I sviterna av gårdagens kamikazelöpning har nu F släpat sig hem från Plp efter ett kaloriintag som saknar motstycke i modern tid. Fettisdagen indeed! F trodde att hans ben ramlat av under natten eftersom han inte kände någon smärta alls när han vaknade av sig själv innan telefonens alarm ringde i morse.

Innan F går och lägger sig själv på kvällen/natten så lägger han alltid sin telefon på soffbordet efter att ha ställt den på alarm i en gruvligt tidig timma. Han skulle kunna lägga den jämte, eller till och med i, sängen... men det gör han inte! Anledningen är att han ska behöva kliva ur den varma sköna sängen, vakna till liv lite på morgonen och inte somna om (en plan som hittills haft en del klara brister då F verkligen uppskattar att få gå och lägga sig under det varma täcket igen fort som attan efter att ha blivit upptvingad till den skränande telefonen). När F lyfter sina 190 cm långa ben (för folk som försöker föreställa sig detta kan det kanske vara till hjälp att veta att 190 är summeringen av två av benen... ni får själva gissa vilka) ur sängen, för att raskt förflytta sig över rummet i syfte att tysta den käckt spelande tingesten, så gör springturen sig genast påmind. F ger ifrån sig ett högt enstavigt ljud och faller tillbaka i sängen efter att ha lokaliserat smärtan till själva fästet av benen, det som kanske kallas ljumsken.

Efter att ha fått tyst på telefonen prövar F om benen löper någon risk för att ramla av, det verkar lugnt!

Allt är frid och fröjd och F är nöjd över att årets första, duktigt långa, löprunda bara resulterat i smärta i ljumsken - den används ju knappt ändå! F anade inte ens oråd när fröken T sätter sig jämte F i föreläsningssalen och med glittrande ögon frågar om F har ont i benen... en hundradel senare trycker hon på Fs ena lår och smärta får en helt ny innebörd. Kontentan är väl att F inte är mer än människa, även om man gärna tror det ibland.

För övrigt funderar jag på vad Kungen gör på dagarna. Idag satt han i rikstäckande television och stakade sig fram genom ett mycket kort tal som han ändå hade fusklapp till! Man ska ju inte kasta sten i glashus och jag medger att jag ibland har varit illa förberedd till presentationer jag förväntats hålla i skolan, men är det viktigt så skärper man sig väl?

Satt kungen med sina polare på krogen kvällen innan och självsäkert hävde ur sig saker som "äh, jag freestylar om jag får nån fråga", "äh, vi kan köra nån repris! Det med Örebroare verkar ju folk prata om än... *drömmer sig bort* det var en fin dag i Öret" eller "äh, jag läser innantill från powerpointen och visar lite diagram och sånt..."?

Man ÖVAR väl? I alla fall tillräckligt för att kunna läsa innantill utan att staka sig? Sen funderar jag på om den där Nyheterna i klartext approachen är så himla bra om man vill tala till den del av folket som bidrar mest till apanagets storlek - gissningsvis nämligen intellektuella höginkomsttagare som eventuellt redan ifrågasätter kungahusets existens. Men det är bara en tanke... jag uppskattar att medlemmarna ur kungahuset framstår som känslolösa maskiner i rikstäckande television - det är kul!

Jag tror att jag har feber, det vore bättre om jag inte har det!

/F