Såhär i dessa tider när alla domedagsprofeter sitter hemma och myser i skenet av sin egen självgodhet och till tonerna av "vad var det jag sa", är det lätt att drabbas av ångest. Då det fortfarande är mörkt i väntan på snö, börsen spelar en spratt efter spratt och det är väldigt långt kvar till nästa lön kan vardagen dessutom kännas som en lite brantare uppförsbacke än vanligt. Det är i dessa tider som gamla ordspråk som "den som inte hjälper stjälper" och "anfall är bästa försvar" blir som ett mantra för att komma ur en destruktiv spiral, ett mantra som gör att man säger/skriver saker man inte menar!

Jag är säker på att C egentligen inte menar alla tokigheter om vår kära folkhemshjälte som skrivs här i bloggen, utan bara visar prov på lite sund livskraft såhär i svåra tider.

Jag fick även en tidning idag där Ernst Billgren lite överlägset frågar sig "vadå finanskris?". Jag orkade givetvis inte läsa artikeln (för helt ärligt, vem gör sånt nuförtien?) men gissar i alla fall att det fanns en överlägsen, högfärdig, märkvärdig ton i uttalandet... eller också lever Ernst i en hydda i skogen och lever på vad naturen ger.

Förutom Ernst så är det nog väldigt få som undgått att allt verkar gå åt helvete och att det verkar vara på grund av våra supersized vänner i väst (väderstrecket väst, inte klädesplagget... även om jag kan hålla med om att gemene man gärna verkar gå omkring i stora, smutsiga västar samtidigt som man i finanskvarteren, där eländet förmodas ha börjat, använder sig av en helt annan typ av proper välskräddad väst. De är alltså våra vänner i väst, väst och väst). Amerikanarna i väst, väst och väst har bland annat tillverkat bilar, massa bilar, stora bilar, törstiga bilar, plastiga bilar, halvdåliga bilar och blåa bilar! Dessa bilar har uppenbart tillverkats av företag där folk bär skygglappar och ALDRIG blandar in privatlivet i sitt arbetsliv. Det är i alla fall den enda förklaringen jag har till att ingen på företagn märkte att ingen ville ha sådana bilar längre. Det finns en kille som hela dagarna bygger stora, törstiga, plastiga, halvdåliga och blåa bilar för att sedan gå ut på parkeringen, sätta sig i sin japanska lilla, ekonomiska, gedigna, högkvalitativa silverfärgade bil och åka hem. Killen åker dessutom hem till sitt hus som han till och med själv blev förvånad över att han fick låna pengar till. Hade alla varit födda i Småland så hade de vetat att man tjänar pengar först, sen handlar man upp dem!

Ja, det är kanske lite trångsynt av undertecknad att beskylla enskilda industrier för effekterna av ett osunt system där girighet fick härja fritt... men jag väljer helt sonika att göra det lätt för mig och ta till ett knep som jag lärde mig redan på dagis; peka på killarna i väst, väst och väst (som helt ärligt var lite av problembarn) och säga "det var dem"!

Här tänkte jag faktiskt bli seriös, men då jag bevisligen redan innan jag började skriva följt rådet som kommer bli min slutkläm så kanske jag tar det en annan gång... mmm!

Mitt i allt detta mörker finns det alltså ändå en ljusning, för att inte säga en näve! Den första ljusningen, som för att vara en ljusning väldigt mycket påminner om mörkrött, är VIN! Vin är en bra grej, men bara om man dricker det i sällskap av någon annan! Dricker man det själv är man en hemmafru vars man jobbar på tok för mycket, eller på väg mot en ohälsosam livsstil... dessa är inte ömsesidigt utselutande. Den andra ljusningen är de du väljer att dricka ditt vin med! Har du valt att umgås med dem och dessutom känner dig villig att dela ditt vin med dem så är det folk som gör dig gott. Den tredje ljusningen är Kinnevik B, guldkalven som aldrig slutar skänka mänskligheten glädje!

Vänner, vin och vik... de tre V:na som gör livet till en fest!

/F