Efter en helg i vilans tecken var i alla fall F och L nästan motiverade att gå till föreläsningarna på måndagen. Sist de båda närvarade på en regelrätt föreläsning måste ha varit... ungefär när den första sprängskissen stod klar inför skapandet av Jorden (det gick åt sjukt mycket papper och på de flesta var det bara smält metall... ritat med röd krita. Det första som skapades innan jorden tillverkades var alltså ett pappersbruk och en kritfabrik... lokaliserade bakom Konsum då det, som vi alla vet, alltid har funnits)!

Trevligt att återigen få sitta och lyssna en stund och sedan gå hem och kontemplera, kanske äta något, kanske ligga i soffan och slötitta på Simpsons, kanske fundera på jul, nyår och andra trevligheter. Hursomhelst skönt att den påfallande höga arbetsbelastning som upplevts i snart en hel termin verkar ha fått sitt slut en lagom lång stund innan jul tyckte F.

Som vanligt var hans något oförsiktiga uttalande dåligt underbyggt och man kan tycka att han av empirin borde lärt sig att luckor i schemat sällan innebär ledig tid utan snarare att ansenligt merarbete väntas behöva utföras dessa tider.

Föreläsaren börjar med en rivstart och presenterar litteraturen som studenterna likt papperskvarnar väntas tugga i sig på en tid som närmast för tankarna till en lite längre blinkning. "Jaha, jag ser visst att det saknas några böcker på den här listan. Det var ju mycket olyckligt men den kommer kompletteras senare", självklart kommer det mer, fattas bara annat!

Alla förväntas förbereda sig till ett antal seminarier, varav det första redan på fredag faktiskt, till vilka tre böcker per seminare är knutna... dessa bör läsas, obligatorisk närvaro och aktivt deltagande är en självklarhet.

Men visst, man har ändå lärt sig att läsa digra buntar med sällan skådad torr, omständig text och det är i alla fall lite bättre än ett till av de där mentalt och fysiskt krävande grupparbetena. Mmm... men nu ska vi ju, i grupp as per usual, skriva en rapport också. Ojoj, nu börjar det ändå kännas lite betungande och F som har närmre till ångest och frustration än gemene man går genast in i något som blivit känt som "Ior mode". Det är en sinnesstämning som otvetydigt påverkar samtliga närvarande mycket negativt och är en sann vinnare när det gäller att sprida stort missmod, gärna i inledningsfasen till ett nytt krävande projekt.

Jaja, men nu är väl ändå föreläsaren färdig med utstakandet av vägen till en tidig hjärtinfarkt, det slutar väl ändå med den lilla rapporten om nåt case eller vad det var? Nä! Den lilla rapporten ska alltså vara en exakt replika på en C-uppsats (om än något förminskad) och vara klar första veckan efter nyår, vilket ger oss hur mycket ledigt i jul? ...inget!

Gruppen, som präglas av en beundransvärt hög ambitionsnivå under dessa förutsättningar, beslutar att målsättningen måste vara i alla fall en ledig vecka i jul och således att "rapporten" i sin första form skall vara klar den 19e december. Efter ett föga produktivt möte, dock med en hel del tappra försök från framförallt L, åstadkommer man ingenting under första dagen.

Livet är en fest! Mest synd är det trots allt om C då vi har "Historien om IKEA" som referensbok att hämta exempel från... Då jag är en fredlig person hoppas jag att dagen aldrig kommer då Ingvar korsar Cs väg.

/F