Hösten bestod på det stora hela av en väldans massa studier på "Kontoret". Studierna leder till blandade resultat men även till att en hel del kaffe och söta tillbehör konsumeras. Detta såklart i enlighet med "belöning först - prestation senare" -teorin. Efter ett tag blir man trött på Sju-Elvans gamla torra bullar och i ett tillfälle av självömkan och överskattning av sina finanser bestämmer sig F för att handla sitt fika på Muffins M.M. Han släpar med sig S och de båda konverserar en stund med tjejen i kassan som avslöjar att hon minsann gillar pistaschmuffinsen bäst. S, som mycket väl kunde avsky pistaschmuffins men ändå handla på detta sätt, säger genast att då ska han ha en sån! Charmigt! Väl ute ur butiken säger F något som han brukar säga så ofta att det gått inflation i uttrycket: "söt tjej". S håller med och det hela förstoras upp onödigt mycket men faller i glömska efter ett tag.

Någon dag senare är det åter dags för fika på Kontoret och F nämner då att man kanske borde handla på Muffins då det jobbar en tjej där.
"väldigt söt och trevlig" sa F till övriga kamrater.
"jag ger henne ditt nummer" menar J entusiastiskt.
"Nej, det tycker jag inte" svarar F uppenbart alldeles för oengagerat för att beröra J.
J, S och C går till muffins och J frågar S
"Är det rätt tjej" varpå S vräker ur sig
"jaja, kör på bara" även om han glömt hur den ursprungliga tjejen ser ut och är ganska säker på att detta inte är hon!
När trion återvänder och J triumferande säger "nu har hon ditt nummer, hon blev generad men glad" tycker C att
"var hon inte lite ung?".
F tycker nog att: "eeh, nä! Hon var i vår ålder".

Summan av kardemumman: J har givit mitt namn och mitt nummer till en 17-årig tjej som helt uppenbart inte var den tjejen jag menade från början och nu kan jag aldrig mer gå dit, än mindre bekanta mig med den ursprungliga tjejen. Grymt bra!

Såhär i retrospekt var det dock ganska bra... det hade ju blivit asdyrt att springa och handla saker på Muffins!!

All is well that ends well!

/F