ica Maxi, handlar och GÅR hem igen! För den som är obekant med Göteborgs geografi och lokaliseringen av Ica Maxi så kan jag nämna att man, för att komma från Fs residens till Ica Maxi, måste gå hela östra hamngatan, hela avenyn, svänga ner mot korsvägen vi berzeliigatan och sedan gå halva mölndalsvägen. Efter att ha handlat massa tunga saker går F halva mölndalsvägen, hela skånegatan, till drottningtorget via nån annan konstig gata som går förbi nya gamla ullevi (bra namn där för övrigt), sedan in genom nordstan och är sedan hemma igen... MASSA TIMMAR SENARE!
Nu är dock de eventuella kalorierna jag brände tillbaka efter att jag, med viss hjälp, ätit nästan tre liter väldigt god glass, godishjärtan samt choklad! Mitt hjärta har alltså fått motion och sedan lindats in i ett rejält lager fett!! Mitt hjärta älskar mig... NOT!
Pianolack hoppas att alla läsare haft en fin kommersialiserad skitdag och gått på varenda simpelt reklamtrick för att köpa all möjlig skit i kärlekens anda!
/F