Såhär går det när man är kaxig och skryter om att man aldrig är riktigt sjuk! F har den egenheten att han alltid är lite sjuk, sådär lagom sjuk så att han kan klaga lite hela tiden men fortfarande klarar av sitt dagliga värv. Därför blir han aldrig riktigt jättesjuk för sjukdomsfacket är redan fullt av en liten kronisk sjukdom som påminner om en förkylning (snuva, slöhet och apati är de främsta symptomen).

Sent på kvällen igår, när F satt och filade på sin idag berömda presentation om riskhantering och nyckeltalsanvändning i SkiStar, fick han en liten feber-hausse, blev yr och började frysa. F resonerade som så att han nog bara var trött och att allt blir bra om han sover lite.

När F lagt sig i god tid för att orka med den ansträngande morgondagen var han noga med att hermetiskt tillsluta täcket så ingen kall luft kom in under det, för det var ASKALLT i rummet (tyckte F felaktigt, kraftigt påverad av febern). Detta tillsammans med Fs höjda kroppstemperatur gjorde att det i själva verket blev tokvarmt under det högkvalitativa duntäcket.

Efter en natt av små vilostunder på fem minuter i taget, varvade med feberyra och uppvaknande med ryck i tron att världen gått under, kallsvettande, hunger och törst, allehanda smärtor och svårigheter att lokalisera sig, så går F upp i god tid för att hinna med en grötfrukost och sedan en taktisk kaffe-med-macka-frukost innan det bär av till skolan.

Oavsett hur sjuk man är så går man till skolan för att presentera sitt case; gruppen och dess ideal framför allt!

När F anländer till läroverket går han, sin vana trogen, och snyter sig (se stycke om kronisk förkylning ovan). Resultat: rikligt forsande näsblod! Efter att ha förlorat två liter blod känner sig F svagare än någonsin, smäller i sig sin fjärde alvedon sen frukost, och möts av oförstående gruppmedlemmar när han tycker att de borde komma till honom och Rolf i handelsrätten istället för att vi ska behöva släpa oss ner till Kontoret. Efter en stunds tvekan över om inte färdtjänst borde kunna ställa upp med transport i det här läget, så går Rolf och F till kontoret där det övas.

Presentationen blev som sagt en nutida klassiker, och hade det inte varit för Ls tekniska missöden med sin koreanska skitdator så hade det varit att klassa som ett textboksexempel! Jag blödde inte ens näsblod!

Sedan lunch med modern på restaurangen som jag aldrig har råd att äta på själv, och för att fira att jag överlevt halva dagen köpte jag en present till mig själv. Den var lila, ett par och elastisk!

När man kommer i kontakt med sin egen dödlighet såsom jag gjort idag så börjar man fundera. For whom it may concern: på min begravning ska Beyoncés Halo spelas ur en försvarlig mängd riktigt högklassiga högtalare!

Visst, det här inlägget håller en fruktansvärt låg kvalitet, men det är synd om mig som är sjuk och inte kan tänka klart... därför har ni överseende med det!

/F