HJÄLP, HJÄLP! Jag behöver HJÄLP! Ser ni inte att jag behöver hjälp?

Nu har ni fått mig att börja skriva om vardagliga saker som cykelsadlar och skomakare! Det här skulle ju vara en sofistikerad blogg med känsla för humor, berättarglädje och siktet inställt på lingvistiska mästerverk!

På tal om lingvistiska mästerverk så umgås jag en del med Plp - mannen som gav svordomar ett ansikte (och då menar jag inte att han ser för jävlig ut... snarare att han svär i genomsnitt tre gånger i varje mening). Han är den enda jag vet som kan bygga hela meningar, endast bestående av svordomar, med vilka han förmedlar ett förståeligt budskap. Visserligen skär det i öronen att höra alla ord och fantasifulla användanden av obsceniteter, men ändå!

Minns ni förresten när jag skrev om att S alltid har nåt liknande "månadens ord" som han kör med? Sist jag nämnde detta var det orden kött och face som förekom oftare än några andra... ringer det en klocka? Det nya ordet är apanage!! Problemet med just apanage är att det är väldigt svårt att få in det i dagligt tal... speciellt om man inte vill gå runt och prata om hovet, med risk för att bli tagen för rojalist. För att råda bot på detta har S helt sonika substituerat det mycket mer lättanvända ordet "entourage" med apanage, och hoppats på att detta ska passera obemärkt förbi... det gör det inte!

...men skit i det nu! Vad jag ville säga var att man börjar svära mer om man umgås med folk som svär OM man inte är i närheten av barn! Jag vet inte vad det är men då lägger vokabulären automatiskt band på sig och man börjar använda "kraftuttryck" som; jösses, attans, dumt och i de mest uppenbara fallen omdaningar som jä...rnspikar och fan...tastiskt. Jag måste svära en hel del i vanliga fall för min lillebror har börjat säga "jösses" väldigt mycket... och jag vet att ingen annan än jag använder det ordet särskilt mycket, och jag använder det bara när jag egentligen svär.

Det är dock väldigt svårt att bli tagen på allvar om man hela tiden går runt och säger jösses! Det är å andra sidan svårt att bli tagen på allvar om man kallar en folksamling för apanage också så jag misstänker att min bror i alla fall kommer kunna bli marknadsförare.

/F