Att sommarlov är till för att ha just lov är något som jag har tagit fasta på under stora delar av min uppväxt. Varför skulle det annars heta just sommarLOV? Meningen är att man ska vara ledig och ta igen sig med diverse avslappnande övningar som att ligga och sova väldigt länge på dagen efter att ha varit uppe väldigt länge på kvällen. Vad man gjorde uppe är kanske mer oklart men de hörde ändå till, man fick ju för en gångs skull vara uppe hur länge man ville och sådant måste utnyttjas och missbrukas.
 
Det här lämnar föga utrymme för någon form av sommarjobb och den aktiviteten var således väldigt begränsad i mitt liv. Jag hade tidvis tjänat viss inkomst genom att dra upp maskrosor ur gräsmattan där ersättningingen baserades på antalet maskroser. Dock visade det sig att mina beräkningar var något överdrivna så vi gick efter ett schablonbelopp istället. Nåväl.

Efter dessa något begränsade erfarenheterna så fick jag ändå jobb på en bank?! (hur tänkte de där?). Men jag klagar inte, de var inte mitt beslut att anställa mig så jag har ryggen fri. Sånt är viktigt. Det är värdens möjlighet tänkte jag, göra mig ett namn, få in en fot osv.

Första dagen på jobbet är alltid speciell och för mig som inte hade ytterst begränsade arbetslivserfarenhet var det inget undantag. Jag hade dessutom inte träffat chefen innan då jag blev anställd av en  ”kommitté” av personer inom banken. Hälsar i alla fall på min chef, ”hej, Christopher heter jag” varpå han svarar ”Va, de kan du ju inte heta! Vi har ju redan en Christoffer här” (observera den annorlunda stavningen) ”jaha hehe jo men de är ju mitt namn, jag kan nog inte göra så mycket, var inte ens jag som valde det” kontrar jag med. Eller ja om vi ska hålla oss till sanningen så sa jag inte så mycket utan stod mest och log lite fånigt och försökte hålla med. (är det inte så det funkar inför chefen?) När jag stått där och sett dum ut en stund säger han ”hmm, ROFFE! Du får heta ROFFE”.  Det är nu jag fortsätter att le dumt och säga ”aa men visst de blir jättebra” vadå jättebra, hur kan de bli jättebra? På vilket sätt kan Roffe relateras till Christopher? Försökte dock i min enfald att öka namnets status genom att för mig själv tänka att de var ungefär som kungens vän Noppe ni vet, Noppe – Roffe, Potato –potato eller?

Det var bara att gilla läget. Och det gjorde jag. Tänkte att de spelar väl ingen roll vad folk kallar mig, de vet ju ändå att jag inte heter Roffe. Vem heter ens de nuförtiden? Men det var här jag skulle missta mig. Efter att glatt ha lytt till Roffe ett tag så slank det ibland ur folk ett ” Hej ROLF, hur är läget idag? URSÄKTA?! ROLF? VEM i H-vete heter Rolf. Inget ont om namnet i säg men det är inte mitt namn.  Jag valde att bortse från de övertrampen och låtsades som inget, svarade helt enkelt som vanligt med någon klämkäck kommentar tillbaka. Det här eskalerade såklart och fler och fler började kalla mig Rolf vilket då gjorde att det blev försent för mig att börja rätta alla som sa fel. Nu hade flera gått runt ett tag och kallat mig Rolf och jag hade svarat och sen helt plötsligt så heter jag inte det, så kan man ju inte göra, det är ju ännu konstigare är att just heter Rolf. Moment 22 av värsta slag.

Det fanns bara en lösning. Jag blev helt enkelt tvungen att ge den andra Christoffer an offer he can´t refuse. Så fick de bli så nu jobbar han inte med oss längre. (han fick en bättre tjänst på ett annat kontor). Jag är således den enda Christopher på jobbet numera.

När jag kom till jobbet förra veckan efter att inte ha jobbat sen jul så brast kollegorna ut i ”nemen hej Rolf, vad roligt att se dig!” Jag svarade såklart ”Ja, så roligt att se er med, ska bli riktigt kul att jobba lite igen”.

Så finns det någon Rolf som vill jobba på bank? Jag har nämligen redan gjort er ett namn och fått in en fot. Grattis!