Det var dags att åka hem igen, hem till de värmlandska skogarna och snön. Detta var också dagen efter Sticky Fingers och den något ovanliga men trevliga utgången på en onsdag. Nu kan inte det i säg ursäkta vad som hände men det är ändå ett faktum att man kanske inte ska gå upp alltför tidigt en sådan dag. För att ha någon behållning här så måste man känna till lite att Karlstad då är byggd på klarälvsdeltat, klarälven som också är Sveriges längta älv och en stolthet för Karlstad då den rinner rakt igenom staden och bidrar med många ”sjönära” lägen. Det är fullt i den vagnen där jag sitter men jag kan ändå väldigt tydligt urskilja 2 herrar som sitter och pratar snett bakom mig. Tänk er Martins Becks granne, fast utan stödkrage och att det var två utav dem. De pratade stockholmska så de märktes att de inte hade bott på så många andra ställen i världen. Denna resa var nog deras första i Värmland då de slängde ur sig kommentarer som ” Vem faan vill bo i Säffle?” ”Grums?! Finns det faktiskt folk som bor här?” utan att tänka på att folk från vagnen faktiskt gick av där. De hade köpt varsin vinare och löste alla världens problem på löpande band. Det som dock upptog mest av deras tid var hur de skulle spela nyktra för deras fruar när de kom hem, de blev ännu mer aktuellt efter att de beslutat sig för att köpa in ytterligare en flaska var. Tåget närmade sig Karlstad och vi åker då över klarälven in mot stationen. Då gör jag mitt misstag. Jag börjar ta reda på mina saker sådär lite för tidigt vilket gör att när jag är klar innan vi är framme och jag står därför vid min plats i väntan på att tåget ska nå sin slutstation. En av dessa herrar frågar då ”Ursäkta e du från Karlstad?” Jag svarar ”ja” lite glatt och lokalpatriotiskt. Han fortsätter ” Vad vare fören å vi åkte över nyss då”?. Hmm vadå för en å tänker jag och inser att jag måste ju komma på ett svar snabbt de kan ju bli konstigt annars, jag väljer då att börja muttra lite för att vinna tid ”å, ja vad kan de vara fören å” ”ja inte var de ju stångeån” säger jag lite för att skojja till det lite och släta över att jag inte kommer på det. Jag måste ju ge dem ett svar så jag säger ”Ja, hehe inte vet jag, har inte koll på alla åar som rinner igenom Karlstad tyvärr” vagnen är som sagt fullsatt och det dröjer bara någon sekund innan en kvinna längre bak ropar ”Det är ju klarälven!”. Spridda skratt sprider sig och jag klämer ur mig ett mer pinsamt ”hehe” som för att släta över det men det. Istället skapar detta någon slags upprorisk stämning där jag på alla de tänkbara sätt måste bevisa att jag faktiskt är i från Karlstad. Efter att ha sjungit tre olika låtar från Sven-Ingvars, pratat som Bengt Alsterlind i Hajk (Idag ska vi prate om häästar, men inte vilke häästar som hälst uuutan floodhäästar), intygat att jag faktiskt håller på Färjetsad i hockey genom att beskriva utseendet i deras ishall så är vi äntligen framme och jag kan pusta ut och gå av. Precis innan så hör jag hur folk fortfarande sitter och diskuterar med varandra ”Han kan ju inte vara härifrån, han visst ju inte ens att de var klarälven” Efter att ha fått intyga för hela vagnen att jag är kommer från Karlstad så är det väldigt skönt att vara hemma i Göteborg igen.

/C