Jo, jag vet att denhär bloggen är tänkt att innehålla ett visst mått av flärd, klass och annan dynga, men nu skiter vi i det och ägnar oss åt något mycket bättre. Buskis! Det är nämligen så att jag tänkte dela med mig av en historia ur verkliga livet (det som inte sker på Facebook) som innehåller en viss mängd buskis och trevlig mängd ondska, därav namnet på inlägget. För att ni ska njuta till fullo av det hela krävs en presentation av inblandade personer:

J → min egen far. En kanonkille på alla sätt! En riktig gammaldags macho-karl som aldrig skulle dricka light-öl eller acceptera att en maskin inte drivs av förbränningsmotor.

Familjen L → mina grannar (innefattar bästa polaren med tillhörande mor och far).

 U1 och U2 → Två personer från annat land än Sverige.

Hund → Jepp…en hund! En schäfer ägd av U1 och/eller U2.

Camaro → Huvudpersonen i denna historia. Camaro är en medlem av min familj, han är yngst men ändå äldst, störst men ändå minst, och andra konstiga motsägelser. Camaro liknar rasen ”katt”, är uppfödd på harar och småbarn, och knarkar förmodligen anabola. ”Skogkatt” stod det i annonsen när vi hämtade fanskapet, troligen är ”moped” eller ”jordfräs” mer rättvisande rasbeskrivningar.

Själva historien börjar med J får i uppdrag av sin chef (läs fru) att gå upp till den lokala återvinningsstationen och slänga tidningar i pappersåtervinningen. Redan här är J bra förbannad då han inte förstår varför man inte kan dumpa skiten i grannens brevlåda eller spara tidningarna i syfte att senare bygga något av dem. Att bli sedd av grannar eller andra medlemmar av livets jury när man källsorterar är för J lika illa som det är för Rolf att bli sedd med en matlåda i en plastkasse. Duktigt pinsamt alltså. Det hela blir inte bättre av att Camaro fattat tycke för att gå på ”promenad” och glatt följer med J mot sopstationen. Det jobbiga för J är inte att då och då tvingas stanna för att säga åt Camaro att släppa ner eventuella förbipasserande som han lyft upp, nej, det jobbiga är att det ser fruktansvärt omaskulint ut att källsortera i sällskap med en katt.

Källsorteringen klaras av utan att någon granne verkar sett det hela och allt är frid och fröjd inför promenaden hem. Men då händer något som får denna dag att gå i ondskans och buskisens tecken. Två personer (U1 och U2) passerar plötsligt förbi i sällskap av en stadig schäferhund. Eftersom alla hundägare litar på sina djur (läs ”är efterblivna”) är den okopplad. Hunden får genast syn på Camaro och bestämmer sig för att Camaro nog ska ha spö.

Allt händer nu mycket fort. Hunden sätter efter katten som, likt dvärgarna på Fångarna På Fortet, löper i rasande fart mot tomten där familjen L bor, och klättrar upp i det högsta trädet öster om Gasklockan. J blir skogstokig och börjar ifrågasätta om U1 och U2 verkligen är berättigade till fortsatt existens och vill gärna få svar på varför man har med sig ett tyskt tortyrredskap när man promenerar. Men eftersom språket de båda hundägarna pratar är av utomjordisk härkomst (detta enligt J själv, som visserligen endast förstår Göteborgska och viss Svenska) blir konversationen förpassad till festliga gester och teckenspråk. Djurägarna tar sig nu in på tomten där en jublande glad schäfer gapar och skriker på Camaro som förmodligen tvingats plocka fram sina syrgastuber i sin desperata klättring mot världens tak. Utöver J, U1, U2, hunden och Camaro börjar nu valda delar av familjen L undra varför människor plötsligt vallfärdar till deras trädgård och ansluter sig därför till den trevliga konversationen nedanför trädet. Detta glam och stoj lockar naturligtvis fler grannar till tomten samt en man från Hässleholm som bara ”råkade” komma förbi. Hela kommunen är strax samlad nedanför trädet innehållande katten (på väg in i omloppsbana) och alla frågar de J vad som har hänt. J är nära ett nervöst sammanbrott. Han hatar att ställa till med en scen, hatar folk, hatar hunden, hatar U1 och U2 samt hatar att alla nu förstått att han springer och jamsar efter en katt. Alltså…klassisk buskis! Tokigheter och stoj, uppståndelse och klassisk vardagskomik toppat med en arg lite äldre man… men det är nu ”Stefan och Krister” förvandlas till ”Alien 3”, det är nu ondskan tar makt.

Camaro är som jag tidigare beskrivit en kattliknande varelse utan samvete, mättnadskänsla eller empati. Alla katter är onda av naturen och Camaro är dessutom sadistisk av uppfostran (jag är så stolt). När då församlingen nedanför trädet diskuterar om man bör ringa brandkår eller offra något barn som får klättra upp, bestämmer sig Camaro för att ta saken i egna händer/tassar. Lugnt och metodiskt klättrar han nedåt i trädet, till synes helt orädd för schäfern (som fortfarande tjoar och har sig). Strax ovanför marken stannar Camaro upp och stirrar på hunden med en blick som säger ”nu ska jag döda dig” på ett vänligt men bestämt sätt. Glädjen den enorma samlingen grannar känner av att denna fula katt äntligen klättrat ner, utbyts snart till ångest och panik. Camaro avlägger ett avgrundsvrål (sådär fräckt med helt öppen mun i vilken man kan skåda ända ned till helvetets portar, där Satan sitter och pekar ”fuck you”) och kastar sig sedan helt besinningslöst över hunden. Hunden är nu inte lika stursk längre när 107kg katt hänger och slänger i dess ögonglober och borrar in sina tänder i diverse vitala organ. Hunden får tokpanik och börjar springa i små fina cirklar bland alla åskådarna som nedfläckade av blod skräckslaget stirrar på dödskampen…utom J som glatt hejar på Camaro. Hunden skakar sig loss och fångas upp av U1 och U2 som genast ger sig av mot fjärran land.

Slutet gott allting gott. Camaro fick bevisa för hela världen att han inte är rädd för något, vare sig höjder eller hundar, och J fick bevisat för världen att till och med hans katt är manligare än de flesta gubbar i grannskapet.

Det konstiga är att katten inte anföll direkt. Camaro har alltså ett otal gånger anfallit både hundar och ibland ensamma människor (jag skojar alltså inte nu) som gått förbi på vägen. Camaro har fångat fullvuxna skator och som kattunge fällde han en hare (!). En granne ville vid ett tillfälle att vi skulle omlackera hans bils motorhuv och framskärm eftersom katten gjort åverkan på den på ett ”aggressivt” sätt när den stod parkerad. KATTEN ANFÖLL ALLTSÅ EN BIL!

Jag tror bara att Camaro gav sig upp i trädet för att kunna utnyttja gravitationen i syfte att öka intensiteten på sin attack.

Katten är ond!

/S